Ibland blir jag bara så där glad för att jag har det bättre än jag förtjänar.

Imorse åkte jag till jobbet och det var LJUST när jag stack hemifrån, samt LJUST när jag kom hem.

När jag kom in till min plats, låg ett paket på stolen: Ett fynd från en loppis på nätet, som en kollega hämtat upp på vägen. Trevliga saker!

Jag hade fått två trevliga mail från chefen: Ett om min nya löneplacering, för att det hade blivit fel när jag anställdes. (WOW!!!) Det andra var om att jag ska ha en pedagogisk föreläsning imorgon på personalkonferensen. Då ska jag ha en powerpoint färdig med lite visuell information också. Det enda problemet nu är att jag bara har gjort EN ENDA powerpoint i hela mitt liv... Men kvällen är lång!

Under dagen har jag gått och funderat över hur vi ska göra med dotterns borttappade mobil, som försvann på vägen hem från stan i lördags natt...

Idag har en grannes hund hittat den i en snödriva! En granne som vi inte ens känner, men han kollade bakgrunden på mobilen, en SSU-logga, gick in på SSU:s hemsida och hittade endast en medlem i Ljungsbro. Så nu är mobilen hemma.

Och jag ska nog köpa en Triss-lott. Jag menar, vad kan gå fel?

På helgerna brukar jag försöka få till lite tid för tanke, kontemplation, vila och bara lite tid för mig själv. Ibland lyckas det riktigt bra. Den här helgen blev det lite jobb (som vanligt) i tvättstugan, men också lite stolspyssel. För fyra år sedan köpte vi trendiga fina ekstolar med hög rygg. Vi har haft dem inlämnade en gång för renovering och ommontering, men nu var tålamoded slut. Efter att ha kollat runt på de kända möbelkedjornas hemsidor, åkte vi till IKEA. Stolarna de hade där var några av dem vi tyckte bäst om och de kostade mindre än hälften av vad de kostade hos andra kedjor. Åtta platta paket stuvades in i bilen och det var precis att de gick in. Vi skulle ju ha med två fotbollsbrudar hem också.

Igår kväll monterades två stolar, men på den tredje blev det stopp... Den kändes sned. Vi tänkte efter, lossade alla skruvar och monterade igen. Det blev helt okej! Några till hanns med före lunch idag, så fem personer fick varsin stol vid matbordet. I skrivandes stund monteras de sista och det är sådan skillnad. Med tassar på, så är de här riktigt tysta när man drar ut dem och skjuter in dem igen. Låg rygg gör det också lättare att duka och hela matrumsdelen upplevs ljusare.

Så nu har vi åtta lite skrangliga ekstolar som ska fraktas bort. Någon händig människa kan säkert få fason på dem...

Det blev extra bra med mänstrade dynor på, som tog upp färgen i bordet.

Jag är inne i en sådan där larvig period, när jag är lite för trött och har svårt att få perspektiv på saker. Problem blir extra stora och jag tar åt mig av en massa, som säkert inte är riktat mot mig egentligen. Det är ju inte så att man väljer de här perioderna, utan de brukar anfalla rätt vad det är.

Skulle behöva vara lite social för att ladda batterierna, men det finns inte tid. Ikväll får det bli en melodifestivalkväll. Definitivt inte ett av mina favoritsätt att tillbringa en lördagkväll, men det är slappt och nära till sängen.

Snart ska vi skjutsa in dottern till träningen och sedan hämta, knappt två timmar senare. Under mellantiden ska vi titta på stolar. Efter att ha undersökt tillgången av matstolar på nätet, så blir vårt första val IKEA. Lika snygga som de andra affärernas (de som hade) och till mindre än halva priset.

Vi hinner nog förbi fiskbilen utanför COOP också, för jag vill ha skaldjur ikväll.

Sedan vill jag ha en lååååång natt!

(Förtränger att jag måste läsa ut kursboken idag. Började på fm medan jag väntade på valthornskonserten...)

