Om jag överlever ska jag, om någon timme eller så, blogga om en monterad kökslucka. Jag har en plan...

Om jag överlever!

Det finns de som är mycket mer organiserade och effektiva än jag, men nu är jag klar med två gruppers omdömen, den sista ska jag ta imorgon, det är lite som måste gås igenom på jobbet, innan jag kan bli färdig med den. Ligger lite efter där...

Men nu har jag lite tid som jag kan förfåga över och då tänker jag inte laga den trasiga köksskåpsluckan, utan gå ut en sväng i friska luften. Kanske fånga en av de sista guldfiskarna, men mer troligt bara kolla färgerna ute. Sådant mår jag bra av.

Något mer som jag mår bra av är att veta att jag är ledig från kursen tre torsdagar! Det betyder att jag för första gången sedan terminsstarten faktiskt kan utnyttja att jag har en tidig dag i veckan.

Mot syreboosten!     

Det finns en vila i att få vara hemma en dag, jobba undan en del som har lagts på hög och ha tid att laga god mat. Igår satte jag in en stek i lergrytan innan jag gick ut på promenad. Här kommer världens enklaste recept:

Vitlöksspäckad skinkstek

En skinkstek vitlöksspäckas med massor av vitlök, skurna på längden i halvor.

Lägg köttet med vitlökssidan neråt i lergrytan, så kryper inte klyftorna ur.

Bred på sambal oelek. Man kan vara frikostig, det sitter mest på ytan och i spadet.

Häll på rikligt med soja, det ger sälta och fin färg..

Klyfta en stor gul lök och sprid ut över köttet.

Ställ in i kall ugn.

Sätt på 225 grader i knappt två timmar. 

Vi hade potatisgratäng till, fuskvarianten...      

Köpte ett par påsar färdiggratäng med kort datum och tillsatte 50% mer potatis.

Salladen gjorde vi dock själva! Med bl.a den väldigt sent sådda ruccolan som står i köksfönstret. Det är pyttesmå blad med mycket smak i.

Här är bildbevisen på att vi faktist har lagat mat i helgen:

Det blev lite kött över, så vi redde av skyn för att frysa in kött + sås.   

Vår tappra ruccola.

Jag skrev om det i ett tidigare inlägg; om att ta sig i kragen. Jag har gjort det idag igen. Jag ringde ett samtal som jag har bävat för att ringa. Jag överlevde och det var givande. Och jag har tänkt att samtalet ska få lite följder framöver. 

Och så bestämde jag mig för att promenaden utmed kanalen måste bli idag. Det är där man ska gå, när hösten är som vackrast. Man bara måste. Tyvärr kom jag ut någon timme försent, så det var inte perfekt fotoljus, men jag kompenserade genom att gå längre än jag hade tänkt. Och så SPRANG jag sista biten hem... ca en halv kilometer. Och jag överlevde det också! Jag lurade kroppen lite, genom att först gå ett ärende med plast till containrarna, sedan upp till kanalen. Där gick jag över och gick på ANDRA sidan... det betyder att man måste gå ända fram till slussen innan man kan gå över. Om man inte tänker simma, förstås. Här kommer lite bilder. Inte världens bästa, men ni får nog lite höstkänsla ändå.

Precis när man går över akvedukten samlas alltid en massa löv på vattnet.

Kan någon förklara det?

Och här ser man att kanalen blir lite bredare på vissa ställen.

Förmodligen för de stora kanalbåtarnas skull, så de kan mötas.

Heda sluss. Jag står på mellanporten och fotar österut.

Och så här sprutar vatnnet, om man fotar rakt ner.

Från mellanporten och västerut, när jag har vänt tillbaka.

Jag vet fortfarande inte vad den lilla röda byggnaden är till för.

Den kan ju inte bara vara för affischering, eller? 

Idag har vi rensat ute och förberett trädgården inför vintern. Guldfiskarna är lite tjuriga, så hitintills har vi bara fått upp två av de stora. Återstår alltså fem eller sex. Vi hittade en pytteliten till, så nu är det nio små i yngelakvariet. Det blir fint ute till nästa år. Då måste vi också ta tag i den läckande dammen och fixa en reningspump. Men det är nästa års problem!

Vi har också rensat bland skor i hallgarderoben och i uterummet. Det känns lite som överkurs att ha alla sommarskor stå kvar där. En kasse trasiga och urväxta åkte i soporna. Det kändes lite när bästa sandalerna åkte iväg. Det var dem jag skulle slänga i Grekland i maj, men jag nändes inte. Nu åkte de! Samma väg for också trädgårdsgummiskorna. Det får bli ett par nya nästa år.

Och så har vi flyttat runt grejer i garaget och de andra förråden, så vi får plats med loppisprylar, som ska samlas in till vår stora Ge för Livet-loppis i november. Sedan kommer min bil få plats där!    

Och snart är det pannkaksdags för familjen. Jag tar mig en pulvershake. Det känns fint.

Livet känns lite konstigt. På flera sätt. Och idag, på hemvägen från jobbet, så var det något konstigt slags blandväder. Följden blev en häftig regnbåge på himlen.

Och hemma fortsatte vi med godsaker i en konstig blandning. Här är det vitlöksbröd med mozzarella och chevre som testas. Mer än gott!

Och nu ska jag testa något okonstigt: kudden!

En kistdekoration värdig en mc-kille:

Gjord på 

Blomsterhusets Bindericentral AB i Norrköping

Det har varit begravning idag. Jag klarade inte av att gå, p.g.a ett par anledningar. Min mellandotter åkte dit med sin pappa. Det var pappans bästa vän, som hade dött i en mc-olycka för ett par veckor sedan. Tre döttrar blir nu ensamma med sin mamma. Jag sjöng på deras bröllop för drygt 20 år sedan. När barnen var små var vi väldigt nära.

Jag fick höra om en otroligt vacker begravningsgudstjänst, när dottern kom hem. Väldigt många fina minnen ha jag kvar. Men det gör ont, när en vän får sluta alldeles för tidigt.

Det gör ont, när jag tänker på familjen.

Jag hoppas på ett återseende, men nu gör det ont.