Det behövs inte så mycket mer än trevliga människor och god mat för en lyckad fest. Grillbuffé, mycket mat och skratt och en solig brygga är definitivt ett vinnande koncept. Vi satt längst ut till vänster på bryggan.

(Bilden är lånad från LMBK:s hemsida.)

....och ingen trillade i, ingen tappade bestick, men en och annan kom på att leggings är inte helt fel, om man vill sitta lite komfortabelt på en brygga!

Sedan fick man välja på arracsbollar eller salta pinnar till kaffet. Lätt val.

Snart är det dags för vår "fira att skolan börjar-middag".

Jag kom hem från en dag som har varit minst sagt hektisk: Kanonbra föreläsning av Pär Wohlin hela förmiddagen. Lunch på stan. Promenad tillbaka till skolan, 3,5 km i sandaler... Smart! Planering hela eftermiddagen och sedan skjuts hem med kollega.

Funderade på att sova en halvtimme, men passade på att vattna alla törstiga plantor. Sedan:

Och därefter årets första björnbär:

Lite uppiffad, men lager på lager, för det kan bli kallt vid sjön.

Vi är fem kollegor som bor åt samma håll och ska samåka,

så snart kommer min skjuts.

Ha en fin kväll!   

Jag har funderat på att cykla till jobbet. Det är precis lagom avstånd, sådär 12 km. Dilemmat är att det inte fnns personaldusch på jobbet. Jag har frågat runt... Det finns inte en chans att jag kan vara oduschad om jag har cyklat dit! Jag ska genomsöka varenda skrymsle av skolan! (Duscharna i idrottshallen är uteslutna, får de är larmade så dags på morgonen.)

Idag gör jag något halvmiljövänligt i alla fall: Tar bussen in! Och ikväll ska vi samåka till vår personalfest. 

Är inte det kanonbra: Att fira att man BÖRJAR jobba, istället för att bara fira att man SLUTAR?

"Me like the job!"

Önskar er en fin onsdag. En extra fin onsdag!

När gav du någon uppmuntran senast?

Helt ärligt, inte bara "Naw, DU är sötast!" som fjortisar på fb.

Det är en sak som handla lika mycket om dig själv,

som den du uppmuntrar.

Om man aldrig har fått uppmuntran, har man ju ingen mall för hur det ska gå till,

man har inte fått känna hur gött det känns

att både ge och få uppmuntran.

Att ge uppmuntran till någon höjer den personen,

men det sänker inte dig.

Har du svårt för det?

Har du aldrig fått lära dig?

Varken hur skönt det känns att få, eller hur bra det känns att ge?

Träna i det lilla, men räkna inte med att du ska få uppmuntran tillbaka,

det är inte så det fungerar.

Inte på en gång, men kanske efter lång tid.

Och tänk på: När du uppmuntrar någon annan,

är det du som gör vinsten i långa loppet.

Det är du som blir "den uppmuntrande medmänniskan".

den man vill vara med.

Jag fick jobb på en av skolorna i stan, med inte bästa ryktet. Det finns många anledningar till det dåliga ryktet, men det är INTE att det är dåliga lärare. Helt suverän personal, alla som jag har träffat på, och det är en enormt generös stämning, där man delar med sig av kunskap och tips. Jag har inte träffat på detta tidigare.

Miljön runt skolan är vacker, med stora grönområden, uppväxta träd och buskar och väl omhändertagna små trädgårdar och uteplatser till lägenheterna.

Ändå vill folk hellre flytta till det nya, trendiga området i stan.

Båda områdena ligger ca 5 minuters cykelväg från centrum. Jag vet var jag skulle välja att bo!

Jag vill inte flytta, absolut inte. MEN om jag hade suttit i en liten lägenhet i stan, utan gräs under tårna, så hade jag kunnat sälja mina ungar för att köpa det HÄR huset! (klicka för bilder.)

Suck, vad vackert!

Jag gillar att omge mig med vackra ting. Gillar väldigt mycket när de finns i trädgården och är njutbara på flera sätt. Förra veckan fick vi ett fint betonghjärta som ligger längst ner på yttertrappan. Jag är lite nervös att någon ska ta det, men samtidigt vill jag att det ska vara det första man ser, när man kommer. Och så är det skönt att ta på...

Det andra fina vi har i vår trädgård är våra vita liljor. Jag har visat dem förut, men nu har nästan alla slagit ut, så nu är doften enorm när man passerar. Spaljen som är bakom, (designad av moi) har en tanig kaprifol som hänger sig envist kvar. Den kanske blir lite ymnigare nästa år...

Liljorna var mina tiokronorsfynd från Plantagen, eller nåt...    

Kommer hem till den snoriga dottern, som fortfarande glider runt i nattlinnet:

"Har du ätit något idag? Annat än smörgåsar?"

"Ja, jag åt varma mackor till lunch."

Kanske ska ta det där med näringslära också, innan hon får skörbjugg?

Sedan åt vi melon, basilikapuckar, rostade mackor, senap och kebabdressing...