Det är ett ord som min kropp inte riktigt har förstått: "Sovmorgon". Jag tränar och tränar, kollar på mannen hur han gör och försöker igen. Men icke! I bästa fall blir det en kvarts extra slummer på spikmattan. Men när jag har tid för sovmorgon, får det istället bli extra lång frukost i min tysta ensamhet. Det är njutning för mig.

Sådana är mina onsdagsmorgnar och det är inte att förakta med en paus mitt i veckan.

Idag ska den utnyttjas till att använda kopieringsmaskinen på jobbet, lära mig att scanna på den och sedan lägga upp filer som jag behöver för min lärarlegitimation. Och så ska jag kopiera några sidor ur en bok som jag behöver för min uppsats.

Dagen kan bli riktigt bra. Jag ska bara ta andra muggen kaffe, något jag bara tar mig tid till på onsdagsmorgnar.

Ha en fin dag och passa på att njuta av solen!

Det är så väldigt lätt att ge råd till andra... Men så gör man tvärtom själv!

Idag t.ex så jobbade en kollega med en massa provresultat: Rättningar och sammanställningar, m.m Hon hade en jättehög kvar... och det är vår längsta jobbdag. Jag säger lite käckt "Ta en ledig kväll från de där, du hinner ändå under resten av veckan.". Jag vet ju hur det är när man släpar jobb varenda dag och liksom inte har någon fritid...

Jag tror att hon tog åt sig av mitt råd och laddar batterierna ikväll.

Men vad gör jag? Sitter här med världens hög och tänker plugga länge ikväll.

Lyssnar jag inte på vad jag säger???

Jag får nog göra som Pippi och säga till mig själv på skarpen!

Det är dags att erkänna:

I bland känner jag mig inte ett smack mer mogen än mina elever.

Jag har bara kommit lite längre i den ädla konsten att hålla min stora käft stängd.

Men så har jag tränat på det ungefär 35 år längre än de...

eller i alla fall de senaste tio åren.

Övning ger färdighet!

Men såååå jag kan koka inombords medan jag ler, nästan lite fromt.

Får man inga Oscarsnomineringar för sådant?

.

Vissa dagar är trögare. Det bara är så.

Vaknade med ryggvärk efter en extremt sömnfattig natt.

Tog mig själv i hampan och åkte tidigare till jobbet, då slipper man i alla fall de stressigaste pendlarna. Och jag hann förbereda dagens lektioner redan på morgonen.

Nu är det ju hårdträning på jobbet inför Nationella Proven och det vi tränar allra mest på är själva provtekniken. Jag fattar inte att det ska vara så trögt att vara tyst under ett provtillfälle...

En av de andra lektionerna bestod av film... Eleverna är väldigt lydiga när de får se film, måste jag säga. Men man känner sig inte som en så bra lärare när man visar film två lektioner i rad. Jag kan ta det!

Några elevärenden har retts ut, med omflyttning, planering och pedagogiska förklaringar om varför vi gör på ett visst sätt. Så länge eleverna är med på det, funkar det i allmänhet bra. Jag tror på att bryta upp ickefungerande gruppkonstellationer, så eleverna får en andra chans.

Och sonens namnsdag firades med kycklingrester som jag gjorde en Flygande Jakob-inspirerad sås till och serverade med jordnötter och sallad.

Det var då döttrarna ingick en pakt: Dotter ett skulle övningsköra till dotter tvås träning.

Så om ni undrar varför det sitter en tant i mitten av Östergötland med en puls på drygt 290, så vet ni varför.

Och bilen är inte mer repig än innan.

Det känns rätt bra att kunna gå på en riktigt bra gudstjänst en söndag förmiddag. Jag drog iväg ett sms till min kompis M, som hängde med idag. Kyrkkaffe med sötfika faller mig däremot inte på läppen. Påskens äggmackor är mer min grej, men så länge man tillhör fikamaffians frikyrka, så får man nog gilla läget.

På vägen hem bestämde vi oss för att idag är det dagen D, alltså dags för invigning av grillen. Kyckling, vitlöksbröd och sallad på gång. Och jag har sopat trottoaren.

Sedan får det bli lite studier och övningskörning med dottern. Hoppas att hon får körkort innan sommaren...

Jag tänker i alla fall ta det lugnt resten av dagen!

Igår kom min kompis M över på kvällsmat. Hon missade förra lördagens Öppet Hus p.g.a sjukdom, men vi hade ju ett par ostpajer samt kycklingspett i frysen, så vi tog en "favorit i repris light". Och hon hade med sig den ultimata manspresenten: En grillkväll i hennes lilla hus vid kanalen. WOW! En del vet vad en man vill ha!

(Jodå, han fick fina presenter förra lördagen, jättefina, men det här var såååååå "Min Man".)

Och så är det ju det här med kort till presenter... De sparas sällan i det här huset, precis som julkort, om det inte är foton på något speciellt.

Men igår fick vi ett par hemmagjorda, som var som små dokumentärer över våra liv. De ska sparas och sättas upp! Mycket kärlek i dem.

Ursäkta den kassa bildkvalitén...

Ska träna lite på det där med fotograferandet, lovar!

Nu har jag gjort det...

Beställt COOPs Matkasse. Det trodde jag aldrig om mig själv. Det blev från affären som jag gillar att handla på, p.g.a bra utbud, fräscha varor och trevlig personal. Jag tog varianten BAS för fyra personer med avhämtning varannan vecka. Det känns lite lagom, då vi ofta lagar mer mat på helgerna för att ha under veckorna. Och så närmar sig grillsäsongen nu, då vill man ju inte stå inne och laga mat.

Det blir spännande... Återkommer med rapport den 22 april.

Och så ingår ett startpaket:

Jag älskar munkjackor och tycker de är grymt praktiska. Min äldsta är väldigt sliten och har numera trädgårdstjänst. Den är grå, med bytta ärmmuddar. Min lite bättre är varselgrön och egentligen inte speciell, mer än att den är superskön och mina elever beundrar den.

Nu har jag tänkt förnya mig, så nu har jag beställt en röd. Med matchande skor till:

Från Flatebö Design

Munkjackan är egentligen i herrmodell, men eftersom jag inte är så slimmad som dammodellerna, så blir de nog bra. Måtten stämmer med min gröna, förutom ärmlängden, men jag får ta till overlock-maskinen. Längtar efter att få piffa mig lite!

Något som däremot inte var så snyggt var presenten som mannen kom hem med från jobbet igår. En tredimensionell trätavla med ett ax på. De var moderna någon gång på 80-talet och jag tyckte de var fula redan då.

*SUCK* (Jag funderade på om företaget hade köpt in ett antal som man skulle ge till framtida jubilarer och så hade den blivit liggande i något förråd...)

En tavla är något jag själv aldrig skulle ge bort, för det tvingar ju mottagaren att ha den uppe, oavsett om han tycker om den eller ej.