Idag blev det klart!

Jag fick jobbet som jag sökte senast. Det som jag mest av allt ville ha.

Och nu känns det riktigt skönt att så många gläds med mig och har gratulerat till jobbet.

Drar ut med mannen och barnen på Stadsfesten nu, för jag tänker INTE sitta inne ikväll!

Ju mer det händer IRL, desto mindre tid har man att blogga. Så är det... Nu är det tvärtjockt på jobbet. och ganska turbulent. Idag ska jag ringa chefen på en annan skola för att kolla på ett jobb där. *suck*

Igår tog jag en terapeutisk maskrosrunda i trädgården igen. En skottkärra fyllde jag. Jag lät den stå otömd, så mannen ska se hur duktig jag har varit. (Han kom hem vid tolvtiden i natt från Falun. Jag sov då, han sover nu.) Jag inbillar mig att om jag fortsätter kämpa, så har vi snart en fin gräsmatta... Och så får jag rensa tankarna.

Min vän Ulla kom över på kvällen för att hämta Newbodykläder och vi flöt omkring i poolen i knappt en timme, innan vi drack te. Trevlig onsdagskväll, måste jag säga!

Ikväll får det bli lite seriös sanering av huset, för imorgon kommer några trevlisar hit på lite AW. Ser fram mot det!

Ha en skön torsdag!!!

Livet är verkligen upp och ner!

Arbetsdagen började inte helt kanon, då vikarien till en kollega blivit sjuk. Eftersom vi alla i arbetslaget vet att man inte kan lämna klasser vind för våg, så täcker vi upp för varandra då det krisar. Jag lovade att dubblera mig första lektionen, då niorna klarar av att titta på film utan vakt, medan sexorna absolut behöver vakt under provtid. Kollegan Maria lade då sin planeringstid under provvakten, så jag fick ta mina filmtittare. Hänger ni med?

Hon gav dem rast och jag skulle börja engelskan med samma sexa lite tidigare, för att hinna med fler muntliga nationella prov. Trodde jag. Stört omöjligt att genomföra, så det får jag ta på min planeringstid, eller något. (Är det någon som fattar hur Skolverket tänker?)

Nästa lektion blev också film. Visst låter det slött? Jodå, ända tills man ska gå igenom, genomföra och rätta filmanalyserna...

Min lunch + planeringstid gick åt till att planera litteraturinköp och jag lyckades pressa inköpet rejält. Hoppas ingen skjuter mig i höst, men det blev nog ganska bra.

Sista lektionen med egna klassen var en katastrof... Våra Newbodykläder kom och de som var mest exalterade över att få öppna och riva i lådor, var de som inte hade sålt något. Jag var helt urlakad...

Handlade pelargoner och ett svartöga på vägen hem. Imorgon ska de planteras... Ikväll har jag legat i poolen en timme (36 grader), gick upp när fingrarna var skrynkliga, och blev då serverad caesarsallad av mannen. Överdoserade fransk getost och sitter nu bara och slöar...

Njutbart överallt!

Vad gäller en arbetsuppgift på jobbet har jag varit ganska mesig. Det känns som om jag har blivit överkörd gång på gång. I början på veckan hade vi hittat en lösning på problemet, men idag fick jag beskedet att vi var tillbaka på "ruta ett". Lite mesigt tog jag det till vår konferens med arbetslaget och fick massiv stöttning. Med råg i ryggen drog jag iväg ett meddelande:

"Tyvärr kan vi inte gå med på den lösningen, för klassens bästa." *Skickade*

Undrar om det har kommit något svar när jag kommer tillbaka imorgon....? Då tar jag skydd bakom mina kollegor!

/Mesproppen

Jag tror faktiskt att jag är rätt bra på att vara professionell på jobbet. Jag är inte särskilt mammig åt min klass och jag är inte "kompis med alla".  Det funkar i det stora hela ganska bra. Om det inte hade gjort det, eller om jag inte hade haft den känslan, så hade jag nog gått vidare till något annat jobb.

Men så är det de egna ungarna. Ibland är de bara fööööör mycket! Då kan jag inte gå in i arbetsrummet, prata av mig med en kollega, skratta åt eländet, ta en fika och anfalla igen. De är ju liksom överallt när man kommer hem och de uppfyller mina tankar 24/7 när det är som värst.

