Jag undrar om det är någon form av evighetsstraff det här att alltid sova dåligt och vakna tidigt. Jag funderar över hur det ska kunna bli bättre. En sak som är bra, är att jag sällan stressar upp mig över saknade sömntimmar. Om jag vaknar en morgon och konstaterar att det har blivit ännu en natt med knappt fem timmars sömn, så tänker jag bara "jag överlever" och så knallar jag på. Jag stressar inte heller upp mig när jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Då kör jag en omgång Wordfeud eller surfar lite på mobilen. Det brukar ge resultat.

Det som är tråkigt är att jag nästan aldrig (d.v.s. kanske någon gång per halvår) sover sådär riktigt länge och vaknar helt utsövd. När jag lyckas med det, så brukar jag antingen vara helt stel i ryggen eller ha huvudvärk...

(Och det är skillnad på att vara trött och sömnig. När man är sömnig så gäspar man och ögonen vill trilla ihop. Tröttheten sitter mer i kroppen, eller i huvudet, om man har pluggat hårt, t.ex.)

Det är det som är det sköna med lediga dagar; då får jag ta en liten tupplur mitt på dagen. En kvart - tjugo minuter räcker för att jag ska ladda om. Och nu är ju säsongen inne för att sova i uterummet, vilket ger lite extra syre.

Men nu piggar jag upp mig med en kopp kaffe till och sedan får det bli lite studier. Det kan man i alla fall bli trött av!