Livets sinuskurva

Senaste inläggen

Av Helena - 24 februari 2014 18:15

En del saker är jag väldigt bra på att ta tag i, medan annat är så vansinnigt segt. Jag har lovat mig själv att bli snabbare på att rätta elevarbeten och hade med mig en hel kasse uppsatser hem på lovet. Kassen stod kvar där i morse när jag skulle åka tillbaka. Idag har mina elever skrivit övningsuppsatser inför Nationella Proven. Jag satt kvar till halv sex så hälften är redan rättade. Grejen är ju att jag har lovat mig själv att mina tidiga måndagar ska jag utnyttja till mina studier. Det kan visst aldrig bli riktigt bra, va?

 

Nu tänker jag ha en skön kväll och fortsätta med min stickning till Etiopiens barn: Hjärtefilten. Till helgen borde den bli klar, tror jag. 

 

Imorgon får jag rätta resten... medan eleverna skriver engelskuppsats som sedan också ska rättas. 

 

Avundsjuk på all "fritid" som lärarna har?

ANNONS
Av Helena - 21 februari 2014 11:27

Nu har jag läst på flera ställen här på fb och i bloggar om hur vansinnigt bra vi lärare har det. I 99% av fallen skrivs det av folk som liksom Beatrice Ask ”vet hur det är i skolan för hon har ju gått där”.

 

Om du har tid ett par minuter ska jag förklara några grundläggande grejer som gäller om skolan, för dig som bara har varit där som elever eller förälder. Jag kan bara uttala mig om hur det är att jobba på en högstadieskola i den kommun där jag jobbar, för det skiljer sig en del. (Så inte ens jag, som jobbar inom skolans värld, kan uttala mig om hur det är att jobba på förskolan, låg- & mellanstadiet eller på gymnasiet, eller på högstadiet i en annan kommun.) Är du med? (Jag tänker INTE jämföra med andra yrkesgrupper, det kan ni göra själva, med dem ni har kunskap om.)

 

Min utbildning tog 4½ år i faktiska studier, men jag har sedan kompletterat, så jag läser nu min fjortonde (!) termin på universitetet inom skolans verksamhetsområde. Jag har tagit studielån 4½ år och tycker att det ska kompenseras genom min lön. Det övriga har jag läst på ”min fritid” och det är lättare att bli kompenserad med, då jag kan visa upp mina studieintyg på att jag har blivit mer kompetent i fler ämnen, bl.a

 

Vad gäller min arbetstid, så finns det flera delar: Min arbetsplatsförlagda tid (APF) som är 35 timmar/vecka. Där ska all undervisning, förberedelse, rättning, telefonsamtal, kollegasamtal, konferenser, reflektionstid och oförberedda händelser inrymmas. Om jag räknar på lektionstid+förberedelse+rättning (det finns en mall på 1½ ggr lektionstiden) och sedan lägger till alla obligatoriska möten/konferenser, så ger det mig 55 minuter över till ALLT annat. Det betyder att alla samtal med elever som har bråkat, inte sköter sina studier, har varit sjuka/lediga/skolkat, alla samtal med kollegor runt mina mentorselever, samtal till föräldrar och annat som vi inte kan styra över eller planera, behovskonferenser, kartläggningar och skrivande av åtgärsprogram, ska in på dessa 55 minuter/vecka. Ja, tänker ju en del, men ni har ju 10 timmar förtroendetid. Helt rätt, det är den andra delen, där jag har tid att läsa in mig på större arbetsområden (jag måste ju faktiskt läsa böckerna och texterna som eleverna ska jobba med), rätta större prov, läsa om senaste forskningen som gäller skolans värld och det pedagogiska arbetet, samt hålla mig uppdaterad om vad som gäller de centrala innehållen och betygskriterierna inom alla ämnen och alla nivåer. Den tiden ska också räcka till för betygssättning och uppföljning av de elever som inte nådde betyg.

 

Här kommer det in, det som sticker folk i ögonen: Jag har inte ett 45-timmarsjobb med regelbundna arbetstider! Det är så ojämnt så jag drabbas av magkatarr ibland. När vi börjar jobba runt den 7 augusti, ska allt vara färdigplanerat tills eleverna kommer en vecka senare. Tror du att det bara är att plocka fram förra årets planeringar till alla sju grupperna, så är det inte sant. Läromedel ändras, grupper byts ut och nya kollegor tillkommer. En veckas upptakt med gemensamma föreläsningar, för att vara väl förberedda hur vi ska jobba på skolan under läsåret, uppackning av läromedel och salar, m.m En vecka går fort! Det är också då jag ska fixa pärmar och dokument runt mina nya grupper, för det är inget jag sköter på min fritid. Sedan kommer eleverna och det brukar vara ett par veckors ganska röriga lektioner med delvis nya grupper och alla gruppers nya arbetsområden. Sedan följer några (kanske) lite lugnare veckor, då jag kan gå hem från jobbet när min APF-tid är slut... Nej, det händer sällan! Jag finns kvar på jobbet minst en timme extra varje dag.

