Kyla (10 grader ÄR kallt på sommaren), duggregn och 90% av Sveriges uppförsbackar i samma landskap, gör i alla fall mig lite mindre pepp att ge mig ut. Men shoppingen på Team Sportia gav i alla fall påfylllning i energiförrådet, med just sådant som jag behöver för att inte säcka ihop. 

Sedan åt vi pizza för att det hade tydligen hunnit bli lunchdags. Vad hände med mina morgonpass som jag hade bestämt att köra? Vi hittade i alla fall en hantverksbutik, med en massa fint från lokala hantverkare. Äntligen har jag fått ett tenn- & renskinnsarmband! Hjortronsylt slank med, eftersom vi har kaffeost i frysfacket och så köpte vi "mjukkakor" en variant av tunnbröd snartlikt det jag brukar baka, men mindre kryddigt. Också en liten pryl till vår prylhylla, där vi samlar souvenirer.

Det fanns sedan ingen återvändo, nu eller aldrig! Jag svirade om och trampade iväg. Vi hade bestämt att mötas vid Polcirkeln och som traditionen bjöd, så blev det fotografering i duggregn. Pär hann även filma lite.

Det är ju helt fantastiskt vilken fingertoppskänsla den mannen har! Vi bestämmer att vi ska träffas om 12 - 15 kilometer, men han står redan efter fyra, då det har varit en hemsk uppförsbacke. Årets bragdmedalj borde gå till honom! (Det är dessutom han som har gjort den lilla insamlingsbarometern där vi kan se hur vi närmar oss målet.)

Eftermiddagens fika blev kaffe med de underbara mjukkakorna. Då visste vi inte vad som skulle vänta...

Jag har ju gnällt lite över tråkiga raksträckor och mördande uppförsbackar, men man ska nog inte önska omväxling, för då KAN det dyka upp en 11 kilomeeter lång vägarbetssträcka med hyvlad, snarare dåligt hyvlad grusväg. Jag hade frusit om händern fram tills dess, men då fick jag jobba, parera och fokusera, så hela jag var genomsvettig. Pär hade stannat precis där det började, men jag tänkte at "vi kör". Om jag hade fått punka, hade jag fått t den andra cykeln med grövre däck, men nu gick det bra. De allra flesta tar mycket hänsyn, när det är varning för stenskott, men det körde förbi en galen bilist, som inte saktade ner alls och körde förbi ganska nära, och när han var bredvid mig smällde det till i bilen och en sten större än en golfboll kom studsande ut på vägen och landade när mig. Tur att inget värre hände.

Jag hade ett samtal med Gud där: "Ge mig nedförsbacke med asfalt." Ungefär så artig var jag. Lite längre fram stod Pär med vätskeflaskan och pekade på 90-skylten lite längre bort. "Där börjar asfalten." Och DÄR kom nedförsbacken. Och 9 km kvar till Kåbdalis, en tydligen ganska känd vintersportort. 

Det blev en ganska bra dag, med 59,8 km, när jag inte kände för att cykla alls imorse.  Nu står vi utanför gamla skolan, där många brukar parkera husvagnar, har rengjort cykeln, duschat varmt och ätit gott. Mysljuset brinner och vi ska snart sova. 

Men först: Idag har vi passerat 5 000:- i insamlingen, med 5694:- och jag är snubblande nära att ha gjort 1/4 av sträckan!!!

Dagens donationer:

Anonym                   200:-

Anonym                   300:-

Anna Enberg            200:-

Sofi Sydvart               60:-

(Och du som undrar hur det går, kan antingen scrolla till tidigare inlägg, eller helt enkelt swisha  till 0709 500146, för barns och ungdomars skolgång i Thailand och Paraguay.)

#helenacyklar  #mittlivsresa    #sydvart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag kom ett tackbrev med posten, och inte vilket tackbrev som helst, utan ett kvitto på att era pengar kommit fram. Snart skickas pengarna in från föredragskvällen. En skön känsla att veta att de härpengarna kommer göra skillnad.   TACK än ...

Hej!   Long time no blogging. Jag har inte varit lat, bara haft fullt upp med mitt liv, jobb och annat som bara finns här. Det var kanonkul att hålla föredrag och INGEN somnade!     Jag har fått förfrågningar från ett par ställen till och om ...

Nu är det äntligen dags!   På torsdag ska jag hålla föredrag i Härnakyrkan i Ljungsbro. Det vore jättekul att få se många som har följt mig på resan under den kvällen. Det blir lite mackfika efter föredraget, så vi hinner snacka lite.   Ni är...

Dagens rubrik är ett skönt citat från en mycket bra sång.   Under cykelturen och efteråt så har jag många gånger undrat vilka alla ni är som jag inte känner, men som tycker att det är bra projekt att sponsra. Alla vänner och bekanta har jag likso...

Nu är det TREDJE gången den här sommaren som jag har glädjetårar: Vi har nått målet!!!   Alla mina härliga vänner, släktingar, bekanta, bloggläsare, facebookgrupp-vänner, viktväktarvänner, artikelläsarvänner, kollegors svärmödrar och alla runtom ...