Jag har i princip inte haft huvudvärk på hela sommaren. Ja, mer än kanske någon gång, när jag sov för länge och morgonkaffet blev för sent. Men nu slog det till som en fet smäll. Mycket nya intryck, syrelöst arbetsrum och självklart har jag glömt bort att dricka tillräckligt med vatten i värmen.

Men jag har lärt mig att det inte blir bättre för att jag sitter hemma och häckar, utan dottern och jag åkte (d.v.s. övningskörde) till torsdagsgrillningen, vilken idag var på kyrkans tomt. I en underbar kvällssol!

Jag lade på karrékotletter och fick mannens färdiga precis när han anlände, direkt från Falun, 1½ timme efter oss andra. Skönt att bara sitta ute, i gräset, på sittunderlag och äta tillsammans med goda vänner. 

Dagens skratt, efter att en man konstaterat att det inte skulle gå så bra att åka med husbil till nästa sommar-OS (i Rio):

Jag:

- Men Bengt, var var du under geografilektionen?

Bengts fru:

- Det var före kontinentalförskjutningen.

Ja, inte har vi så tråkigt i vår församling i alla fall!

Det blev inte jättesent igår, men jag sov dåligt under natten och hade ont i magen. Idag har allt gått i racerfart och det känns som om man verkligen har fått något gjort. De flesta lektionerna för nästa vecka är färdigplanerade, utom de som jag ska planera med kollegor imorgon. Jag har burit en massa böcker också... Och skrattat massor!

Så snart är det dags för veckans andra grillkväll. Torsdag = Församlingsgrillning, och det vill man inte missa! Färdigplanerat vad man ska äta då, liksom.

Imorgon ser jag fram emot en intressant föreläsning! Det är ALLTID kul med intressanta och inspirerande föreläsare. Önskar att fler som undervisar på universitetet vore lika bra...

Nu sitter jag bara ute under äppelträdet och softar... På långt håll kan man tro att jag har en snygg prickig bikini på mig, men just nu är jag en sån där tant som har trosor och BH i trädgården. Hoppas att de som åker förbi är tillräckligt närsynta.

Och björkstubben sitter säker i ett par dagar till... På LÖRDAG ska den anfallas igen!

Det behövs inte så mycket mer än trevliga människor och god mat för en lyckad fest. Grillbuffé, mycket mat och skratt och en solig brygga är definitivt ett vinnande koncept. Vi satt längst ut till vänster på bryggan.

(Bilden är lånad från LMBK:s hemsida.)

....och ingen trillade i, ingen tappade bestick, men en och annan kom på att leggings är inte helt fel, om man vill sitta lite komfortabelt på en brygga!

Sedan fick man välja på arracsbollar eller salta pinnar till kaffet. Lätt val.

Snart är det dags för vår "fira att skolan börjar-middag".

Jag kom hem från en dag som har varit minst sagt hektisk: Kanonbra föreläsning av Pär Wohlin hela förmiddagen. Lunch på stan. Promenad tillbaka till skolan, 3,5 km i sandaler... Smart! Planering hela eftermiddagen och sedan skjuts hem med kollega.

Funderade på att sova en halvtimme, men passade på att vattna alla törstiga plantor. Sedan:

Och därefter årets första björnbär:

Lite uppiffad, men lager på lager, för det kan bli kallt vid sjön.

Vi är fem kollegor som bor åt samma håll och ska samåka,

så snart kommer min skjuts.

Ha en fin kväll!   

Jag har funderat på att cykla till jobbet. Det är precis lagom avstånd, sådär 12 km. Dilemmat är att det inte fnns personaldusch på jobbet. Jag har frågat runt... Det finns inte en chans att jag kan vara oduschad om jag har cyklat dit! Jag ska genomsöka varenda skrymsle av skolan! (Duscharna i idrottshallen är uteslutna, får de är larmade så dags på morgonen.)

Idag gör jag något halvmiljövänligt i alla fall: Tar bussen in! Och ikväll ska vi samåka till vår personalfest. 

Är inte det kanonbra: Att fira att man BÖRJAR jobba, istället för att bara fira att man SLUTAR?

"Me like the job!"

Önskar er en fin onsdag. En extra fin onsdag!

När gav du någon uppmuntran senast?

Helt ärligt, inte bara "Naw, DU är sötast!" som fjortisar på fb.

Det är en sak som handla lika mycket om dig själv,

som den du uppmuntrar.

Om man aldrig har fått uppmuntran, har man ju ingen mall för hur det ska gå till,

man har inte fått känna hur gött det känns

att både ge och få uppmuntran.

Att ge uppmuntran till någon höjer den personen,

men det sänker inte dig.

Har du svårt för det?

Har du aldrig fått lära dig?

Varken hur skönt det känns att få, eller hur bra det känns att ge?

Träna i det lilla, men räkna inte med att du ska få uppmuntran tillbaka,

det är inte så det fungerar.

Inte på en gång, men kanske efter lång tid.

Och tänk på: När du uppmuntrar någon annan,

är det du som gör vinsten i långa loppet.

Det är du som blir "den uppmuntrande medmänniskan".

den man vill vara med.

Jag fick jobb på en av skolorna i stan, med inte bästa ryktet. Det finns många anledningar till det dåliga ryktet, men det är INTE att det är dåliga lärare. Helt suverän personal, alla som jag har träffat på, och det är en enormt generös stämning, där man delar med sig av kunskap och tips. Jag har inte träffat på detta tidigare.

Miljön runt skolan är vacker, med stora grönområden, uppväxta träd och buskar och väl omhändertagna små trädgårdar och uteplatser till lägenheterna.

Ändå vill folk hellre flytta till det nya, trendiga området i stan.

Båda områdena ligger ca 5 minuters cykelväg från centrum. Jag vet var jag skulle välja att bo!

Jag vill inte flytta, absolut inte. MEN om jag hade suttit i en liten lägenhet i stan, utan gräs under tårna, så hade jag kunnat sälja mina ungar för att köpa det HÄR huset! (klicka för bilder.)

Suck, vad vackert!