Allt man gör har ett pris.

I morse gick jag in till mellandottern och sa: "Nu kommer du bli arg, men du får inte åka till Stockholm ikväll." Jag hade rätt, hon blev arg.

Hon och en killkompis, med ett tio dagar gammalt körkort, hade köpt biljetter till hockey, Djurgården mot vad vet jag. De skulle köra upp direkt efter skolan och sedan köra hem sent ikväll. Och i morse var det värsta snöovädret, med massor av olyckor på vägarna.

Jag tror hon fattade ändå, för mitt under mitt lönesamtal skickade hon sms. Två stycken, som jag upptäckte när jag var klar. "Om åker tåg då?" Vad skulle jag säga då?

"Har ni bokat?" "Vilken tid?" "Okej då, men akta er för Stockholmarna!"

När jag var på väg hem från jobbet kom ett till: "Kan du hämta mig i stan vid tolv?" "Ja. Kommer i pyjamas."

Det är smällar man får ta, för att man sätter gränser!

Två gånger i vinter har jag inte orkat ställa in bilen i garaget. Gissa vilka som har varit de två kallaste nätterna?

Dagens inbokade samtal har gett mig en fundering på framtiden... Var ska jag jobba i höst?

Dottern var lite uppspelt när vi träffades på vägen hem, med uppgiften att hämta ut den lagade mobilen. D.v.s hon hämtade och jag betalade. Men hon fick betala av genom att bära kundkorgen i affären. Där i stoppade vi gott bröd, rökt lax, kvarg och glasstrutar. Lite lagom nyttiga. Fint snack i bilen och hon summerade livet med att  "man behöver inte umgås med människor som inte är snälla mot en". Jag höll med.

Snart ska jag göra lite hemarbete för jobbet, men först en runda med snabeldraken och svabben. Fattar inte vem som ställer till det så här hemma!

Ha en fin vårvintervecka!

Orken har inte varit på topp på senaste tiden. Jobbet tar mycket energi och så har jag lite studier och borde ha ett liv också... Jag vaknade med migrän i morse, tog en kur och somnade om, eller snarare domnade bort. Jobbade en sväng på eftermiddagen i alla fall. Och bloggen har bra fått vila, det finns inte ork så ofta.

Eftersom det idag är fyra år sedan dagen D, så är det tänkt att vi ska fira lite ikväll.

Det finns inte jättemycket ork, men hungrig blir man ju, så idag var det lycka att fiskbilen stod utanför Hemköp. Jag shoppade loss på skinnfria rödspättafiléer och har kommit på något bra....

Här kommer receptet, och om jag kommer ihåg, ska jag lägga upp en bild sedan.

Spättarullar med Philadelphiaost

En påse bladspenat

12 spättafiléer

En burk Philadelphiaost Vårlök/Svartpeppar

En stor burk lättcremefraiche

Citronolja (vi har en god från Grekland, men det finns i affären, eller blanda olja + citron)

Salt o peppar.

Tina spenaten och bred ut i botten på en ugnsform. Salta.

Rulla spättorna med en stor klick ost i varje.

Lägg dem på spenaten. Salta och peppra

Blanda Cremefraiche med citronolja och resten av osten om det blev något över.

Klicka ut över fisken så det täcker.

170 grader i ugnen... ca 40 minuter eller mer. Känn efter!

Vi ska äta potatis till.

Jag är hungrig nu!

Ibland blir jag bara så där glad för att jag har det bättre än jag förtjänar.

Imorse åkte jag till jobbet och det var LJUST när jag stack hemifrån, samt LJUST när jag kom hem.

När jag kom in till min plats, låg ett paket på stolen: Ett fynd från en loppis på nätet, som en kollega hämtat upp på vägen. Trevliga saker!

Jag hade fått två trevliga mail från chefen: Ett om min nya löneplacering, för att det hade blivit fel när jag anställdes. (WOW!!!) Det andra var om att jag ska ha en pedagogisk föreläsning imorgon på personalkonferensen. Då ska jag ha en powerpoint färdig med lite visuell information också. Det enda problemet nu är att jag bara har gjort EN ENDA powerpoint i hela mitt liv... Men kvällen är lång!

Under dagen har jag gått och funderat över hur vi ska göra med dotterns borttappade mobil, som försvann på vägen hem från stan i lördags natt...