 

Vid slutet av terminen är det betygssättning. Det hade jag gärna hoppat över, för det är då jag måste anstränga mig så jag slår knut på mig själv, för att vara så rättvis som jag bara kan. Nu har jag den otroliga turen att jag jobbar på en skola där föräldrar respekterar lärarnas profession. Men, tro mig, jag har kollegor på andra skolor som t.o.m får ta emot hotfulla samtal från föräldrar som är helt övertygade om att deras barn har fått fel betyg. Och det är lärarens fel. Skolavslutningsdagen är inte så glamorös som många tror. Säga hejdå till elever och kollegor som ska sluta och försöka få ordning på sina prylar... Sedan är det en veckas arbete kvar efter skolavslutningen. Om jag har gått kvällskurser eller helgkurser kan jag få kompa ut tid på någon av de dagarna, annars har jag arbetstid fram till midsommar.

 

Är det något mer du undrar över, nu när du vet att jag inte glassar omkring och spelar golf alla dagar jag slutar tidigt, så är det bara att höra av sig!



ANNONS
Av Helena - 20 februari 2014 21:36

Årets slöaste vecka börjar lida mot sitt slut. För att inte verka helt förtappad, har jag idag knåpat ihop 48 stycken semlor. Ikväll blev de provsmakade när mannen kom hem. Hans uppgift var att handla grädde på vägen hem från Falun. 

 

Foto: Fredagsmys!


Jodå, de var riktigt goda för att vara hemmagjorda!

(Mannens kommentar.)

Av Helena - 20 februari 2014 12:36

Det slår aldrig fel: När man har som mest att göra är man alltid som tröttast. Det här lovet har jag gjort så lite som möjligt, bara för att vila och komma ifatt med sömn. Det känns som om det straffar sig, för nu har jag en hel hög med saker som ska göras. Men jag gör som vanligt: Skriver en lista, prioriterar och bockar av.

 

Och hoppas att en del bara försvinner av sig själv...

 

  

 

Jag började med att blåsa upp pilatesbollen, som min massör beordrade att jag skulle använda.

Av Helena - 19 februari 2014 11:33

Ordet borde är nog ett av de fulaste ord jag känner till. Det är ett ord som ständigt skapar dåligt samvete och menar på att man har tagit ett beslut som man ångrar. Inte sällan lägger man det på någon annan: "Du borde" eller "Han borde". Och väldigt ofta har det ett samband med att någon har upptäckt "något fantastiskt" som ska förändra livet.

 

För tio år sedan gick jag igenom en mitt-i-livetkris, som gjorde att jag ändrade inrikning på livet. Det var för att överleva. Jag gick igenom en skilsmässa. Det var det enda som fanns kvar att göra, när jag hade provat allt. Och jag såg en massa människor som var i lika dåliga förhållanden, men ALDRIG att jag sa "Du borde skilja dig". 

 

Därför är det så svårbegripligt för mig när folk hela tiden ska komma med råd/uttalanden som: "Du borde testa 5:2", "Du borde testa att springa ett par gånger i veckan", "Du borde testa spinning", "Du borde...." o.s.v

 

Jag har mina egna "borden" och har gjort ett visst antal livsval, som jag står för. Jag litar på att mina vänner respekterar det, precis som jag respekterar deras. Och jag tycker faktiskt inte att det är särskilt respektfullt när andra vill lägga på mig sina "borden" utan att lätta på bördan i andra ändan. Det är inte så man kommer varandra närmare som vänner precis. Då håller jag hellre distans, oavsett vem det är.

 

Och ja, jag VET att jag borde röra på mig mer, gå ner i vikt, städa oftare, plugga hårdare, jobba hårdare, vara snällare, ställa upp mer, foga mig efter andra, o.s.v Men nu har jag valt balansen i livet, precis som min chef, läkare och massör har sagt till mig. Utan att säga borde.

Bloppis-annons
Av Helena - 12 februari 2014 07:21

Balklänning, stl. 34 (XS), dam 

 
Oanvänd balklänning med underkjol och cremefärgade handskar. Säljes p.g.a felköp.

Ljusrosa i klassisk modell.
Storlek 34 (liten 36)
Märke Aspera, av Alicja Eklöw.

Nypris för klänning + underkjol = 4335:-
Handskarna får ni med på köpet. 

Kläder & Skor, Säljes - Linköping (Östergötlands län)
Pris:    3 900:-
Telefon:    0709500146
 
Av Helena - 3 februari 2014 16:50

Ja, är det något man kan bli? Eller föds man till optimist eller pessimist och så kan man inte göra något åt det? Jo, jag tror att man kan förändra sitt sätt att tänka och sitt beteende, men det tar tid att ändra invanda mönster. Jag jobbar på det varje dag. 

 

Kolla den här dokumentären, den säger en hel del:

 

Medicin med Mosley

 

Av Helena - 31 januari 2014 15:50

Det är ju konstigt att jag är så trög på att ta mig ut. Snowracern gick som smort i backen, korven var perfekt grillad och ungarna (NIOR!) var som solstrålar, trots kalla tår, spräckta byxor och avsaknad av vantar. Sedan drog vi iväg till isovalen för långfärdsskridskor. Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se dessa elever som åkte skridskor för första gången många av dem. Varv efter varv, bromsande mot staketet. Leenden upp till hjälmkanten trots blåsten. Och så kommer frågan: "Helena, kan inte du följa med mig och åka någon mer gång, mina föräldrar kan inte?"

Varm känsla i hjärtat!

 

 

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se