Det började i fredags. Jag åkte förbi Slussport 11, nej det gjorde jag INTE, jag stannade där... och det hade kommit in en massa fint. Jag fick syn på största finaste krukan de hade. "La vie en rose" stod det på den, precis som filmen om Edith Piaf. Nu har jag ju en frankrikenörd i familjen, som älskar den filmen, så den fick det bli. Och så var allt i rullning: Köpte en uppbunden gullranka som passade i, satte upp två gardinstänger, två gardiner... och STORSTÄDADE hennes rum. Ja, hon är nitton år, men hennes städgener är inte fullt utvecklade. Nu pratar vi om ett rum som inte städats ordentligt på ett år, mer än typ dammsugits mitt på golvet...

Hyllor, böcker, byråar, garderoben, skrivbordet, soffan, sängen (som även lagades); ALLT städades, sorterades, slängdes, gjordes grundligt rent och nya hängare kom upp också. Men här kommer det lilla dilemmat: Hon HATAR förändringar. Jag har nästan lärt mig leva med det, men det finns gränser. Så hela helgen har jag skickat meddelanden med små hintar om vad som var på gång, men bara om att jag dammade och dammsög. När hon sedan kom hem väntade jag mig ett utbrott, men hon var jätteglad! Nu är det ju lättare att hålla efter och jag har redan varnat att det ska dammsugas och våttorkas på höstlovet.

(Pst, den som jag tror är hennes mest privata byrå, lämnade jag, så den återstår för henne att fixa.)