Livets sinuskurva

Alla inlägg under mars 2013

Av Helena - 31 mars 2013 21:10

Jag tycker att det är jättehäftigt med härliga bilder som länkas vidare på Facebook. Katter länkar jag själv aldrig vidare, men mycket som är gulligt/tänkvärt/djupt, eller som driver med själva konceptet kvinna vs man. Mest för att jag kan se mycket av det hos mig själv eller nära i min omgivning.


Idag fanns en underbar bild på en kille med Downs syndrom:


Bild: Love it !!


Visst är bilden underbar!?


Och i mitt verkliga liv, träffar jag på så många olika "sorters" människor. Jag gillar mångfalden! I mer än 25 år har jag jobbat ideellt med människor med olika funktionshinder. Och idag slog mig tanken: Tycker jag om dem (ursäkta ihopklumpandet) tack vare att de har ett funktionshinder eller trots det? Eller har funktionshindret inte ett dugg med graden av omtyckande att göra?


(Snälla, förstå mig rätt, ni som inte är så insatta!)


Jag måste nog erkänna att en del är så lätta att tycka om, kanske för att de har en extra kromosom, eller något annat som gör deras personlighet helt underbar. Men andra har liksom sitt annorlunda sätt att vara, emot sig.


PRECIS SOM ALLA VI ANDRA NORMALSTÖRDA!


Och det här har jag gått och funderat på... Jag tror helt enkelt att jag tycker om väldigt många för att jag har lärt känna dem. Det är personligheten som räknas och funktionshindret spelar liksom ingen roll.


Nu tänker jag inte nämna namn, eftersom jag sälla gör det här på bloggen. Men ni vet vilka ni är och ni berikar mitt liv och ibland saknar jag er så mycket att jag alltid skulle vilja ha första veckan i juli i min kalender!


Snart är vi där!

Av Helena - 30 mars 2013 09:51

Jag blir lätt irriterad. Särskilt på långsamma människor eller när folk slösar med min tid. Mitt tålamod är inte så välutvecklat i de situationerna.


Och så är det det här med frukostar... Det är jag som fixar dem, alltid, på helgerna. Vissa dagar går jag loss på kokta ägg, äggröra, alla pålägg, grönsaker, kaffe och extra allt. Om jag har tur kommer ungarna, en efter en, under någon timmes tid... Och mannen allra sist. Han är inte så morgonpigg, kan man säga, så frukostar äter vi aldrig tillsammans om vi inte bor på hotell.


Nu har jag bestämt mig för att sluta irritera mig. Jag gör kaffe till mig och äter det jag vill ha, även om det innebär att en del grejer tar slut för de andra. Sedan får väl de äta när de vill. Villkoret är att de ska vara hungriga när lunchen serveras, för den är det inte drop-in på.


Så nu har jag druckit upp mit kaffe och tänker plocka undan frukosten. Och det är fortfarande dödstyst i huset.








En annan frukost, när det var lite varmare ute... Snart så

Av Helena - 30 mars 2013 09:27

Det är något med mig och nycklar, glasögon, mobil och tofflor. Vi befinner oss sällan på samma plats, när det är dags för det. Jag har en spegelhylla i hallen där jag lägger av mig glasögonen, när jag kommer ihåg... Vilket är alltför sällan. Nycklarna ligger nästan alltid i nyckellådan i garderoben. Mobilen ligger... där jag senast lade den. Och tofflorna, de finns också någonstans. Man kan ju tro att man har löst problemet genom att ha tre par tofflor, men det har absolut inget samband.


I morse blev jag närmast chockerad, när jag påträffade TVÅ par tofflor precis framför toastolen i badrummet. Anar jag en ljusning på mitt slarv?





(Notera påskmattan i badrummet!)


  

Av Helena - 29 mars 2013 15:41

Vi var på en ekumenisk gudstjänst i svenska kyrkan idag. Trevlig och lagom lång. Jag var väldigt trött och satt tungt i kyrkbänken. Tankarna vandrade, precis som på vägen hem från jobbet igår. Han som predikade talade om rätt vardagliga händelser, som inte krävde så mycket tankeverksamhet, men som värmde. Jag satt bredvid lilla Rut. Hon är nog 35 år äldre än jag och en otroligt varm kvinna. Ett exempel på detta är att hon alltid hälsar med båda händerna och håller kvar min hand mellan sina förvärkta små knotiga händer. Hon har en tunn spröd röst när hon sjunger, men hon slöt ögonen och sjöng med i "Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek, offrande mig.", den sista strofen i Jesus för världen givit sitt liv. När jag blir gammal vill jag vara som hon.


Jag kände mig rätt risig, bara sådär övertrött i kroppen och håret var som... usch. Veckans inpackning blev aldrig av, eftersom jag hade extra samtal min hårvårdsmorgon. Träskpaddevarning, med andra ord.


