Jag tror faktiskt att jag är rätt bra på att vara professionell på jobbet. Jag är inte särskilt mammig åt min klass och jag är inte "kompis med alla".  Det funkar i det stora hela ganska bra. Om det inte hade gjort det, eller om jag inte hade haft den känslan, så hade jag nog gått vidare till något annat jobb.

Men så är det de egna ungarna. Ibland är de bara fööööör mycket! Då kan jag inte gå in i arbetsrummet, prata av mig med en kollega, skratta åt eländet, ta en fika och anfalla igen. De är ju liksom överallt när man kommer hem och de uppfyller mina tankar 24/7 när det är som värst.

Inatt vaknade jag strax före fyra och hade kommit på vad problemet var och hur det skulle lösas. Trodde jag. Migränanfallet kom lika fort som den smarta tanken. Och raseriutbrottet från tonåringen var som ett oannonserat vulkanutbrott.

Mailade in min sjukskrivning tillsammans med ett par lektionsplaneringar. Väntade sedan på bättring... Tyckte synd om mig själv, för energin rann ur mig så totalt. Kollade då på "Mot alla odds", där Rickard, min klasskompis från gymnasiet är med. Då känns det liksom fel att sitta och tycka synd om sig själv, eller hur?

Tröttare än tröttast, lade jag mig på soffan... Och var tvungen att skicka iväg ett sms om att jag inte hade tid at träffa en god vän imorgon, för dagens beting på biblioteket fick bli imorgon istället. Då ska hon OCKSÅ dit! Yippiiii, biblioteksdejt, känns såååå college-aktigt!

Och precis när vi hade avslutat konversationen kom sonen hem med nybakta vaniljbullar från Hemkunskapen.

Helt klart dags för en Trisslott!

.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag kom ett tackbrev med posten, och inte vilket tackbrev som helst, utan ett kvitto på att era pengar kommit fram. Snart skickas pengarna in från föredragskvällen. En skön känsla att veta att de härpengarna kommer göra skillnad.   TACK än ...

Hej!   Long time no blogging. Jag har inte varit lat, bara haft fullt upp med mitt liv, jobb och annat som bara finns här. Det var kanonkul att hålla föredrag och INGEN somnade!     Jag har fått förfrågningar från ett par ställen till och om ...

Nu är det äntligen dags!   På torsdag ska jag hålla föredrag i Härnakyrkan i Ljungsbro. Det vore jättekul att få se många som har följt mig på resan under den kvällen. Det blir lite mackfika efter föredraget, så vi hinner snacka lite.   Ni är...

Dagens rubrik är ett skönt citat från en mycket bra sång.   Under cykelturen och efteråt så har jag många gånger undrat vilka alla ni är som jag inte känner, men som tycker att det är bra projekt att sponsra. Alla vänner och bekanta har jag likso...

Nu är det TREDJE gången den här sommaren som jag har glädjetårar: Vi har nått målet!!!   Alla mina härliga vänner, släktingar, bekanta, bloggläsare, facebookgrupp-vänner, viktväktarvänner, artikelläsarvänner, kollegors svärmödrar och alla runtom ...