I vår familj, ungefär när jag är iblandad, tenderar projekt att liksom växa, under tiden man håller på med dem, eller när man planerar dem. Det KAN ha varit så med resan från Treriksröset till Smygehuk... Utvecklingen var ungefär så här:

1) Jag vill göra något med början och slut, från en naturlig början till ett naturligt slut.

2) Göta Kanal känner jag till (har bott nära den i 25 år), så varför inte åka den från öst till väst, eller tvärtom?

3) Booooring, jag går ju utmed den ibland flera gånger i veckan...

4) Det där med från Smygehuk till Treriksröset vore något. Men jag är otränad, så det är för långt.

5) Man hinner ju träna om man startar där nere där det är platt...

6) Ingen vill ju ta emot en när man kommer i mål i Treriksröset, så vi vänder på det. Om man heter Sydvart så...

7) Lagom pensionärstripp när man har all tid i världen.

8) Daniel Roxvret gjorde det under sensommaren 2018. (Jag skyller allt på honom.)

9) Men jag har inte tid, ska ju jobba på läger i juli.

10) Lägret inställt.

11) Mannen erbjuder sig att köra med, med sin mc. Jag VÄGRAR sova  tält!

12) Ska köpa pappas husbil, så det funkar med service, etc.

13) Pappa ska plötsligt inte sälja.... :-(

14) Pappa tycker att vi kan LÅNA husbilen och ställer samtidigt upp som husvakt.

Mannen då....? Jo, det har varit en långsam process och han har varit ganska medgörlig... Han är fantastiskt snäll, men jag har samtidigt sett det som lite pay back time, då han har veckopendlat och bott borta i ca 7 år, när allt har hänt med huset: Vattenläcka, hantverkare, fix och trix. Han såg det absolut inte som "ett straff" eller "ställa upp" utan det här har vi gjort och upplevt tillsammans. Vårt projekt, även om jag har varit frontfiguren, men det har speglat våra personligheter ganska väl.

   Man kan inte annat än älska den mannen!

Som idag, när det regnade på förmiddagen och jag påbörjade dagens städprojekt med att rensa skogarderoben. Fylde en kasse med skor och kom på att jag behövde fler smala hylor, bara för skor. Gick ut i vårt (ganska röriga) garage, hittade tre hyllor som behövde kapas, men fick också syn på gipsskivorna... De som ännu inte hade monterats efter vattenläckan för ÅTTA år sedan. Idag skulle det göras. Nu är det gjort, samtidigt som fyra säckar skräp är fyllda och släpkärran väntar på att gå en sväng till tippen vilken dag som helst. 

Ungefär så kan det gå till när jag går igång på ett litet projekt... Om någon undrar.

Dagens tredje projekt var att göra äppelkompott på alla nedtrillade Transparent Blanche. Gottgott! Sedan blev det ost från Norins Ost. Jag gick in för att köpa mager prästost... Så kan det gå! Haha!

Och om någon undrar, så har det plingat senaste dygnet. Jag blir jätteglad för ALLA donationer, men det känns extra gött när någon swishar en andra gång, för att man vil se målet, 50 000:-. TACK till alla, och här är senaste dygnets:

Evelyn Dickner                          50:-

Linnea Åberg                           200:-

Bodil Berglund                         100:-

Dagens indroppande donationer, 350:- ger en totalsumma av 45 302:-. Nu är det bara målrakan på insamlingen kvar!!!!

(Swishen är fortfarande öppen: 0709 500146. Mitt namn står som mottagare, Helena Sydvart, men projekten det går till kan du läsa om, om du scrollar ner.)

#helenacyklar     #mittlivsresa      #sydvart

I fredags firade vi träbröllop, fem år som gifta. Det har gått fort, måste jag säga! En av sångerna som sjöngs på vårt bröllop, var "Vinter till vår".

En riktigt fin vårbukett står nu på vårt köksbord:

Den blir ännu tätare, vartefter tulpanerna slår ut.   

Det könns som att det är ungefär nu som brytpunkten är och det ser vi ute i rabatten på solsidan. Färgklicken som lyser upp innan allt anat har satt fart:

Nu borde vintertröttheten släppa, när det finns så mycket vackert som tittar fram!

