Idag har det varit full speed. Vanliga lektioner hela förmiddagen och sedan utvecklingssamtal,  åtta stycken från 13 till 17. Ganska mör efteråt, men det rullade på bra, utan uppträdanden eller tårar. Och i nian är det ju inga elever som är förvånade över lärarnas omdömen, de har ju en viss självinsikt..

Bilen var inte klar på verkstaden, så jag fick ta bussen hem. Hade lånat ena dotterns busskort, som hon hittade i rummet när hon städade i helgen. Hon visste inte hur mycket det var på kortet, men jag tänkte ladda det. Jag klev på och skulle kolla saldo: "Spärrat"... Chauffören gjorde en koll på kortet och då var det ett spärrat läsårskort, d.v.s kortet som dottern inte hittade när terminen började. Kortet beslagtogs av chauffören och jag fick betala snordyrt med betalkort!

När jag kom hem letade jag reda på lite matrester och slängde mig i soffan för att köra online-kurs, med min Karlstadkurs. Kollade kursmailen och konstaterade att det var imorgon... Jepp! Så nu sitter jag här och blir väl så illa tvungen att ta fram min kursbok för att avverka några sidor i den istället.

Man har inte roligare än man gör det!

Min djupaste tanke idag är att jag konstaterade att många av de företeelser som man tycker är konstiga är sådana som man inte förstår.

Jag ska fundera vidare på det...

Ibland funderar jag och tänker högt. Idag tänkte jag högt med ett par kollegor, vid två skilda tillfällen. Vi kom att diskutera förväntningar på elever. Jag är van vid att lägga ribban högt, så även om elever inte gör något på lektioner av en eller annan anledning, så ska betinget vara klart till nästa lektion, det blir rättat, bedömt och de får reda på resultatet. Det är själva tanken med att föra undervisningen framåt; att ELEVERNA utför arbetet som ska bedömas. Det kan vara skriftligt, muntligt, enskilt, i par eller i grupp. Men det är inte JAG som ska jaga eleverna för att arbetet ska bli gjort, jag presenterar tillvägagångssätt och stöttar när det går trögt.

I några klasser/grupper som jag har stött på, finns det väldigt låg arbetsmoral. Man tror liksom att betygen ska trilla över en framåt jul, fastän man har noll intentioner att bidra till ett vettigt arbetsklimat, göra läxor eller ens ta med böckerna till lektionen. Att fippla med mobiler, sitta med lurar på, vässa pennan fem gånger/lektion, springa och hämta saker i skåpet några gånger eller bara sitta bak & fram för att störa andra verkar vara största nöjet, förutom att ropa rätt över klassrummet till en kompis eller fiende, som man vill egga igång.

Här går jag igång! Eftersom jag har haft (minst sagt) jobbiga klasser förut, så vet jag var jag ska lägga ribban.

-          NOLL mobiler i klassrummet, man behöver inte Google translate, det är inte alls omodernt att slå i lexikon och kunna alfabetet.

-          Böcker, pennor, sudd ska finnas med redan när man går in FÖRSTA gången. Man behöver inte alls gå tillbaka för att hämta i skåpet.

-          Benen ska vara under bänken, under den egna bänken, på den platsen som är bestämd redan innan.

-          Pennan behöver inte alls vässas medan någon har upprop/genomgång/textläsning. Det är i alla fall ingen som antecknar då...

-          Det är en BELÖNING att få sitta i grupprummet, och man får belöningar när man har skött sig, och då räknar vi inte i mikrosekunder.  De som jobbar tyst och bra, får sitta där, utan barnvakt. Jag tar hand om de andra i klassrummet.

-          Det är JAG som lärare som bestämmer när lektionen slutar och om jag måste vänta på några elever som slösar med vår tid, så måste jag tyvärr ta igen det i slutet av lektionen, för att alla ska få sin garanterade undervisningstid.

-          Och sist, men inte minst, det kommer märkas på betygen vilka som faktiskt visar upp sina kunskaper och vilka som inte gör det. Tough luck!

Senaste dygnet har jag läst om två händelser som gör mig stolt över att myndigheter vågar stå upp för dem som far illa. Ingen har ju kunnat missa fallet med Lundsberg. Massor av artiklar för och emot stängningen florerar i media, men jag har svårt att tro att allmänheten tycker att Skolinspektionen fattade fel beslut, när man beslutade att stänga skolan. Vi har ännu inte sett slutet på denna historia och det ska bli spännande att följa.

Den andra händelsen står i vår tidning Corren: En flicka som blivit LVU:ad. Här handlar det om en enda flicka som har en oerhört bestämmande pappa. 'Han skulle betrakta sin dotter ”som död” om hon badade i bikini, tittade pojkar i ögonen, hade en pojkvän eller valde sin partner själv.' Detta är väldigt långt ifrån vad vår svenska demokratiska kultur står för och eftersom han har valt att leva här med sin familj, så finns det en del han måste anpassa sig till.

Det känns skönt att läsa om sådana här händelser, när våra myndigheter ofta blir beskyllda för att vara alldeles för flata och mesiga.

Nu ska jag återgå till min egen lilla verklighet och läsa om skolpolitik. Ett väldigt passande ämne idag!

