Jag har gått och väntat på att tomaterna på den stora plantan ska mogna och bli röda. Idag hade den första tomaten lossnat och trillat ner på golvet: GUL! Några till är på gång och de är rejält stora!

Jag skördade också några från de andra plantorna, så det räcker nog i helgen.

Det är väldigt sällan vi kommer iväg på bio. Men nu verkar det faktiskt som om vi kan komma iväg allihopa och se samma film: En oväntad vänskap.

Det finns biljetter kvar till 15:30, men kvällsföreställningen är slutsåld. Så går det när man väntar för länge!

Någon som sett den? Kommentera gärna!

Nä, inte när man är så trött så man bara vill rinna ur soffan som en överförfriskad manet.

Träffade sonen efter jobbet och fyndade jeans. Två par för 770:- istället för 2200:-. Fållade och klara. Det är okej, tycker jag. Sedan gick vi förbi Cubus och hittade en sådan vinterjacka som han ville ha. De har ju också bra priser, så nu är vi laddade imnför vintern. Vinterskor tar vi en annan dag, för den trötta mamman längtade hem.

Och nu är det snart dags att lämna soffan och krypa ner i sängen...

Det är skönt när man faktiskt kan ta en timme för sig själv, när barnen fixar allt efter maten. Jag gick en promenad på drygt femtio minuter innan kören. Då var jag uppvärmd när jag kom dit (och lagom fräsch...). Sedan gick jag nästan närmsta vägen hem, men tog ett extra varv i rondellen. En typisk grej som man bara gör om man har en motions-app!

Jag kör med Run-keeper, den funkar bra för mig.

Och mina gå-kängor var supersköna! De ska jag försöka slita ut i vinter...

Var ju tvungen att äta när jag kom hem. Att man kan bli så hungrig av att handla. Gick på upptäcksfärd i kylskåpet och hittade lite godsaker:

Paprika, solrosskott, keso och tzatziki. MUMS!

Och så var man ju tvungen att läsa lite korkade inlägg i tidningen idag... 

Jag kompade ut eftermiddagen och drog till vårt "lokala Ullared". Stort behov av skor, eftersom jag fortfarande glider runt i mina supersköna, men trasiga tyg-Nikeisar. Jag fokuserade på REA-hyllorna och hittade två par i första affären. Visste inte att jag behövde två par, men funderade redan förra vintern på om jag inte behövde ett par mer gåvänliga skor än mina curlingkängor.

Nu hittade jag ett par jobbskor, tillräckligt varma för att köra bil, men inte så tjocka så jag inte kan ha dem inne på jobbet. Gåkängor blev det också. Och så de där skokrämerna som jag har behövt länge. Är det lite tantvarning på skorna till höger?

Och så *suck* får jag ett mysigt meddelande, med inbjudan till fika och bebiskläm, när jag sitter på affären... Men jag måste hem och göra hemarbete som släpar efter och som måste vara klart imorgon, om jag inte vill sitta i helgen. Men jag lyckades boka in en bebiskläm på lovet. Då MÅSTE det bli av! Lovar, T&S!!!

Fortsätter min slappa matlagning... Köpte en färdiggrillad kyckling igår, som fick bidraga till sonens utflyktsbaguette. Men massor av kött kvar, så idag blev det kyckling med sallad till kvällsmat. Varför göra det svårare?

Vet ni hur kul det är

att leva med ett speceriskåp där hälften av maten står inne i skåpet,

och hälften står på stolen bredvid kylskåpet?

Så har vi haft det i drygt en månad, sedan dörrens gångjärn lossnade från skåpstommen.

Vi har testat en hel del, men det gick bara inte att få gångjärnet att sitta fast.

Så igår bestämde jag mig för att det fick minsann bli en vänd dörr,

med gångjärnen på höger sida istället.

Hur svårt kan det vara?

Jag skruvade loss de gamla fästena och det ena var sönderbänt, så det fick jag kasta.

(Det gick åt ett antal vändor ut i garaget för att hitta rätt verktyg och fästen!)

Jag hittade en massa reservelsfästen i garaget och som tur var så hörde plugg till alla.

Lossade allt på både stomme och dörr och vände på allt på dörren.

Borrade nya hål i stommen på höger sida och tyckte att det gick nästan för bra.

Skulle lyfta dörren på plats... då gick den inte under bänkskivan.

Den var CIRKA EN CENTIMETER för hög.

Dörren var alltså inte helt vändbar,

för gångjärnsfästena satt längre upp om den hängde på vänstersida,

än om den hängde på höger sida.

Då gick luften ur mig och jag lade allt i en hög på vardagsrumsmattan.

Gick och lade mig och sov på saken.

Det funkar ofta väldigt bra.

Vaknade före fem i morse och hade kommit på det:

Så efter jobbet borrade jag nya hål i stommen,

11 millimeter nedanför de gamla, för nu hade jag mätt supernoga.

Man får ju liksom inte hur många chanser som helst...

Och TADAAAAAAAAAAA:

Och den som säger något om att det asfula nyckelbeslaget

inte sitter på riktigt rätt höjd,

är välkommen att sponsra mig med en ny HÖGERHÄNGD dörr på runt tusen spänn! 

Och kommer inte få gå på upptäcksfärd bland mina spännande påsar!

Läste du det, kära mannen?