Det är verkligen skillnad på människor och människor. Jag tänker främst på vad människor har för attityd mot andra. Jag är övertygad om att det är något man kan jobba med, men att det grundas på hur man växer upp. Jag är uppvuxen med en attityd som bottnar i "Kan jag hjälpa till, så gör jag det." Det är liksom grundtanken. Andra människor reagerar på en fråga av typen: "Jag behöver hjälp" med "Och?". Det har jag lite svårt att ta, för jag är inte van med det.

Idag har jag vunnit en auktion på nätet, som var viktig för mig. En vän och kollega, som bor väldigt nära auktionsfyndet replikerar på förfrågan "Inga problem. Jag hjälper gärna till." 

Visst är det sådana vänner man vill ha?

Och visst är det sådana människor man kallar vänner?

Idag lyckades jag förena lektion med allvarssamtal med elever. Det hade aldrig gått om jag inte hade haft  min lärarstudent. 20 elever som ska avasluta sina väggplanscher och USA:s stater. Man kan säga att det var en ljudnivå utan dess like.

Sedan blev det så tyst, så man trodde inte det kunde vara tystare. Då släckte vi ljuset och gick.

Vi är värda en riktigt skön fredag!

Och nu är det dags för lite fredagsmat, fredagsmys och bara en lugn kväll.

Alltså, helt seriöst, jag förstår inte folk som måste klaga på och gräva ner sig i elände de inte  kan göra något åt. Blir det bättre? Att man då och då kan behöva få ur sig frustration över värk, orättvisor eller korkade människor som gör en illa: FINE! Men gapa och gå vidare!

Vädret är en stående gnällpunkt. Vintern är tydligen hemsk så fort det dalar ner några snöflingor, som dessutom har oförskämdheten att ligga kvar och lysa upp tillvaron. På JULAFTON får det vara vitt, annars måste man gnälla över det, men inte annars. Var det bara jag som lyssnade när lekisfröken berättade om vintermånaderna december, januari och februari? Är det bara jag som har sett att när det inte är snö i februari, så infinner sig inte alls något vackert vårlikt väder, utan läbbigt slask, som får vilken förkollärare som helst att vilja gå i ide?

Get real!

Hade vi inte snön så skulle vi ha annu fler vårdepressioner än vården får ta hand om redan. 

Och vem vill trycka i morotsnäsan i en geggamojjagubbe?

Nej, jag hinner inte fota något roligt eller fint nuförtiden. Livet bara rullar på och jag kommer hem när det redan har blivit mörkt. Men idag kom jag på att det känns mycket bättre att ha lite sköna bilder att vila ögonen på, så jag fotade veckans tulpaner. De vilar just nu i uterummet, för ingen hinner se dem vid köksbordet. Imorgon em får de komma in, så får det bli lite pynt till middagen. Jag köpte dem i fredags på vägen hem och de håller såååå länge om de får stå i uterummet på nätterna.

De får bli ny bakgrundsbild på mobilen också.

Har ni tänkt på hur sällan det blir som man har tänkt? Mina tisdagar är långa, men med ett suveränt planeringspass mitt på dagen. Om man inte blir tillfrågad  att vikariera... Där flög det mesta av tiden iväg, men det var faktiskt helt okej, för lektionerna blev bra. Min lärarkandidat täckte upp en del också och vi diskuterade strategier för akuta händelser.

Men imorgon har jag min sköna förmiddag, med sovmorgon och "gråtid", d.v.s lektionsfritt. Det är då man ska hinna med allt som blivit liggande... Då har jag blivit tillfrågad att vikariera, hela förmiddagen under niornas Nationella Prov. Jag tackade nej. Annars kommer jag inte hinna med att planera resten av veckans lektioner.

Så nu har jag med en bunt rättning hem, och lite kurslitteratur. Någon gång måste jag ju vara i fas... eller?