Det finns nog ingen instans i vårt samhälle som är så regelstyrd och påpassad som skolan. Allt ska det finnas handlingsplaner och åtgärdsprogram för och det är regelstyrt in i minsta detalj. Det är ju kanonbra på det sättet att alla garanteras likvärdig utbildning. På pappret.

Nu har en av landets anrika internatskolor seglat upp på förstasidorna igen: Lundsberg, med sin pennalism och sina inträdesriter. Hur kan det egentligen få förekomma, år efter år? Det är ju inte vattenmuggar, snodda suddigum eller snärtar med mapparnas gummisnoddar vi pratar om, utan MISSHANDEL! Att bränna någon med strykjärn eller tvinga elever till sexuella handlingar inför andra eller låsa in någon i en mörk källare i flera timmar, skulle i ALLA de friskolor och kommunala skolor jag känner till (i min kommun) medföra någon form av straff. Inte helt otroligt att man skulle bli förflyttad, det har elever blivit för mindra allvarliga trakasserier.

Varför händer detta? Jo, på den här skolan är i princip alla i ledningen internrekryterade. Man har själv gått på skolan och överlevt. Skaffat sig ett socialt nätverk som ses som fint (ca 25% av eleverna har adlig bakgrund) och vill inte stöta sig med föräldrar, sponsorer och dem som anser att detta är "top notch".

Kanske de ska ta och kliva ner från sina höga hästar och reformera skolan? ELLER ta tillvara det som är bra, men skapa nolltolerans för mobbning och misshandel.

I Svalöv har man en av Sveriges äldre gymnasieskolor. Den är inte jättestor, men har anor från 1800-talet. I deras Kvalitetsredovisning står under vision för 2012:

TRYGGHET OCH TRIVSEL
Alla elever skall uppleva arbetsro i skolan.
Alla skall känna sig trygga och bemötas respektfullt i skolan.

Lundsberg får nog gärna kopiera den texten! Sedan återstår det hårda arbetet, att skapa en skola som fostrar eleverna till demokratiska, ansvarskännande medborgare. DET är viktigare än att ståta med ett fint avgångsbetyg från Lundsberg!

#Lundsberg  #Svalöv    #tryggaelever

Stadsfesten pågår för fullt. Vi var inne igår, vandrade runt, fikade och kollade (hörde) konsert på behörigt avstånd. Festen fortsätter idag. För alla som vill... Jag är fullt nöjd med min dag hemma, då vi gjort äppeljuice, äppelmos, planterat lite växter, ätit lunch ute, sovit middag ute, klippt häck, fått bort rens och sedan avslutat dagen med de goda franska ostarna jag köpte i torsdags.

Äldsta dottern häckar hemma, mellandottern jobbar på Stadsfesten och sonen hänger med kompisar och har fått veta vilken buss han ska åka hem med. Jag är väldigt nöjd över att få vara hemma och kolla svtplay... Trädgårdsonsdag hade jag ju inte tid med i onsdags, så det får bli kvällens nöje, tillsammans med lite stickning. Är väldigt trött efter huvudvärksanfallet idag, så det får bli en tidig kväll, tror jag.

Tror att det är den turbulenta veckan som samlades i skallen. Nu är det bättre, men jag nöjer mig med att sitta här under min korkek och lukta på blommorna..

Idag blev det klart!

Jag fick jobbet som jag sökte senast. Det som jag mest av allt ville ha.

Och nu känns det riktigt skönt att så många gläds med mig och har gratulerat till jobbet.

Drar ut med mannen och barnen på Stadsfesten nu, för jag tänker INTE sitta inne ikväll!

Som lärare har jag sällan problem med att hantera de konflikter som uppstår i klassrummet, eller t.o.m i korridorer, omklädningsrum, matsal, etc., men jag har inte en chans att hantera de konflikter som uppstår på nätet, på fotbollsträningar, fester, eller när våra ungar bara hänger ute på byn. Och jag tycker helt ärligt inte att det är min sak att ta hand om allt som händer på Facebook (som VÄLDIGT måna underåriga hänger på), Ask.fm, Twitter, Instagram, etc. Hur ofta får man inte som lärare styra om sin planerade lektion till att sitta med ett par elever i grupprummet och reda ut vad som har skrivits av vem, till vem och vad man egentligen menade? Jag hade ju egentligen planerat att gå igenom uttalet på en text, lyssna på elevers läsning och låta dem få fråga vad det var de inte förstod med grammatiken. Vem ska ta hand om resten av klassen, när två har sovit dåligt under natten p.g.a all skit de slängde på varandra på nätet. Jag trodde att det var lärare jag var...

Som förälder vill jag ha en viss koll på vad mina omyndiga barn sysslar med: Vilka sidor de hänger på, vilket språk de använder och att de är schysta mot sina kompisar.  Jag tycker att det är min skyldighet som förälder att se till att mina barn uppför sig väl, även på sociala medier. Och jag vill inte att MINA barn ska förstöra för läraren och klassen, för jag vill att de ska få bra undervisning. Det är obekvämt att ringa hem till en annan förälder när våra barn är i konflikt, ja, men det blir inte mer bekvämt när det har eskalerat, barnen har fyllt 15, är straffmyndiga och gör ännu värre saker.

På jobbet är jag lärare, hemma är jag förälder. Låt mig slippa vara förälder åt mina elever i skolan, snälla!