Jag vaknade i natt av att det dånade. Det var regnet som slog mot uterumstaket. Plåten skallrade av det värsta regnet på många år. Jag stängde dörren till uterummet och kunde faktiskt somna om. I morse såg jag... Inte en chans att jag skulle kunna gräva något under dagen, i den nya damm som bildats. Nu har vattnet sjunkit undan och är nog bara 20 cm djupt.

Jag får spara lite jobb till imorgon, när det går att gräva där. Men nu börjar man tro att det faktiskt går att få upp aset!

Skottkärran har samlat på sig lite vatten, för att visa hur mycket det verkligen har kommit och i poolen är det maxnivå.

Men jag har gjort lite fynd när jag har grävt: Några gamla, förmodligen handsmidda, spikar dök upp nere i jorden. Jag ska spara dem, för de är verkligen vackra!

Och så har det hänt två jättetrevliga saker idag:

1) Fick besök av två kompisar med familjer. Nio gäster + fyra hemmavarande satt i uterummet och åt kladdkaka... Me like!

2) Jag har fått jobb!         

Ett helårsvikariat på en skola på rätt sida av stan, i mina ämnen. 

Nu börjar jag tro på att stubben kommer att komma upp också!!!

Det där med träning har inte lockat tillräckligt mycket, för att det ska bli någon ordning på det, den här sommaren heller. Men nu kan jag lova att arm-, rygg-, rump- och benmuskler har fått sig en genomkörare idag. Jag har grävt i några timmar och sonen har assisterat. Han stod beredd med grensaxen (den äldre, som vi inte är så rädda om) och klippte alla tunna och halvtunna rötter, när de var i vägen för spaden. Vi har nog kapat ett trettiotal rötter idag, av varierande tjocklek. De lite grövre kapades med tigersåg och en av de allra tjockaste kom en kompis och anföll med motorsågen. En man förstås. Jag har inte tid att vänta tills den veckopendlande äkta hälften kommer hem. Men i utbyte mot en grillmiddag är vissa inte så svårövertalade. Och ungarna lyckades fylla på med lite extra folk, så vi var sju stycken runt bordet. Jag grävde, så jag slapp laga maten...

Och vilken kväll blev den regnigaste på hela sommaren...? Som tur är, har vi ett nylagat parasoll, som man kan grilla under. Och mellan skurarna gick det att såga och hugga lite. Så nu är det läge att skyffla bort jorden under resten av stubben. Den SKA bort innan helgen!

(Och imorgon kommer nog en bild!)

Anställningsintervjun gick också bra... tror jag i alla fall. Ska få besked denna vecka och vi var max fyra stycken som var kallade på intervju, lyckades jag få reda på. Om det inte skulle bli så, är jag kallad till en intervju till, på måndag morgon. Men jag hoppas på det här första jobbet, det lät verkligen intressant!

Och innan jag säger godnatt, vill jag bara säga att jag sitter här och sniffar på mina doftljus, med en mugg te, i uterummet. Och tycker att livet är rätt behagligt!

Det har legat framme länge: Blocket.

Men ingen har fyllt i det.

Nu ska vi organisera livet och starta veckomenyerna igen.

Barnen får skriva alla maträtter de kan tänka sig,

både vardag och fest.

Sedan ska jag göra veckomenyer.

Hur svårt kan det vara?

Ett bra tips är att kolla menyerna på skolmaten, som barnen brukar få hem.

Bra och varierad mat.

Men här kommer några länkar:

ICA:s billiga vecka

Tasteline

Recepten.se

Allt om Mat

Marit Paulsen

Du kanske har fler länkar eller tips?

Skickaskickaskicka!

Jag återkommer med vår veckomatsedel när den är klar.

Carbonara med trattkantareller ser väl gott ut?

Från Allt om Mats sida.

Idag är det en sådan dag som lämpar sig för utejobb. 17 grader och soldis. Jag skulle även kunna tänka mig att baka idag. Det är EKOEKOEKOEKO i frysen. Alla barnen är hemma (det var de igår också, fastän jag var borta) och får nog hjälpa till en del.

Först måste jag hämta ut ett paket på affären. Jag hade ljusparty förra måndagen och redan igår hade paketet kommit! Idag får det bli packning och utdelning och kanske lite smygsniffande på de goda dofterna. Det är ju en överraskning när man packar upp, för man har ju en viss förmåga att glömma vad man handlade... I alla fall jag...

