Finns det någon som seriöst tycker att det är roligt att skriva uppsatser på universitetsivå? Jag har svårt att tro det...

Därför blev det extremt många undanflykter och långa pauser i dagens skrivande. Och sedan är det sååååå trögt. Mumsmums-fluff i skallen.

Gick och duschade för att se om det rensade hjärnkanalerna...

Nu sitter jag här i svarta mjukiskläder och rosa strumpor med hästar på. Det är väl ungefär så roligt det blir....

Ha en fin lördagskväll!

Jag kanske inte är rätt person att uttala mig... men jag har en åsikt, som har blivit en livsstil.

"Dyra prylar med 'rätt' märke

är inte per automatik snyggare eller mer hållbara."

(Och be mig inte vara tyst för att jag har Unikko-mönstrade gardiner i köket...)    

Jag är svag för snygga prylar, snygga gardiner och snygga kläder, men det har INGET med märket att göra. Jag är inte speciellt imponerad av Iittalas ljuslyktor Kivi, som kostar 262:- till kampanjpris:

De är okej, jag kan medge det, men inte för 262:-!

Det var bara ett exempel...

Ett annat är taget ur en kort diskussion med mina elever, där de tyckte att det var under min värdighet att åka omkring i en repig Skoda. Jag borde ha en Audi eller BMW, tyckte de. Jaha? Skulle det göra mig till en bättre människa eller lärare? Skulle jag vara lyckligare när jag åkte till & från jobbet, eller handlade på Hemköp?

Ett tredje exempel är när man tror att vissa affärer, med vissa märken, bara säljer kvalitetskläder. Läser inte folk på lapparna i kläderna de köper? Där står en massa fakta som man kan tolka och sedan handla efter det. Käcka, snordyra underkläder som ska tvättas i trettio grader: Vem vill ha det? Och framförallt: Vem tror att de är fräscha efter första tvätten?

Ett märke på kläder är ingen garanti för kvalitet. Det är bara en garanti för att något listigt företag har lagt ut massor av pengar på reklam och fått tillräckligt många att tro att just det märket är status. Likadant gäller massor av inredningsprylar...

Så handlar du saker för att de är snygga, "inne", eller ger dig status?