Det är dags att erkänna:

I bland känner jag mig inte ett smack mer mogen än mina elever.

Jag har bara kommit lite längre i den ädla konsten att hålla min stora käft stängd.

Men så har jag tränat på det ungefär 35 år längre än de...

eller i alla fall de senaste tio åren.

Övning ger färdighet!

Men såååå jag kan koka inombords medan jag ler, nästan lite fromt.

Får man inga Oscarsnomineringar för sådant?

.

Vissa dagar är trögare. Det bara är så.

Vaknade med ryggvärk efter en extremt sömnfattig natt.

Tog mig själv i hampan och åkte tidigare till jobbet, då slipper man i alla fall de stressigaste pendlarna. Och jag hann förbereda dagens lektioner redan på morgonen.

Nu är det ju hårdträning på jobbet inför Nationella Proven och det vi tränar allra mest på är själva provtekniken. Jag fattar inte att det ska vara så trögt att vara tyst under ett provtillfälle...

En av de andra lektionerna bestod av film... Eleverna är väldigt lydiga när de får se film, måste jag säga. Men man känner sig inte som en så bra lärare när man visar film två lektioner i rad. Jag kan ta det!

Några elevärenden har retts ut, med omflyttning, planering och pedagogiska förklaringar om varför vi gör på ett visst sätt. Så länge eleverna är med på det, funkar det i allmänhet bra. Jag tror på att bryta upp ickefungerande gruppkonstellationer, så eleverna får en andra chans.

Och sonens namnsdag firades med kycklingrester som jag gjorde en Flygande Jakob-inspirerad sås till och serverade med jordnötter och sallad.

Det var då döttrarna ingick en pakt: Dotter ett skulle övningsköra till dotter tvås träning.

Så om ni undrar varför det sitter en tant i mitten av Östergötland med en puls på drygt 290, så vet ni varför.

Och bilen är inte mer repig än innan.