Efter kyrkan tog vi en snabbsväng in på Hemköp, för att komplettera med C-vitaminer i naturlig form, och isterband till lunchgrillningen. Då träffade jag på en av mina väninnor från kyrkan, som hade varit på samma gudstjänst. Hon log och sa "Jag måste säga att du är så fin i håret idag. Det var du förra söndagen också, men jag glömde säga det då."


Andra dagen i rad som man har fått änglar på besök. Mitt hjärta är varmt!

Av Helena - 29 mars 2013 07:19

Om ni är sådär måttligt roade av pyssel, men ändå känner att just färgade ägg på påskbordet är rätt kul, så är det här verkligen värt lite ansträngning.


Moment ett, det svåraste: Inventera mannens slipsförråd och sno ett par sidenslipsar. OBS! Inga tacky polyesterslipsar, bara äkta siden. Finns ofta med företagslogga på. Ta helst den från hans förra jobb.


Ta fram vita okokta ägg.

Och en flaska ättika.


Sedan klipper du slipsen i lagom långa bitar, vänder den utochin och lägger i ägget. Skruva till slipsen, så den sitter tajt mot ägget och sätt fast med gummisnoddar i båda ändar. Det ska se ut lite som en julgranskaramell, om ni fattar. (Jag kom just på att det kanske är lättare om man lägger in ägget och sätter fast gummisnoddarna innan man klipper...)


Lägg i äggen i kallt vatten med ett par matskedar ättika i.


Låt koka upp och koka normal tid för hårdkokta.


Det spelar inte så stor roll om man blandar flera färger och mönster i samma bad, för äggen suger bara åt sig färgen som sitter tajt mot skalet.


Ta upp, skölj i kallt vatten och ta bord de numera historiska slipsbitarna.


Sedan kan man låta gästerna "gissa loggan".


Jag hittade förra årets överblivna slipssnuttar. Det blir färgade ägg här också!

Av Helena - 28 mars 2013 19:33

Idag har varit en dag med toppar och dalar. Om man kunde vrida tiden tillbaka, skulle jag vilja det då?


Den första uppgiften på morgonen var att ringa ett par föräldrasamtal. Det är inte min favorituppgift, men ibland måste man bara... Ett par lektioner flöt på bra och sedan till den som INTE är min favorit: Livskunskap. Min kollega och jag hade bara killgruppen, och är det något man kan säga om tonåringar så är det att de ALDRIG är nöjda. Vi slängde ut frågorna: Vad vill ni göra? och Hur ska det bli bättre? Det kom inte så speciellt kreativa svar...


Alla ville få in pengar till klasskassan, men ingen ville göra något. Då kläckte jag idén "Vi säljer Newbody!" Alla tände. Inte till 100%, men de gillade läget! (Och om tjejerna i klassen läser detta, googla på Newbody och svara på om ni gillar det. Jag måste beställa kataloger!)


Sedan följde lunch, snabbmöte med kollega och rektorn och jordens sämsta lektion! Den skulle jag vilja delitta! Säger inte mer...


Sist av allt sitter jag och softar i arbetsrummet med goaste kollegan och tillsammans har vi lite ledighetsångest... Det är jordens trafik utanför och en massa knackande på dörren: "Påsk eller godis?" Påsk, säger jag och stänger dörren.


Det är lugnt ett tag... Sedan knackar det igen. En elev frågar efter mig "Det är privat". Alla andra har gått hem så det är tyst i korridoren. "Jag skulle bara säga 'Ha en skön helg' och ge dig en kram."


That made my day! (Basåduvet!)


Jag vill INTE vrida tiden tillbaka.

Av Helena - 27 mars 2013 21:30

Bilder på de nya fiskarna kommer.

Jag lovar, Safa!

Av Helena - 27 mars 2013 20:37

Det är nästan ett skämt att kalla denna vecka för Stilla Veckan. Det har varit sanslöst mycket att göra på jobbet sedan förra veckan, men igår var maratonloppet. Jag hade åtta utvecklingssamtal igår eftermiddag. Två blev inställda och inbokade till idag istället. Det blir alltid lite struligt när man har bokat tolk, men det löste sig.


I morse började jag en timme tidigare för att hinna med. Tre samtal får vänta till efter lovet, jag orkar inte klämma in dem imorgon. Några föräldrar vill ha fler samtal, men det fanns redan i mina planer att ta korta uppföljningssamtal om tre veckor.


På vägen hem hade jag lite mys: Shoppade fyra guppyfiskar och fyra mollys. Och fyra buketter tulpaner. Två har jag satt i vas och två ska ges bort imorgon.


Är de fina, eller?




Det är min belöning efter utvecklingssamtalen!

Presentation

Livet innehåller både med- och motgång. Och alla andra vanliga dagar däremellan. Efter ett par år utan inlägg kommer jag nu skriva om mitt livs resa. Häng med!

Insamling

 

Nu är insamlingen uppe i 50 290 kr.  Målet nått!!

 

2019-08-03 12.00.

 

   

Senaste inläggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Mina vänners läsvärda bloggar

Goa hälsningar från Dig

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards