Det där med träning har inte lockat tillräckligt mycket, för att det ska bli någon ordning på det, den här sommaren heller. Men nu kan jag lova att arm-, rygg-, rump- och benmuskler har fått sig en genomkörare idag. Jag har grävt i några timmar och sonen har assisterat. Han stod beredd med grensaxen (den äldre, som vi inte är så rädda om) och klippte alla tunna och halvtunna rötter, när de var i vägen för spaden. Vi har nog kapat ett trettiotal rötter idag, av varierande tjocklek. De lite grövre kapades med tigersåg och en av de allra tjockaste kom en kompis och anföll med motorsågen. En man förstås. Jag har inte tid att vänta tills den veckopendlande äkta hälften kommer hem. Men i utbyte mot en grillmiddag är vissa inte så svårövertalade. Och ungarna lyckades fylla på med lite extra folk, så vi var sju stycken runt bordet. Jag grävde, så jag slapp laga maten...

Och vilken kväll blev den regnigaste på hela sommaren...? Som tur är, har vi ett nylagat parasoll, som man kan grilla under. Och mellan skurarna gick det att såga och hugga lite. Så nu är det läge att skyffla bort jorden under resten av stubben. Den SKA bort innan helgen!

(Och imorgon kommer nog en bild!)

Anställningsintervjun gick också bra... tror jag i alla fall. Ska få besked denna vecka och vi var max fyra stycken som var kallade på intervju, lyckades jag få reda på. Om det inte skulle bli så, är jag kallad till en intervju till, på måndag morgon. Men jag hoppas på det här första jobbet, det lät verkligen intressant!

Och innan jag säger godnatt, vill jag bara säga att jag sitter här och sniffar på mina doftljus, med en mugg te, i uterummet. Och tycker att livet är rätt behagligt!

Idag är det en sådan dag som lämpar sig för utejobb. 17 grader och soldis. Jag skulle även kunna tänka mig att baka idag. Det är EKOEKOEKOEKO i frysen. Alla barnen är hemma (det var de igår också, fastän jag var borta) och får nog hjälpa till en del.

Först måste jag hämta ut ett paket på affären. Jag hade ljusparty förra måndagen och redan igår hade paketet kommit! Idag får det bli packning och utdelning och kanske lite smygsniffande på de goda dofterna. Det är ju en överraskning när man packar upp, för man har ju en viss förmåga att glömma vad man handlade... I alla fall jag...

Igår, på tåget hem, åt jag sushi. Det måste vara den perfekta tågmaten (om man kan hantera pinnarna), för den kommer i en behändig liten ask, äts kall och framför allt; luktar inte! Ingen matodörsterror på tåget, inför hungriga medresenärer. Perfekt att sysselsätta sig med, under en tvåtimmarsresa. Dessutom fick jag stifta en ny bekantskap: Päron-Mer på burk. Kändes konstigt att inte höra det sista sörplet och få klämma ur de sista dropparna. Men jag lovar, den var inte kolsyrad!

Klockan 16 ska jag på anställningsintervju.

Jag tror att jag skulle behöva en extra tanke då, om du har tid.

Man skulle ha en sådan. En korkek. Det skulle liksom förplikta att sitta still och bara lukta på blommorna... Men nu åt vi lunch under äppelträdet och kunde samtidigt konstatera att det blev väldigt bra, där vi tog ner vildapeln igår. En större del av gräsmattan får sol, vilket gör att vi slipper mossa där.

Och små upptäckter i trädgården varje dag. Näckrosens första knopp håller på att slå ut och sedan väntar minst två till, som inte har nått upp till vattenytan än.

En av guldfiskarna hade rymt och följt med vattnet ner till lägsta delen i dammen. Mannen fiskade upp och släppte ner honom i översta dammen hos sina kompisar. I nedersta blir de bara skatmat och vi vill gärna ha alla kvar!

Solrosen är en vild sak, som förmodligen är sådd av blåmesarna. Jag kände igen skottet när jag rensade vid nya syrénhäcken i våras, så det fick vara kvar. En 2-metersblomma är inte varje dag man har i trädgården! Nu börjar den bli lite trött, men den står fortfarande lysande ut mot gatan. Jag blev lite sugen på att ha en solrosodling nästa sommar!

Har du testat det?

Och predikan i kyrkan? Jo, den handlade om att allt redan var förlåtet och att vi har ett evigt arv, som erbjuds alla. Bra och tänkvärt!

Idag säger min kropp att det är vilodag. Ryggen markerar att det får vara nog med huggande, dragande och grävande för den här veckan. Jag tänker inte göra så många knop i trädgården idag, utan ta en sväng till kyrkan och fylla på lite inombords, inför veckan som kommer. Eftermiddagen ska tillägnas en 50-åring som har öppet hus. Det är fint när folk inte undanber sig uppvaktning och blåser sina vänner på en fest!

