För mig är "lyx" att må bra. Jag är oerhört tacksam över att ha förmågan att lämna och gå vidare. Det gäller både i stort och smått. Mest är det att jag inte drar med mig jobbsaker hem, och hemproblem till jobbet. Saker som inte fungerar, kan jag stänga igen om, för att hantera vid ett senare tillfälle. Oftast fungerar det.

Det är inte ett sätt att rycka på axlarna, utan någon gång, efter att ha blivit avskräckt, har jag insett att inget blir bättre, eller löser sig, för att jag ältar det hundra gånger.

Det har också betytt att jag kan bli väldigt glad (och tacksam) för väldigt enkla saker. Vänner som säger uppmuntrande ord, som ställer upp, är med på galna upptåg. Eller bara att få samla familjen en söndagkväll runt lite småplock till kvällsmat. Och höra hur planeringen ser ut för veckan.

Och nu skulle det vara oerhört lyxigt att ha ett välstädat hus, men nu är vi mitt i "plocka fram allt till advent"... så det får se ut som om en tornado har drgit fram genom huset, ända till nästa helg, när allt ska vara på plats. Då ska det vara adventsfint. Det är också lyx för mig.

Snart är gardinkapporna till köket fixade också. Har sprättat ca 10 meter söm och ska sy om dem, så de blir lite längre. Sedan en kort tvätt i maskinen, så alla nålhål går igen. Torka över natten och sedan strykning och upphängning imorgon. Stjärnorna och julljusstakarna ska vi fixa under veckan, så återstår bara adventssljusstaken att fixa nästa helg. Ostressigt, känns det som.

Någon mer som har börjat med adventspysslet?