Idag fick jag ett papper på jobbet. Ett ganska fint papper, med en massa fina ord, tips och tillvägagångssätt för att underlätta för en elevs klassrumssituation. Det var ca 2/3 av en A4-sida...  och jag läste... plockade fram överstrykningspennan och markerade allt som jag ansåg att jag kunde klara av som ensam lärare i klassrummet. Totalt sett 2½ mening av all text. Och DÅ kände jag mig helt totalt värdelös som lärare!

Ganska uppgivet vände jag mig till min kollega och bara undrade om den planering som jag skulle göra för denna enda elev verkligen skulle få ta mer tid än all planering för hela klassen. Min kloka kollega sa då: ”Det finns nog ingen som skulle förvänta sig att en fotbollstränare ska träna proffslirare, 3e-divisionare, fotbollslekis, de helt ointresserade och de som är där för att bara förstöra träning. Samtidigt. Det är det vi lärare förväntas göra i klassrummet.”

Jag kände mig lite mer lättad och tänkte att man får nog tänka sig något slags genomsnitt... Och hoppas att man lyckas med dem!