Idag vaknade vi till hemska nyheter. Något otroligt hade drabbat vår by, och framåt lunch fick vi det bekräftat: Ett dubbelmord, inte så långt från där vi bor.

Hela dagen har tankar snurrat runt i huvudet och det har inte direkt gått att koncentrera sig på jobb eller studier... Jag var tvungen att gå ut och gå för att rensa skallen. Och det var så mycket som snurrade i hjärnan, helt osorterat.

Jag ska försöka beskriva:

- Jag gick omkring med en tanke av tacksamhet över att mina barn inte hänger ute på byn på nätterna. Det gav mig också dåligt samvete över att jag tänkte så.

- Jag hade en sorgsen känsla som kom från allt fult som människor säger och har sagt om vårt samhälle: "Gudsförgäten byhåla", "WT-håla", "Blatteby", "Knarknäste", "Stället med för hög inavel", etc... Det här är stället jag har valt att bo i och bo kvar i, trots att möjligheten har funnits att flytta. Jag är stolt över att bo här, med en skön blandning av människor.

- Jag började att be till Gud om att ge frid till människor runtomkring i byn, vartefter jag passerade de olika områdena: 3,5-miljonersvillorna, hyreshusen på båda sidor om kanalen, småhusen från 50- & 60-talet och sedan också skolan. Jag kände att det var så många människor som inte hade fått höra om vilken god Gud vi har, som finns som tröst och styrka i tuffa tider.

- Jag tänkte på de två meddelanden som jag har fått idag, från en f.d elev, som undrade om jag levde och från min chef som undrade hur jag mådde. Det värmde så mycket, så det går inte att beskriva!

Nu har jag rensat huvudet, så nu får det bli lite kvällsfika, med färska limpor och kokt ägg. Magen behöver också sitt.

Ha en skön kväll.