Är det bara jag som längtar efter at få börja pilla ner frön i jorden? I vårt uterum står en hel armé med växter som ska ut i sommar, men fröna är ju nästan roligast! Jag ska inte göra om misstaget att så tomat- och paprikafrön i femtiotalet krukor, som jag gjorde ett år. Det blev alldeles för mycket jobb och för lite skörd. I år får det bli lite blommor. Frön plockade och köpte jag på Madeira till Afrikas Blå Lilja och Papegojblomma. Vi får se hur bra det blir. Och så har jag sparat ett antal avokadokärnor nu, så de sätter jag allihop i en stor kruka och ser vilka som tar sig. Efter ett par år blir de inte så roliga, så då slänger jag bort dem och sätter nya.

Afrikas Blå Lilja växte som kantväxter utmed vägarna på Madeira. De får ett enormt rotsystem, så det kan ha varit tanken att de ska hålla jorden i sluttningarna.

Bilden har jag lånat från ewabloggen.blogspot.com.

Papegojblomman hoppas jag mycket på

och med en hel påse frö borde man ju få någon som blommar!

 Bilden från shop.odla.nu där man också säljer plantor.

Ja, jag sitter här och drömmer mig bort medan halsen raspar och snön yr. Men en liten aning om våren får man om man tittar ut i uterummet: Fikonkart på gång!

Det är så skönt att köra ett pass i trädgården efter jobbet. Det har varit alldeles för hektiskt på jobbet senaste veckorna, så lite syre när man kommer hem är underbart. Igår fick vi besök till middagen, vilket var väldigt uppskattat. Tänk att man kan finna det upplyftande att prata om olika referenssystem i vetenskapliga uppsatser!

Och så hann vi med lite pyssel i garaget, som också funkar som snickarverkstad. Och VÄRMEN i huset fick jag igång. Det är alltid ett pyssel när poolvärmen ska på/av och husvärmen det motsatta. Men inatt var det varmt i sovrummet, så i morse kom migränen som ett brev på posten...Kanske inte bara därför, men en bidragande orsak, tror jag.

Igår planterade jag de sista vattenväxterna. Hade kommit på det smarta att plantera i stora lökbackar, eftersom de ändå ska tas upp i vår då vi ska täta dammen. De sista funkiorna planterades också och några äpplen plockades upp. Då kom jag på att vi skulle behöva ett riktigt vinteräppelträd, så vi täcker en längre period. Ska prata med mannen om det projektet!

Nu är det bara ett par amaryllisar som ska tas in. Hoppas att de har överlevt de få frostnätter vi har haft, så de har stått i skydd av lite högre växter ganska nära husväggen.

Den sista klematisen gläder oss med sina sista blommor för året. Fin som bara den i sin enkelhet:

Något har hänt och jag kan inte riktigt peka på vad det är, men jag ska försöka förklara.

Jag har sovit riktigt bra tre nätter den här veckan. Det brukar hända knappt en gång i månaden annars, så något har gjort att jag har börjat slappna av mer. Det kan vara att jag ännu mer lämnar jobbet på jobbet och absolut inte bär med mig det jobbiga hem. Jag tar inte på mig det som går dåligt, utan inser att det kan vara andras, kanske elevernas, "fel", eller orsak att det inte blir så bra som man har tänkt det.

Det kan också vara att jag ganska ofta prioriterar det som är roligt före det tyngre jobbet, så jag oftare är fulltankad med det positiva när jag sätter igång med slitet. För mig är trädgårdsarbetet det roligare, särskilt nu att få ta in träden i uterummet och att äntligen ha fått in alla guldfiskarna. Jag har liksom räddat sommaren 2014! Lite fix återstår ute, men det är inte livsavgörande för några växter eller djur.

Eller så kan det vara att jag har blivit lite bättre på att plugga intensivt och få undan det, så man kan beta av nästa punkt. Jag lämnar inte mina gruppkompisar i smeten, utan försöker vara konstruktiv och fokuserad.

Och så har jag börjat med jobblistor igen, så alla vet vad som behöver fixas hemma och jag slipper tjata/påminna. När listan är avbockad, kan alla ta helg och alla ser att massor har blivit gjort. Och jag slipper sitta med allt ogjort på en lista i hjärnan.