Igår, på tåget hem, åt jag sushi. Det måste vara den perfekta tågmaten (om man kan hantera pinnarna), för den kommer i en behändig liten ask, äts kall och framför allt; luktar inte! Ingen matodörsterror på tåget, inför hungriga medresenärer. Perfekt att sysselsätta sig med, under en tvåtimmarsresa. Dessutom fick jag stifta en ny bekantskap: Päron-Mer på burk. Kändes konstigt att inte höra det sista sörplet och få klämma ur de sista dropparna. Men jag lovar, den var inte kolsyrad!

Klockan 16 ska jag på anställningsintervju.

Jag tror att jag skulle behöva en extra tanke då, om du har tid.

Det är väldigt tomt nu. En vanlig måndag i augusti, i en vanlig frikyrka i Stockholms-trakten. Med knappt ett hundratal personer som samlades för att hedra en allt annat än vanlig medmänniska och vän. Jag tror det var den vackraste begravningsgudstjänst som jag har varit med på, trots att vår vän bara blev 64 år. Blomsterdekorationerna runt kistan var otroligt vackra och det blev en hel hög med små handbuketter, mestadels rosor, på kistlocket. Jag hade med mig en liten bukett med lavendel, ombundna med en liten spets. För mig var det symboliskt; att min vän, som älskade trädgårdens blommor, men inte tålde dofterna, nu kunde få den finaste av dofter med på sin sista resa.

Och minnesstunden var fin, med många som berättade om vår väns humor och hennes varma hjärta för människor i nöd. Många tårar, men också många skratt. PRECIS, som vår vän skulle vilja ha det!

Det är en dag av sorg, men även av lättnad och hopp.

Jag ska på begravning i Stockholm idag.

En vän fick lämna det här jordelivet alldeles för tidigt

och har nu gått vidare för att möta den frälsare

som hon har levt med i många år.

Hon hade en kropp som inte hängde med

på allt som hon ville göra

även om hon ofta tvingade den.

Det är en lättnad att hon har fått lämna värk

och sin skröpliga kropp,

som hon inte var sams med.

Jag har ett hopp om att vi ska få ses igen.

"Livet kan vara vackert som en sommardag, 
där himlen är fri från varje moln, 
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar, 
det känns en iskall vind. 

Alla har vi haft någon som vi hållit av, 
som varit en del av våra liv, 
men den som var vår älskade, 
vår bästa vän, 
finns inte längre kvar. 

Jag har en tro som ger mig kraft och styrka, 
att vi ska ses igen, när tiden tagit slut. 
Trots att skiljas var så svårt, 
så vet jag att du lever i ett ljus, 
i det hemmet som vi kallar Faderns hus."

På återseende, Ingegerd!

Det är inte speciellt trevligt med getingar. Ännu mindre trevligt när de bygger bo i trädgårdsförrådet. Jag fattade inte var boet fanns, för jag såg bara ett par getingar åt gången, som yrade omkring i förrådet. Till slut såg jag att det kröp in några getingar i papplådan för häcksaxen, som låg på översta hyllan. Jag ställde mig på en trappstege långt ifrån och välte ner lådan med en lång kratta. Sedan sprang jag.

De hade byggt bo runt själva bladet, så det var ju en annorlunda syn. Häcksaxen ligger här på gräsklipparen, med bladet riktat mot kameran. Det gråa är boet.

Jag fick en massa intressanta tips, men gjorde först en getingfälla av en petflaska: Sågade av toppen och stoppade den upp och ner i hålet. Tejpade med silvertejp. Hällde i juice och sirap (=getinggodis!). Ställde in den nära resterna av boet.

Jag dammsög ut x antal getingar, med bara det långa röret monterat på slangen. (Satte sedan för en plastpåse med en gummisnodd, så de inte kunde rymma när jag stängde av.)

Idag, sex dagar efter bo-sabotaget, kollade jag fällan och man kan säga att det var en effektiv metod! Jag skulle vilja ha en likadan nära utebordet, där det ofta kommer getingar. Ett tips är annars att ta en större flaska, så kan den stå hela sommaren, bara man fyller på getinggodiset. PST: Ställ den utom synhåll, för det ser inte så aptitligt ut...

Nu hoppas jag att vi slipper fler fällor i år!