Detta är vad vi njuter av i blomningsväg just nu. Älskade perenner som inte kräver någon skötsel, utan kommer år från år. Passar mig perfekt!

De höga vita liljorna köpte jag som nästan överblommade i en kruka för 10:- för tre år sedan. Jag planterade dem när jag kom hem och de stod i en månad till. Nu står de vid soptunnan, för att förvilla blicken lite och blommar mer och mer för varje år!

Rosenvialen är planterad vid dammen och fick en fin portal för ett par år sedan, gjord av armeringsjärn. Det fanns en vid det högra benet också, en mörkrosa, men den försvann vid en ivrig rensning. Jag ska försöka få tag i en ny, för det är så vackert när de blandar sig.

Men nu måste jag hasta in i duschen och på med något som inte har en touch av trädgård.

Ha en skön vilodag!

Det är något visst med män och motorsågar. Jag har inget emot de flesta elverktyg, sedan jag övervann rädslan att använda tigersåg, men just motorsågar gillar jag inte! Då är det ju så bra att mannen gillar dem desto mer. Trots en rygg som krånglade i morse, kunde han nog tänka sig att såga lite, bara han fick stretcha lite först. Sedan satte vi igång med att anfalla stubben.

Sågade och eldade. Men eldningen var helt omöjlig. Den var helt sur, trots att det är 2½ år sedan vi sågade ner trädet. Det får verkligen bli veckans beting att gräva, såga och bända! Men vi fick vår egen OS-eld i alla fall... Kul så länge den varade!

Men istället för att hänga läpp över det usla resultatet, passade vi på att fälla en vildapel, när vi ändå hade en motorsåg hemma. Vildapeln står utanför vår tomt, men på ett område som vi får använda om vi sköter det. Den var stor och jättetät, vilket gjorde att våra odlingslådor och en stor del av gräsmattan låg i skugga till långt fram på eftermiddagen. Men mannen fick leka lite med motorsågen igen, tre lass ris kördes till ristippen och en hög stubbe sparades... Vi vet inte om det ska bli stöd för en alpklematis eller hållare för fågelholkar. Det kanske går att kombinera, någon som vet?

Och när man bor i en  håla på landet, är det inte ovanligt att man får se ett sådant här ekipage passerande ute på gatan:

Efter en dags arbete i trädgården känner man sig ju sådär härligt utarbetad i kroppen och man är lika smutsig som jeansen och skorna. Då är det skönt med ett dopp i poolen... Bara flyta omkring... Och känna att det är helg!

En skön lördagskväll önskar jag er!

I sådär 20 år hade jag en dröm om att få äga en helt vanlig kyrkbänk, modell missionshus. För några år sedan kom jag över en lång, svårplacerad sak. Den kom till användning i nya husets uterum, efter skrapning och målning.

I våras fick jag överta en kortare variant av samma sort, av en kompis som inte hade plats för den. Jag hade måttat och det skulle bli perfekt för vår hall. Jag lät den stå ute på trägolvet borta vid poolen, så fick naturen sköta en hel del av färgborttagningen. (En rostbrun, lätt ådrad färg, som hade krackelerat en hel del.) Äldsta dottern slipade av resten och jag behövde bara göra lite finslipning, för då hade hon tröttnat. Efter ett lager grundmålning, lätt slipning och två lager av den grå kulören "Ragnhild", så blev den placerad där det var tänkt. Nu skyddar ryggstödet de veka orkidéerna och det finns plats för både skolväska, post och en stjärt som behöver slå sig ner för skoknytning. Den ska få stå där i många år nu!

(Och sladdarna ska jag gömma på något snyggare sätt...)

För alla bilister som åkte förbi när jag spolade av vår björkstubbe idag: "NEJ, jag tror inte på ett liv efter detta för björkstubbar. Det var för att slippa förstöra sågarna på jordsågning."

Ibland kan det vara bra att kolla när banken är öppen... som om man ska dit t.ex. Vi kom till banken halv tolv och de skulle öppna tolv. Då tänkte vi ta en pizza medan vi väntade. Pizzerian hade också öppet från tolv...

Vilken tur att det fanns en trädgårdsfirma bara ett par kvarter bort! Åkte dit, kollade in alla rea-växter och köpte EN PÅSE RUCCOLAFRÖN! Ibland skulle man bara få Nobelpris i självbehärskning. Sedan blev det fart: Pizzerian, banken, ICA, hemfärd... Hämtade upp kompisen med sötaste dottern på hemvägen, samt en utdragssäng som de hade lånat. Spännande att få plats med, tillsammans med tre kassar från ICA, mannens ourplockade träningskläder, dotterns stockholmspackning och en korg med spännremmar. Skönt med kombi, måste jag säga.

Badbadfikabadbad när vi kom hem. Sedan grillning, OS på SVTplay och skönt slappande.

Jag simmar i alla fall fortast i vår bassäng idag!

Och imorgon ska jag vinna över stubben också.