Idag har det varit helknasigt att få till något vettigt tempo på jobbandet. Jag började med att kolla läget efter det senaste regnandet. Inte alltför mycket jord hade runnit ner, så det gick att fortsätta där jag hade slutat.

De främre rötterna, hela sjoket, har jag tagit upp idag, i delar.

Massor av jord är framgrävd under rötterna, för annars går det inte att såga. Jag fortsatte att gräva, såga, gräva, såga... Och ibland försökte jag få loss träskorna som bara ville fastna.

Jag hann jobba drygt en timme, så kom regnet. Men då var det ändå dags för lunch, så det var väl okej. Fortsatte sedan ett par timmar till och har fyllt en skottkärra med rötter, som sonen har lastat på släpkärran. Den största roten satt fast med några smårötter neråt, men efter de senaste dygnens regnande, så var det "bara" att dra upp dem ur leran.

Den var tung! Jag skulle gissa att det återstår knappt 25% av rötterna att kapa nu, för jag har grävt under större delen av stubben, så det är bara den VÄRSTA roten kvar + en kompis till den.

Och nu har regnet bestämt att jag ska lägga av för idag, så jag ska baka lite, innan vi drar iväg på kräftskiva ikväll. Ett skönt avbrott, måste jag säga.

Det krävs lite mamma-list för att få upp tonåringar på sommarlovet. Här är tipset: Surdegsbaguetter från ICA:s bake off-sortiment. Lika goda till frukost som till grillat!

God morgon!

Ni vet i vilken grop ni hittar mig.  

Jag får för mig att mina barn tycker att det är helt okej att jag är upptagen med stubben. Då får de ju härja helt själva i köket. Jag orkar nämligen inte fokusera på matlagning också. Dagens lunch blev av förklarliga skäl väldigt sen och de fick tänka ut den själva... Pannkakor, sa mellandottern och sonen körde då igång. Jag läste bara receptet under min vätskepaus, sedan fixade han resten.

Mat under äppelträdet. Alldeles underbart att få komma till dukat bord, med bubblat iskallt vatten i flaskan. Sedan gjorde jag ett ryck till i ett par timmar, innan det var dags för dusch och församlingsgrillning. Det är nog det bästa med sommartorsdagar!

Nu har mannen kommit hem och bara en dotter väntas droppa in lite senare ikväll. Samma dotter som hade två kompisar hemma förra natten. Det är typisk tonårsfamiljsmatematik: Man vet ALDRIG hur många som kommer vara hemma vid en viss tidpunkt, det är knappt man vet hur många som är hemma NU.

Och så lilla solskenshistorian. Mellandottern ringde hem sent igår kväll, efter en middag på stan med kompisar: "Får N och J hänga med hem? Vi ska kolla på film." Det är något med tonårshäng som jag bara älskar! De blev kvar över natten. Det var väl därför jag sov så länge, det är ju liksom ingen risk att man blir väckt av ett gäng tonåringar på sommarlov...

Men ikväll blir det lite väntande istället... 

Jag träffade en kvinna från församlingen borta vid Minutenautomaten. Vi snackade lite om vädret, för idag har vi hopp om sol. Då berättade hon att hon tömmer regnmätaren varje dag och igår hade hon mätt upp FEMTIOTVÅ millimeter! Allt hade kommit under senkvällen och natten. Inte så konstigt att mitt björkhål är vattenfyllt.

Idag har vi en skön hemmadag. Jag skickade iväg äldsta dottern i morse och somnade om... Vaknade kvart i elva av att telefonen ringde. Helt otroligt! Det var om en leverans av ett skrivbord som jag köpt från Vackert i Vitt. Det minsta som jag har sett på länge och en uppmuntran för andra dottern att studera vid.

Bild från Vackert i Vitt.

Nu ska vi leta reda på en passande och skön stol också. Det finns ju en och annan här hemma.

Och jag ska väl anfalla......     BJÖRKSTUBBEN!           

Lite Wordfeud...

Lite sova...

...och imorgon är det torsdagsgrillning!

Tips på vad man kan ta med sig till grillknytis?

Är trött på korv...

I den uppblossande debatten om fosterdiagnostik och Downs syndrom, vore det bra om fler satte sig in i vad de egentligen talar om. Hur många känner "en sån där" som de pratar om?

Ja, jag har faktiskt hört folk uttala att "En sån där skulle jag aldrig vilja ha". Jag, som har namnet på många "sådana där", skulle vara väldigt rädd för att uttala mig så. Jag önskar att fler skulle få träffa alla dem som jag har träffat de senaste 25 åren. Då skulle nog fler gilla "en sån där".

Det här är verkligen en välgjord dokumentär :

Välkommen till vår vardag.

Här är händiga Bosse, som har byggt sin båt ALLDELES SJÄLV.

Kolla in bara:  

Jag vaknade i natt av att det dånade. Det var regnet som slog mot uterumstaket. Plåten skallrade av det värsta regnet på många år. Jag stängde dörren till uterummet och kunde faktiskt somna om. I morse såg jag... Inte en chans att jag skulle kunna gräva något under dagen, i den nya damm som bildats. Nu har vattnet sjunkit undan och är nog bara 20 cm djupt.

Jag får spara lite jobb till imorgon, när det går att gräva där. Men nu börjar man tro att det faktiskt går att få upp aset!

Skottkärran har samlat på sig lite vatten, för att visa hur mycket det verkligen har kommit och i poolen är det maxnivå.

Men jag har gjort lite fynd när jag har grävt: Några gamla, förmodligen handsmidda, spikar dök upp nere i jorden. Jag ska spara dem, för de är verkligen vackra!

Och så har det hänt två jättetrevliga saker idag:

1) Fick besök av två kompisar med familjer. Nio gäster + fyra hemmavarande satt i uterummet och åt kladdkaka... Me like!

2) Jag har fått jobb!         

Ett helårsvikariat på en skola på rätt sida av stan, i mina ämnen. 

Nu börjar jag tro på att stubben kommer att komma upp också!!!