Dagens bästa kommentar:

- När börjar de verka? frågar en elev.
- Vilka då?
- Jag tog två pepparkakor, men jag känner mig inte snäll än!

Han fick två till...

Nu går livet i tvåhundra och för tillfället är det inte så mycket jag kan sålla bort. Jobbet styr jag inte så mycket över, men jag försöker lägga allt på en så lagom kravnivå som möjligt. Jag curlar inte elever, utan låter dem göra jobbet. (Tro mig, de presterar inte sämre resultat för det.) Ett par andra åtaganden jag har är mina studier (på halvfart) och mitt ideella uppdrag som sekreterare i vår församling. De kan man inte bara stänga av för att det kör ihop sig. Kören är bara en kväll i veckan, 1½ timme, så det är inte så krävande. Och så är det mina egna ungar som kräver sitt, även om de är tämligen självgående och fixar mat när jag inte hinner.

Den här veckan ska vi ha skrivit "kartläggning" av de elever som inte har nått betyg i våra ämnen. Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, men jag laddade med en mugg te och körde igång med en klass och plötsligt hade jag gjort för en klass till. Prioriteringen att skriva för min egen klass sist är för att jag ändå har i bakhuvudet hur det ligger till, så det går snabbt.

Innan jag loggade ut, läste jag studentmailen och hade fått godkänt på första inlämningsuppgiften. En lätt sak, men ändå! På vägen hem hann jag hämta mannens lagade skinnjacka och handla mat, i shoppingcentret bredvid jobbet. Det är rätt trevligt när man inte har tidspress!

Helt plötsligt hade jag belönat mig med en Brieost och lite annat gott (läs julknäcke) som vi ska ha till helgen. Och inget kvällsjobb fick följa med hem, utan det får bli lite kurslitteratur innan sänggående. Jag har bestämt mig för att försöka andas lugnt och ta en riktigt tidig kväll i veckan, så jag inte är helt slut på helgerna.

Någon mer än jag som försöker fånga de goda stunderna?