Jag var i Karlstad för studier från onsdag till fredag. Åkte direkt efter jobbet i onsdags, så tisdag natt (efter styrelsemötet) och onsdag morgon gick åt till att packa. Fredagskvällen blev bara sofhäng, efter mörkerkörningen. Lördagen gick åt till presentfixande och 50-årskalas. Hann plugga lite och skicka in en uppgift, senare på kvällen, sedan tog jag stickpaus. Idag har jag varit i kyrkan, vilket tog halva dagen, eftersom det var gudstjänst med efterföljande lunch. Väldigt trevligt, med så mycket positiv påfyllning!

Nu har jag suttit med lite jobbplanering och lite mer läsande, men det har gått väldigt sakta. Väldigt sakta...

Får nog ta lite lästid under veckan som kommer. Ett par kvällar bara, så är första boken utläst!

Ha en skön vecka. Hoppas du är utvilad!

Här är gästbloggare #3, klassens fotbollsnörd!

Okej, jag lever i en väldigt svår situation just nu. Jag har ett val och göra och måste redan planera in framtiden. Det handlar både om skola och i fotbollen. Jag har en termin kvar med 9C och tiden har gått sjukt snabbt. Men snart är det dags. Jag ska börja i IFK Norrköping och flytta dit, ska också börja skolan där borta och jag hoppas verkligen att jag kommer trivas. Kommer nog flytta ensam och lära mig väldigt mycket hur man tar hand om sig själv på bästa sätt. Ingen mer mammas mat för mig och ingen som tvättar kläder åt mig det är sånt här jag måste lära mig själv nu. Det kommer bli mycket träning i skolan och på fritiden, men jag hoppas på att kunna träffa familj, vänner, och flickvännen minst en gång i veckan.

Idag gästbloggar en av killarna i klassen:

Igår kväll var jag vaken nästan hela natten på grund av den engelska presentation som ska utföras framför mina klasskompisar. Jag satt och tränade tills allt satt fast, vartenda ord, innan jag gick och la mig så uppmuntrade jag mig själv för att förbättra presentationen och de var – föreställ alla i underkläder. Men när jag väl ska utföra presentation så vänds allt upp och ner allt som var fastklistrad i hjärnan försvann helt, som en nöt utan kärna. Jag kunde knappt prata sedan började det klia av värmen och hettan inom mig. Den känslan vill jag verkligen undvika.

Det är motsatsen till "bakis". En skön känsla i kroppen när man vaknar efter att ha somnat efter en fin kväll. Sådana morgnar vill man ha oftare. Den känslan känns mer än stresskänslan i magen. Den försöker jag jobba bort genom prioriteringar efter "måste", "bör" och "skulle behöva" ELLER efter "allt som blir gjort är bra, för det behöver ändå göras".

Om man kör efter den sista så kan faktiskt mer bli gjort, för då kan man kasta in småsysslor (som att tvätta BH), som inte just nu står på "måste-listan", men som försvinner från "behöver göra-listan" och kan göras fast man är dödstrött, vilket man inte kan säga om att läsa kurslitteratur, som står på "måste-listan". När de mindre prioriterade listorna minskar, så är det mindre som orsakar stress, så man får ett större lugn att sitta med kurslitteraturen.

Sedan kan man ha en "vill gärna göra-lista" också. Det är den mer lustfyllda, som att arrangera blommor och sådant... Inte alls särskilt nödvändigt, men ger ett bidrag till lugnet och lite energi, om man är road av det. 

Nu ska jag svälja sista kaffet och åka till jobbet. Ni får gissa på vilken lista de två punkterna står på!

Ha en fin tisdag!

Ibland säger man nej bara för att det är mest praktiskt. Man vet att då slipper man engagera sig, eller ens tänka efter om det var något man egentligen ville. Ibland låter man bli att säga nej fast men verkligen borde ha gjort det. Jag läste en artikel idag, som var länkad från Facebook, om en händelse där någon lärde sig att man borde sagt nej:

Veckans Peptalk

Och själv var jag i den sitsen idag att jag lät bli att säga nej, trots att jag först ville, men sedan visade det sig att det blev riktigt bra. En hudvårdskonsulent har varit hemma hos mig och hållit klass för mig och en gäst. Det var meningen att vi skulle varit fler, men många återbud med kort varsel gjorde att det bar blev vi tre, + min dotter en liten stund, men det blev en väldigt trevlig kväll!

Och återigen påminner jag mig om att man får säga nej, trots att andra inte håller med, men för att man mår allra bäst av det själv. Jag lär mig. Tänker inte låta andra köra över mig, säga fler fördömande kommentarer eller bestämma över mig och min familj, bara för att det ska vara så. Jag säger nej. Jag kan, får och vill.

Sedan säger jag ja till det som jag vill och mår bra av.

Gär så du också!

Jag tog en paus från verkligheten när vi var på Madeira. Läsa, äta och lite handarbete... Allt det där som man har svårt att få kvalitet på i en stressig vardag. Jag stickade en mönsterstickad mössa, men gav bort den och påbörjade en ny till mig själv, när jag kom hem.

Idag var det ÄNTLIGEN -10 grader och mössväder! Jag hade den matchande sjalen också, som egentligen var orsaken till att jag stickade mössan, jag hade ju ett nystan kvar.

Ihoptagningen blev bra på tredje försöket...  

Jag har ännu inte skaffat kalenderblad till min privata kalender. Det gör att det blir liiiite körigt när man kommer på att varenda kväll den här veckan är fullbokad. Och jag behöver läsa ut en kursbok. Idag drar jag så tidigt som möjligt från jobbet!

Klantigt!!!

Idag var det dags för de två yngsta att åka över till pappa för sin pappavecka. Det brukar vara kl 18, men då dottern slutade jobbet inne i stan då, så då skulle vi vänta in henne, för att slippa åka två gånger med knappt en timmes mellanrum. Det låter inte som hardcore logistik, tycker jag. Men då var det någon som inte riktigt fick till rutinerna. Det meddelades att om inte sonen kom klockan 18, när de skulle äta, så skulle han inte få någon mat, utan fick ta mackor senare. Men dottern då, skulle hon inte få någon mat, bara för att hon jobbade?

Vi löste det hela på vårt eget sätt. Hon fick packa klart här, och sedan åkte vi.... svängen om pizzerian, så de fick med sig matsäck, eftersom man tydligen inte kan micra mat i vissa delar av världen. Hoppas att någon inser idiotin i logiken...

Vi var tre stycken med små horn som körde över kanalen för barn- & pizzaleverans.

Men när jag kom hem igen fick jag julens sista julklapp, direktleverans från Skottland. Mina barn vet att jag älskar blinbling och turkost, så där fick äldsta dottern in en fullträff!

Ser ni korset? Det betyder mycket för mig att hon valde det åt mig!