Inatt vaknade jag strax före fyra och hade kommit på vad problemet var och hur det skulle lösas. Trodde jag. Migränanfallet kom lika fort som den smarta tanken. Och raseriutbrottet från tonåringen var som ett oannonserat vulkanutbrott.

Mailade in min sjukskrivning tillsammans med ett par lektionsplaneringar. Väntade sedan på bättring... Tyckte synd om mig själv, för energin rann ur mig så totalt. Kollade då på "Mot alla odds", där Rickard, min klasskompis från gymnasiet är med. Då känns det liksom fel att sitta och tycka synd om sig själv, eller hur?

Tröttare än tröttast, lade jag mig på soffan... Och var tvungen att skicka iväg ett sms om att jag inte hade tid at träffa en god vän imorgon, för dagens beting på biblioteket fick bli imorgon istället. Då ska hon OCKSÅ dit! Yippiiii, biblioteksdejt, känns såååå college-aktigt!

Och precis när vi hade avslutat konversationen kom sonen hem med nybakta vaniljbullar från Hemkunskapen.

Helt klart dags för en Trisslott!

.

En del verkar tycka att det är okej att behandla andra och säga till andra vad som helst. De får liksom aldrig nog i elaka, kränkande, sårande kommentarer. Och så tror de att för att de själva tycker att det är kul, ska andra tycka det också. Jag får liksom inte ihop det. Någon som inte är min vän, eller inte känner mig, har väl inte en aning om vad jag tycker eller känner? Det spelar ingen roll om det är en ny bekantskap eller någon som tror att de kände mig för länge sedan. Eller någon som aldrig har brytt sig om att lära känna mig, utan bara överför sina egna tankar, värderingar, etc, på min personlighet.

Jag ger upp! Jag tappar respekten för folk som kliver på mig, inte respekterar min integritet och mitt privatliv, eller som bara inte kan uppföra sig trevligt i sällskap med andra. Precis som när jag ser att det drabbar andra: Min man, mina barn, mina vänner, mina elever eller mina kollegor.

Jag sållar. Jag behöver inte sådana människor runtomkring. Gå och bli någon annans fiende!

Två gånger i vinter har jag inte orkat ställa in bilen i garaget. Gissa vilka som har varit de två kallaste nätterna?

Dagens inbokade samtal har gett mig en fundering på framtiden... Var ska jag jobba i höst?

Dottern var lite uppspelt när vi träffades på vägen hem, med uppgiften att hämta ut den lagade mobilen. D.v.s hon hämtade och jag betalade. Men hon fick betala av genom att bära kundkorgen i affären. Där i stoppade vi gott bröd, rökt lax, kvarg och glasstrutar. Lite lagom nyttiga. Fint snack i bilen och hon summerade livet med att  "man behöver inte umgås med människor som inte är snälla mot en". Jag höll med.

Snart ska jag göra lite hemarbete för jobbet, men först en runda med snabeldraken och svabben. Fattar inte vem som ställer till det så här hemma!

Ha en fin vårvintervecka!

Ibland blir jag bara så där glad för att jag har det bättre än jag förtjänar.

Imorse åkte jag till jobbet och det var LJUST när jag stack hemifrån, samt LJUST när jag kom hem.

När jag kom in till min plats, låg ett paket på stolen: Ett fynd från en loppis på nätet, som en kollega hämtat upp på vägen. Trevliga saker!

Jag hade fått två trevliga mail från chefen: Ett om min nya löneplacering, för att det hade blivit fel när jag anställdes. (WOW!!!) Det andra var om att jag ska ha en pedagogisk föreläsning imorgon på personalkonferensen. Då ska jag ha en powerpoint färdig med lite visuell information också. Det enda problemet nu är att jag bara har gjort EN ENDA powerpoint i hela mitt liv... Men kvällen är lång!

Under dagen har jag gått och funderat över hur vi ska göra med dotterns borttappade mobil, som försvann på vägen hem från stan i lördags natt...

Idag har en grannes hund hittat den i en snödriva! En granne som vi inte ens känner, men han kollade bakgrunden på mobilen, en SSU-logga, gick in på SSU:s hemsida och hittade endast en medlem i Ljungsbro. Så nu är mobilen hemma.

Och jag ska nog köpa en Triss-lott. Jag menar, vad kan gå fel?