Sonen tog ansvar för dagens bakning. Mitt mål var ju att frysen skulle vara fylld med hembakt, när vi börjar igen efter lovet. Tror att det är dags att känna sig nöjd efter dagens insats:

Imorgon kan jag tyvärr inte låna ut honom, för då åker han med mig och maken till Tallinn. Döttrarna har valt att inte åka med, så de missar lite kul. Sonen får därför ta med sin "låtsaskusin", som är lika gammal. Tror det blir njutbart för oss alla!

Och om de har "ryskt bröd" som jag köpte en gång i Leningrad, ska jag köpa hem en hel kasse! Annars ska jag bara passapå att äta buffé, sjunga karaoke (eller kanske inte) och shoppa i taxfree. Har kollat katalogen redan... Tur man har födelsedagspengar!

Det är som om kroppen gör en omstart varje gång man har lov. Det tar ett par dagar att komma in i viloläge. Och i mitt fall är viloläge sällan soffläge, utan att göra sånt som har blivit liggande och nu behöver jobbas undan, utan tider att passa. Nu känns det att jag har ett skönt tempo i kroppen och idag har jag en promenad- & fikaträff med en kompis. En bonuskompis som jag har fått genom barnen: En dagis- & fotbollsmamma.

Sedan ska dagen också innehålla lite studier, matlagning, städning och packning. Jag tror att sonen vill baka lite, så då kan han göra det medan jag pluggar. Och så ska jag hinna med att andas, lugnt och försiktigt...