Föregående natt var en snarkfri natt, trots att mannen var hemma. Jag vaknade inte en enda gång av snarkningar, vilket inte har hänt sedan jag vet inte när... Och själv kände han sig mer utvilad också. Tänk vad en liten (?) bettskena kan hjälpa!

Jag trodde att reklamen var klart överdriven, men det kan jag lova att den inte är!

Jag fick förtroendet att rätta dotterns högskoleprov, eller kolla resultatet mot facit på nätet. Det ser väldigt bra ut. Man kan ju inte se resultatet förrän normeringstabellerna är klara, men det verkar som om hon kommer att kunna komma in på de flesta utbildningarna. Nu får vi vänta en månad tills allt är klart...

Det är ju inte bråttom för henne, eftersom hon tog ett år i Frankrike och alltså går ett år efter på gymnasiet och är resultatet riktigt bra, kommer hon inte behöva skriva igen. Om hon inte har ärvt generna att man alltid kan förbättra sitt resultat.

Själv har jag inte gjort många knop idag. Färkylningen är ganska energikrävande, kan man säga...

Det är spännande att ha tonåringar. Man vet ALDRIG hur många människor som bor i huset för tillfället. Jag funderar på att skaffa en krysslista, så man vet hur många som tillbringat natten här under en månad. Inatt, runt två, kom ett sms: "Kan M sova över?"

I morse syntes spåren vid dörren:

Han är 17...  

Nu sitter de och svettas där... Alla som hoppas på 2.0 eller åtminstone i närheten, för att komma in på drömlinjen. Jag har aldrig skrivit det och inte behövt heller, så jag är ganska tacksam. Men min äldsta dotter skriver idag. Hon går i tvåan på gymnasiet, men räknar med att kanske behöva skriva fler gånger, så därför börjar hon nu. Hennes kompisar går i trean, så de känner lite mer tryck.

Jag har bara tryck i bihålorna.

Har du skrivit högskoleprovet?

Svara gärna i kommentar här, för kommentarer på fb försvinner ganska snart,

så det är inte så smart att kommentera bloggen där!