Idag blev några småprojekt avklarade, så inte allt är kvar till helgen: Sista guldfiskarna blev alltså fångade idag, mellandottern kom över på hårfärgning, hallgarderoben blev inventerad vad gäller skotillgången. (En riktig guldgruva visade det sig.) Och nu kan jag inte skjuta upp läsandet längre...

Ha en fin fredag och helg!

Vi hade ju som mål att vara klara med altanen till midsommar. Hela golvet och staketet blev klart, men inte sargen rumtomkring. Det är ju som det där med lister när man har tapetserat ett rum...

För två veckor sedan åkte vi till den lokala byggfirman på fredagseftermiddagen (svängen om ristippen först) för att konstatera att de hade stängt 20 minuter tidigare och så var det lördagsstängt. Veckan efter fick vi tag i allt virke vi behövde och äntligen kom det på plats! Stensättningen runtom var redan klar, så den hade gräsklipparen redan invigt.

Nu saknas bara de små spikarna som ska hålla de rostfria locken på plats uppepå stolparna. Men de har ju suttit kvar även under de blåsiga dagarna i sommar, så de kanske klarar höststormarna också?

Och någon gång i framtiden ska vi byta virket i trappan, det är alldeles för flisigt. Men i det stora hela är vi väldigt nöjda!

Jag njuter av det som blommar i trädgården, men tyvärr får vi inte ha saker ifred. För tredje året i rad har vi blivit av med frökapslar från våra fina vallmoblommor. Det stör mig, jag vill ju föröka dem! I natt vid 23-tiden var grannen ute och rastade hunden i ösregnet och såg tre killar som var inne och klippte av kapslarna och han ropade på dem. Då drog de. Men han har gett ett signalement på grabbarna: "Tre snaggade grabbar i 15-årsåldern på en vit Sjösala damcykel, med cykelkorg." Om du känner igen dem på det signalementet, får du gärna ge en hint om var jag kan hitta dem, så jag kan snacka med deras föräldrar. Killarna är med största sannolikhet härifrån Ljungsbro!

Men eftersom jag inte fick några bilder på de maffiga kapslarna, så tog jag en tur i trädgården och fotade det som blommar nu: Rosenvialen och stockrosorna. Inte världes bästa bilder, men håll tillgodo. (Rosenvialen är alltså den som växer på bågen över dammen.)

Idag har jag känt mig starkare och starkare, men ändå tagit det väldigt lugnt. Barnen fixar maten, så jag slipper alla husliga sysslor, har bara jobbat med lite tråkigt pappersarbete. Däremot så har jag inte sluppit grävandet. Inte så tungt, men en buske skulle bort, så det blev liten spade, stor spade, sekatör, spett + son. Yes, borta är den!

Men vad hittade vi där? Jo ELKABLAR som sticker upp ur jorden. Tredje stället i trädgården och den här gången tog jag det säkra före det osäkra och hade handskar och plasthandtag på tången som kapade kablarna. Förhoppningsvis kommer vi hitta var de går in i huset någon dag. Nu är bara ändarna nedgrävda. *syns inte, finns inte*

Här kommer bilder på baksidan, före och efter: (Från att jag började i förrgår.)

Det är busken som spaden pekar mot som togs bort. Lite mer ska jag rensa bort i den lilla djungeln, men det får bli en annan dag. Längtar efter att se funkiorna breda ut sig. Den längst till vänster är bara ett par år gammal.

På framsidan har jag grävt upp de hysteriska lavendelplantorna som tror att de har gener från paddor och bara breder ut sig. De ersattes av en mer kompakt sort som man kan formklippa och som ska få bilda en liten häck mellan rabatten och gräsmattan. Några nya nävor och purpurklätt kompletterade de vi redan hade. Det bli mindre plottrigt i rabatten då.

Här kommer också före- och efterbilder:

Och allt jag hade från början var några lådor med växter:

+ 12 krukor lavendel.

Kvar att plantera nu, är bara den här lilla älsklingen... Skulle egentligen inte köpa någon vinranka än, men den stod på fyndavdelningen för TJUGOFEM KRONOR! Man är ju inte mer än människa, så den fick följa med hem.

Enda problemet är att den inte hade någon id-bricka, så nästa år får vi väl se vad det blir för några druvor... Som julafton!