Idag har flera av mina fördomar besannats. Jag har hyst fördomar om lågutbildade människor, med massor av tatueringar och piercingar... som helst visar upp sina fyllefester och liknande. Jag har trott att de är överrepresenterade bland människor som uttrycker starkt främlingsfientliga åsikter med ett ytterst torftigt språk och med en massa påhopp.

Idag har det besannats. Tyvärr!

För jag känner ett flertal (d.v.s. fler än bara en handfull) människor som har både tatueringar och piercingar, är välutbildade, trevliga och socialt anpassade och aldrig skulle slå ner på andra människor, istället för att behandla sakfrågor. Själklart skulle jag inte fösa ihop dem i en grupp med alla dem som hyser rasistiska åsikter och uttrycker dem med så många svordomar och hatord som möjligt.

Jag fick bara en överdos med dumma åsikter östa över mig i gruppen "Nej Till Tiggare i Linköping" på Facebook. En samling individer som eggar varandra i att hata mest och uttrycka det på simplast möjliga sätt...

Trött blir jag.

Igår blev jag mer än arg. MER än arg. Det startades en ny grupp på Facebook, som folk plockades in i, utan att vara tillfrågade. Inte jag, men två av mina vänner. Jag blev jätteförvånad, för det var två vänner som jag VET inte står för de åsikterna som gruppen har som namn: "Nej Till Tiggare i Linköping". Den ena gick ur med en gång, men den andra gjorde et smart drag: Hon skrev ett inlägg om deras människofientliga åsikter. Det raderades. Då skrev hon ett till om deras censur av inlägg med andra åsikter. Nu har det startats en kampanj, där folk går in och gillar hennes inlägg.

Gör så du också!

Det är ett inlägg som inte ligger högst i gruppen, men har massor av Gilla. Gå in och gilla du också. Det ska märkas att vi är många som INTE hatar andra, för att de inte har det lika bra som vi.

Tack för din hjälp!

Vänta nu... är det bara jag som inte fattar att det finns ett superknep till att få alla människor välmående, mätta, friska och med tillräckligt med pengar för att försörja sin familj? Är det bara jag som inte fattar hur man hellre vill åka ett par hundra mil från sitt hem, för att sitta på en kartongbit på en svinkall plats i Sverige och förnedra sig med sin illa pappmugg? Vad är det jag har missat, när jag inte förstår det underbara i tiggeriet? Varför fattar jag inte hur vi ska lösa detta pronto genom att gå med i grupper som "Nej Till Tiggare i Linköping" och liknande?

Nej jag är nog otroligt korkad, som ser dessa icke avundsvärda människoöden, med smutsiga, hungriga, frysande tiggare runtom i vår stad som inte vill något hellre än att kunna ha ett någorlunda välbetalt jobb i sitt hemland och kunna försörja sin familj och pussa sina barn godnatt varje kväll.

Låt mig vara korkad då.

Dagen startade med huvudvärk och jag segade mig iväg till jobbet. Knappt någon arbetslust, men fliten tog överhanden. Mötte en klass som var hungriga på högre betyg. Det taggar mig! 

Resten av dagen rullade på och jag överlevde.Lite mat när jag kom hem och sedan migränmedicin och soffan. Ingen sångövning...

Nu känner jag mig mycket piggare. Tänker inte öppna en kursbok ikväll, istället får det bli lite stickning, för det behöver jag.

Imorgon har jag lite fredagsmysplaner!

Dagens bästa kommentar:

- När börjar de verka? frågar en elev.
- Vilka då?
- Jag tog två pepparkakor, men jag känner mig inte snäll än!

Han fick två till...

Nu går livet i tvåhundra och för tillfället är det inte så mycket jag kan sålla bort. Jobbet styr jag inte så mycket över, men jag försöker lägga allt på en så lagom kravnivå som möjligt. Jag curlar inte elever, utan låter dem göra jobbet. (Tro mig, de presterar inte sämre resultat för det.) Ett par andra åtaganden jag har är mina studier (på halvfart) och mitt ideella uppdrag som sekreterare i vår församling. De kan man inte bara stänga av för att det kör ihop sig. Kören är bara en kväll i veckan, 1½ timme, så det är inte så krävande. Och så är det mina egna ungar som kräver sitt, även om de är tämligen självgående och fixar mat när jag inte hinner.

Den här veckan ska vi ha skrivit "kartläggning" av de elever som inte har nått betyg i våra ämnen. Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, men jag laddade med en mugg te och körde igång med en klass och plötsligt hade jag gjort för en klass till. Prioriteringen att skriva för min egen klass sist är för att jag ändå har i bakhuvudet hur det ligger till, så det går snabbt.

Innan jag loggade ut, läste jag studentmailen och hade fått godkänt på första inlämningsuppgiften. En lätt sak, men ändå! På vägen hem hann jag hämta mannens lagade skinnjacka och handla mat, i shoppingcentret bredvid jobbet. Det är rätt trevligt när man inte har tidspress!

Helt plötsligt hade jag belönat mig med en Brieost och lite annat gott (läs julknäcke) som vi ska ha till helgen. Och inget kvällsjobb fick följa med hem, utan det får bli lite kurslitteratur innan sänggående. Jag har bestämt mig för att försöka andas lugnt och ta en riktigt tidig kväll i veckan, så jag inte är helt slut på helgerna.

Någon mer än jag som försöker fånga de goda stunderna?

Jag tror jag behöver lära min kropp ett och annat. T.ex att inte vakna klockan 04:00 när man har årets längsta arbetsdag framför sig... Jobbade 7:30 - 19:30 och det gick i en rasande fart, men man är ganska mör efteråt.

Gillar starkt att komma hem till färdig mat: Blodpudding & bacon med hemmagjord lingonsylt. Sonen hade lagat i ugnen. Bra unge man har!

Nu är det dags för horisontalläge!

Haft ont i magen idag. Det finns tre tänkbara anledningar:

- Mensvärk.

- Stress.

- Simulant-ont, p.g.a av magsjuk elev.

Den sista har jag uteslutit, som tur är....