Idag har en grannes hund hittat den i en snödriva! En granne som vi inte ens känner, men han kollade bakgrunden på mobilen, en SSU-logga, gick in på SSU:s hemsida och hittade endast en medlem i Ljungsbro. Så nu är mobilen hemma.

Och jag ska nog köpa en Triss-lott. Jag menar, vad kan gå fel?

Jag är inne i en sådan där larvig period, när jag är lite för trött och har svårt att få perspektiv på saker. Problem blir extra stora och jag tar åt mig av en massa, som säkert inte är riktat mot mig egentligen. Det är ju inte så att man väljer de här perioderna, utan de brukar anfalla rätt vad det är.

Skulle behöva vara lite social för att ladda batterierna, men det finns inte tid. Ikväll får det bli en melodifestivalkväll. Definitivt inte ett av mina favoritsätt att tillbringa en lördagkväll, men det är slappt och nära till sängen.

Snart ska vi skjutsa in dottern till träningen och sedan hämta, knappt två timmar senare. Under mellantiden ska vi titta på stolar. Efter att ha undersökt tillgången av matstolar på nätet, så blir vårt första val IKEA. Lika snygga som de andra affärernas (de som hade) och till mindre än halva priset.

Vi hinner nog förbi fiskbilen utanför COOP också, för jag vill ha skaldjur ikväll.

Sedan vill jag ha en lååååång natt!

(Förtränger att jag måste läsa ut kursboken idag. Började på fm medan jag väntade på valthornskonserten...)

Det är verkligen skillnad på människor och människor. Jag tänker främst på vad människor har för attityd mot andra. Jag är övertygad om att det är något man kan jobba med, men att det grundas på hur man växer upp. Jag är uppvuxen med en attityd som bottnar i "Kan jag hjälpa till, så gör jag det." Det är liksom grundtanken. Andra människor reagerar på en fråga av typen: "Jag behöver hjälp" med "Och?". Det har jag lite svårt att ta, för jag är inte van med det.

Idag har jag vunnit en auktion på nätet, som var viktig för mig. En vän och kollega, som bor väldigt nära auktionsfyndet replikerar på förfrågan "Inga problem. Jag hjälper gärna till." 

Visst är det sådana vänner man vill ha?

Och visst är det sådana människor man kallar vänner?

Har ni tänkt på hur sällan det blir som man har tänkt? Mina tisdagar är långa, men med ett suveränt planeringspass mitt på dagen. Om man inte blir tillfrågad  att vikariera... Där flög det mesta av tiden iväg, men det var faktiskt helt okej, för lektionerna blev bra. Min lärarkandidat täckte upp en del också och vi diskuterade strategier för akuta händelser.

Men imorgon har jag min sköna förmiddag, med sovmorgon och "gråtid", d.v.s lektionsfritt. Det är då man ska hinna med allt som blivit liggande... Då har jag blivit tillfrågad att vikariera, hela förmiddagen under niornas Nationella Prov. Jag tackade nej. Annars kommer jag inte hinna med att planera resten av veckans lektioner.

Så nu har jag med en bunt rättning hem, och lite kurslitteratur. Någon gång måste jag ju vara i fas... eller?

Idag har jag jobbat över igen. Men det känns som om jag börjar få koll på läget. Imorgon blir det telefonsamtal som uppföljning till de föräldrasamtal jag hade förra veckan. Det har jag förberett idag, så jag har alla papper klara.

Och när jag kom hem fanns det NOLL ork att laga mat. Ingen som klagar, så länge vi har nudlar hemma och jag hittade en matlåda i kylen: Spätta med vitvinssås. Nu är jag mätt & go.

Jag hade lovat mellandottern att vi skulle kolla över hennes ekonomi, efter julresan, födelsedagen och csn-utbetalningar. Det visade sig att det var ganska mycket som skulle in på hennes konto. Men då kom hon till en sund insikt: Om du sätter in allt då, när jag ska på stan, så kommer ju jag att bränna allt. (Hon har bra självkännedom, den där ungen!) Så nu gjorde vi en deal: Hennes csn delas upp i tre delar och sätts in på hennes konto 1:a, 11:e och 21:a varje månad. Vill hon ha mer däremellan, så får hon jobba sig till det.

Tänk att de små liven växer till sig och fattar något med tiden!