Har ni tänkt på hur sällan det blir som man har tänkt? Mina tisdagar är långa, men med ett suveränt planeringspass mitt på dagen. Om man inte blir tillfrågad  att vikariera... Där flög det mesta av tiden iväg, men det var faktiskt helt okej, för lektionerna blev bra. Min lärarkandidat täckte upp en del också och vi diskuterade strategier för akuta händelser.

Men imorgon har jag min sköna förmiddag, med sovmorgon och "gråtid", d.v.s lektionsfritt. Det är då man ska hinna med allt som blivit liggande... Då har jag blivit tillfrågad att vikariera, hela förmiddagen under niornas Nationella Prov. Jag tackade nej. Annars kommer jag inte hinna med att planera resten av veckans lektioner.

Så nu har jag med en bunt rättning hem, och lite kurslitteratur. Någon gång måste jag ju vara i fas... eller?