Livets sinuskurva

Senaste inläggen

Av Helena - 30 januari 2014 21:27

Ibland tänker inte folk på vad de säger. Jag är inkluderad i begreppet folk. Men då och då pluppar det upp i skallen på mig, tillfällen då jag har blivit sårad av någons tanklöshet. Under en tid när jag hade känselspröten väldigt ytligt, kände jag av varje sådan liten tanklös kommentar och den satte sig som en tagg i hjärtat.

 

De tre sakerna som sårade mig mest som nyskild var från olika personer och vid olika tillfällen. Den första var nog den som flera uttryckte:

 

- Ska ni inte kämpa lite till?

 

Den sades av flera som trodde att de kände mig, men som inte hade en aning om hur mitt liv hade varit. Den har jag ALDRIG sagt till någon sedan dess.

 

Den andra sades på en plats, där jag kände mg väldigt utlämnad, då vi hade pratat om julen och jag hade berättat att jag skulle fira jul utan barnen:

 

- Hur kan du klara av det? Det skulle jag ALDRIG klara!

 

Jo, jag tackar! Hade jag något val? Personen ifråga hade absolut ingen tanke på att jag kanske skulle må bra av att få en inbjudan i alla fall till en julfika...

 

Den sista kändes bara korkad när den kom, men den var som en spjutspets:


- Jo, vi måste tacka nej till den där bjudningen, för min man har inte lust att umgås med bara kvinnor. 

 

Jobbigt för honom, men de har inte blivit bjudna fler gånger!

 

Jag är faktiskt inte långsint, men jag har en överlevnadsinstinkt, som gör att jag besparar mig från fler elakheter. Det är så man sållar bland sina "vänner".

ANNONS
Av Helena - 28 januari 2014 10:23

Är det bara jag som längtar efter at få börja pilla ner frön i jorden? I vårt uterum står en hel armé med växter som ska ut i sommar, men fröna är ju nästan roligast! Jag ska inte göra om misstaget att så tomat- och paprikafrön i femtiotalet krukor, som jag gjorde ett år. Det blev alldeles för mycket jobb och för lite skörd. I år får det bli lite blommor. Frön plockade och köpte jag på Madeira till Afrikas Blå Lilja och Papegojblomma. Vi får se hur bra det blir. Och så har jag sparat ett antal avokadokärnor nu, så de sätter jag allihop i en stor kruka och ser vilka som tar sig. Efter ett par år blir de inte så roliga, så då slänger jag bort dem och sätter nya.

 

Afrikas Blå Lilja växte som kantväxter utmed vägarna på Madeira. De får ett enormt rotsystem, så det kan ha varit tanken att de ska hålla jorden i sluttningarna.

 

Bilden har jag lånat från ewabloggen.blogspot.com.

 

Papegojblomman hoppas jag mycket på

och med en hel påse frö borde man ju få någon som blommar!

 

 Bilden från shop.odla.nu där man också säljer plantor.

 


Ja, jag sitter här och drömmer mig bort medan halsen raspar och snön yr. Men en liten aning om våren får man om man tittar ut i uterummet: Fikonkart på gång!

 

   

ANNONS
Av Helena - 27 januari 2014 10:26

Idag är en sådan där dag som man skulle kunna gjort något mycket dumt. Gått till jobbet t.ex., bara för att man tänker "Jag är inte såååå sjuk, det går nog över." Och så gick man, satt och frös, mådde dåligt och längtade hem, under tiden som man bara avverkade lektioner. Jo, det funkar om man är tillräckligt viljestark, men det slår tillbaka! Om jag hade haft ett kontorsjobb hade jag förmodligen varit på jobbet, med tjocktröjan på, pappersnäsdukar i fickan, konstant drickande varmt te ur största muggen och avbokat något inte-så-viktigt möte, men gått på något superviktigt. I skolan är varje lektion av sorten superviktigt möte. Varje dag, flera stycken. Aldrig slappna av.

 

Därför är jag, min raspiga hals och mitt luddiga huvud hemma idag. Vi satsar på de viktiga mötena en annan dag.

