Idag gästbloggar en av killarna i klassen:

Igår kväll var jag vaken nästan hela natten på grund av den engelska presentation som ska utföras framför mina klasskompisar. Jag satt och tränade tills allt satt fast, vartenda ord, innan jag gick och la mig så uppmuntrade jag mig själv för att förbättra presentationen och de var – föreställ alla i underkläder. Men när jag väl ska utföra presentation så vänds allt upp och ner allt som var fastklistrad i hjärnan försvann helt, som en nöt utan kärna. Jag kunde knappt prata sedan började det klia av värmen och hettan inom mig. Den känslan vill jag verkligen undvika.

Det är motsatsen till "bakis". En skön känsla i kroppen när man vaknar efter att ha somnat efter en fin kväll. Sådana morgnar vill man ha oftare. Den känslan känns mer än stresskänslan i magen. Den försöker jag jobba bort genom prioriteringar efter "måste", "bör" och "skulle behöva" ELLER efter "allt som blir gjort är bra, för det behöver ändå göras".

Om man kör efter den sista så kan faktiskt mer bli gjort, för då kan man kasta in småsysslor (som att tvätta BH), som inte just nu står på "måste-listan", men som försvinner från "behöver göra-listan" och kan göras fast man är dödstrött, vilket man inte kan säga om att läsa kurslitteratur, som står på "måste-listan". När de mindre prioriterade listorna minskar, så är det mindre som orsakar stress, så man får ett större lugn att sitta med kurslitteraturen.

Sedan kan man ha en "vill gärna göra-lista" också. Det är den mer lustfyllda, som att arrangera blommor och sådant... Inte alls särskilt nödvändigt, men ger ett bidrag till lugnet och lite energi, om man är road av det. 

Nu ska jag svälja sista kaffet och åka till jobbet. Ni får gissa på vilken lista de två punkterna står på!

Ha en fin tisdag!