 

(Vikarien har i alla fall fått bra planeringar till de tre långa lektionerna som jag har. Ett par till finns på schemat, men de vet jag att min kollega fixar, då vi har dem tillsammans egentligen...)

Av Helena - 26 januari 2014 20:52

Det är nog straffet för att jag inte har gjort läxan i helgen.

 

  

Av Helena - 25 januari 2014 15:43

Idag har flera av mina fördomar besannats. Jag har hyst fördomar om lågutbildade människor, med massor av tatueringar och piercingar... som helst visar upp sina fyllefester och liknande. Jag har trott att de är överrepresenterade bland människor som uttrycker starkt främlingsfientliga åsikter med ett ytterst torftigt språk och med en massa påhopp.

 

Idag har det besannats. Tyvärr!

 

För jag känner ett flertal (d.v.s. fler än bara en handfull) människor som har både tatueringar och piercingar, är välutbildade, trevliga och socialt anpassade och aldrig skulle slå ner på andra människor, istället för att behandla sakfrågor. Själklart skulle jag inte fösa ihop dem i en grupp med alla dem som hyser rasistiska åsikter och uttrycker dem med så många svordomar och hatord som möjligt.

 

Jag fick bara en överdos med dumma åsikter östa över mig i gruppen "Nej Till Tiggare i Linköping" på Facebook. En samling individer som eggar varandra i att hata mest och uttrycka det på simplast möjliga sätt...

 

Trött blir jag.

Av Helena - 25 januari 2014 14:10

Igår blev jag mer än arg. MER än arg. Det startades en ny grupp på Facebook, som folk plockades in i, utan att vara tillfrågade. Inte jag, men två av mina vänner. Jag blev jätteförvånad, för det var två vänner som jag VET inte står för de åsikterna som gruppen har som namn: "Nej Till Tiggare i Linköping". Den ena gick ur med en gång, men den andra gjorde et smart drag: Hon skrev ett inlägg om deras människofientliga åsikter. Det raderades. Då skrev hon ett till om deras censur av inlägg med andra åsikter. Nu har det startats en kampanj, där folk går in och gillar hennes inlägg.

 

Gör så du också!

 

Det är ett inlägg som inte ligger högst i gruppen, men har massor av Gilla. Gå in och gilla du också. Det ska märkas att vi är många som INTE hatar andra, för att de inte har det lika bra som vi.

 

Tack för din hjälp!

Av Helena - 24 januari 2014 20:16

Vänta nu... är det bara jag som inte fattar att det finns ett superknep till att få alla människor välmående, mätta, friska och med tillräckligt med pengar för att försörja sin familj? Är det bara jag som inte fattar hur man hellre vill åka ett par hundra mil från sitt hem, för att sitta på en kartongbit på en svinkall plats i Sverige och förnedra sig med sin illa pappmugg? Vad är det jag har missat, när jag inte förstår det underbara i tiggeriet? Varför fattar jag inte hur vi ska lösa detta pronto genom att gå med i grupper som "Nej Till Tiggare i Linköping" och liknande?

Nej jag är nog otroligt korkad, som ser dessa icke avundsvärda människoöden, med smutsiga, hungriga, frysande tiggare runtom i vår stad som inte vill något hellre än att kunna ha ett någorlunda välbetalt jobb i sitt hemland och kunna försörja sin familj och pussa sina barn godnatt varje kväll.

Låt mig vara korkad då.

Av Helena - 23 januari 2014 20:32

Dagen startade med huvudvärk och jag segade mig iväg till jobbet. Knappt någon arbetslust, men fliten tog överhanden. Mötte en klass som var hungriga på högre betyg. Det taggar mig! 


Resten av dagen rullade på och jag överlevde.Lite mat när jag kom hem och sedan migränmedicin och soffan. Ingen sångövning...

 

Nu känner jag mig mycket piggare. Tänker inte öppna en kursbok ikväll, istället får det bli lite stickning, för det behöver jag.

 

Imorgon har jag lite fredagsmysplaner!



 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se