Igår vid fyratiden, gick jag i mål vid Smygehuk.

JAG GJORDE DET!

Och nu ska jag vara helt ärlig: Jag har inte en enda gång under resans gång funderat på att ge upp, eller frågat mig om det är värt det. Drivet har varit att fullfölja; för insamlingarnas skull, för hälsans skull och till viss del för att inspirera andra att uppfylla sina drömmar. Jag vet att man inte når mål genom att bara stirra sig blind på målsnöret, utan genom att sätta upp delmål. Precis som när man pluggar: Första målet är att hitta ett bra ämne att skriva uppsatsen om, sedan att göra en plan, kolla med andra som kan något om det, göra ett utkast och bestämma när varje del ska vara klar. Sedan är det bara att jobba enligt planen. 

Söndagen startade vid Lunnahöjagårdens Vandrarhem, där vädret var lovande... Så allt monterades på cykeln och jag cyklade därifrån. MEN, det var något som inte stämde... Sösdala låg åt andra hållet! Jag hade lyckats trycka in ett annat delmål när jag monterade den, så jag var på väg mot Växjö. Kom på det efter någon kilometer, så det var bara att vända. Bra väg! Sista dagen hade jag också länkat direkt till min Garmin, för att ni skulle kunna följa min resa live. Jag inbillar mig att jag har några intresserade människor som vill följa min resa. Eller, inte bara inbillar mig, för flera har varit enormt peppande på många sätt.

Jag svängde söderut vid Sösdala och ÄNTLIGEN har jag lärt mig att tänka längre än Google Maps, så jag svängde inte av på den föreslagna cykelturen, då jag såg att det var grusväg, utan fortsätter några hundra meter längre fram och fick göra en sådan skön högeravfart, med en sväng tillbaka under vägen, istället för att svänga vänster. I "mitt förra liv" hade jag släkt i Skåne, så jag känner till många av ortsnamnen, men t.ex Häglinge hade jag aldrig hört talas om. Funderset är ett namn som låter norskt, så det funderar jag fortfarande över... I Södra Rörum skickade jag sms till mannen var jag var... vilket han ju redan visste, eftersom han följde mig, haha. Där började det duggregna, men vi stannade för (återigen) en kisspaus och mer vätska. Jag hade panik och ville ha SALT. Mannen erbjöd "Majskakor med Chiafrön och Seasalt". Jag testade men tyckte det var slöseri med tuggande, utan resultat. I Hörby väntade mannen utanför COOP och hade köpt två olika nötpåsar. Jag hällde i mig, samt fyllde på med vätska. Hela dagen kändes lite stressad, för jag ville bara i MÅL. 

Min Garmin har under dagen noterat 929 höjdmeter, så den som säger att Skåne är platt ska jag hålla en föreläsning för! I närheten av Lyby Hundhotell gick jag ifatt en man med hund, i en riktigt rälig backe. Han tyckte att jag gjorde rätt som gick upp. "Ja, 200 mil känns i benen sa jag". Vi pratade lite i backen och han var DJUPT imponerad över min resa och önskade mig lycka till, ända in i mål. Inte nog med att det var otroligt backigt under sträckan, jag hade också resans värsta motvind. Det var inte många backar jag kunde rulla nedför. Jag tror att jag hade kunnat komma fram mer än en timma tidigare om det inte hade varit en sådan kamp mot vinden. ...och så var det regnmolnen som tornade upp sig... Jag tänkte "Hoppas att Pär står bakom nästa krök" när jag kände regnvinden komma. Sedan tänkte jag "Nej, om 1,2 kilometer, så jag hinner svänga i nästa korsning" (det där med att flytta gränserna, ni vet). Han stod strax innan Löberöd, med yoghurtlunch, ägg, KAVIAR och annat som jag kunde äta fort, och som jag var sugen på. Vi hade precis börjat äta, när en kort skur kom. Jag hade nog inte blivit dyngsur om jag hade cyklat då, men det var väldgt skönt att slippa cykla vidare lite halvblöt.

När jag skulle upp på cykeln igen visste jag att det var bara runt 6 mil kvar och det kändes som om jag skulle vara klar mycket snart. Det var ingen trafik när jag startade så jag gled långsamt framåt till avtagsvägen ett par hundra meter längre fram. Jag skulle precis svänga vänster när jag hörde en bil tvärbromsa precis bakom mig. Jag hade inte hört den. Jag vet inte om det var för att han var tyst eller om jag var så fokuserad på målet. Änglavakt kallar jag det. 

Strax efter lunchpausen åkte jag över ett stort militärt övningsfält, två färister (aj rumpan) och otaliga fält med motvind, omväxlande med skuggiga, ganska svala bokskogar. Innan Skurup åkte vi UPP på Stenberget, där Pär väntade (kisspaus, jajjemen!) och efter det kom en underbar utförsbacke, men med en sådan sidvind (kastvindar) att jag trodde framhjulet satt löst. En lång trampsträcka och sedan en utförsbacke till. Men VEM har planerat att jordens skönaste backe ska sluta med en nittiograderskurva inne i samhället och sedan en stoppskylt???

Något senare åkte vi vilse i Skurup. Nu behöver jag aldrig mer åka dit, jag har sett HELA Skurup!!! Någonstans neråt Beddinge ser jag på cykeldatorn att det står 11 kilometer kvar. jag börjar skrattgråta och kollar oftare och oftare på datorn. Vid ca 8.7 km kommer jag ut på sista vägen, i Skateholm och trampar fort genom Beddingestrand... struntade totalt i att det fanns cykelbanor, för jag har gjort slut med grusvägar, tog sedan bästa cykelbanan, höll på att plöja genom en glasskö, men ropade till dem att flytta på sig... (Vinnarskalle, jag?) och körde snävt om en hel familj med cykelkärror som vinglade över hela cykelbanan strax innan Smygehamn... Detta är jag inte stolt över, faktiskt...

När jag sedan ser skylten med "Smygehuk", är det tur att det finns hakband på hjälmen, annars hade skallen gängat ur av jordens största leende. Dålig skyltning fram till "Sydligaste punkten" men jag följde husbils-ghettot och allt krimskrams, såg mannen som filmade och ropade till kompisarna som jag kände igen: "Har ni väntat länge?" trampade sedan ända in till skylten. MÅLGÅNG!!! Med bubbel och medalj (i guld och choklad)!

Räkmacka bjöds jag på av Café Smyge och efterrätten, nyplockade jordgubbar med glass, kom några vänner med!

Den känslan går inte att beskriva, den måste upplevas! Och vi firade! Största räkmackan beställde vi och då viskade en i personalen till tjejen i kassan: "Det är hon som har cyklat." På Café Smyge stode ett paket och väntade på oss från några av våra vänner som har stöttat oss på många sätt: En middag för två att intas på restaurang. :-)

Jag hoppas att jag inte har gjort er besvikna genom att hålla på i fler dagar än beräknat. Men jag gjorde det!

Och NI har gjort det: Swishat i tid och otid, skickat meddelanden, skrivit på facebook och tillsammans varit en stor anledning till att jag har känt så mycket stöd hela vägen. Jag har varit buren av er omtänksamhet!

Idag kommer en gedigen lista på donationer och jag är SÅ tacksam för allt som har kommit in, även om vi i nuläget inte har nått ända fam till 50 000:- som jag önskade.Men VARJE krona kommer gå direkt till de barn och ungdomar sm behöver ekonomisk stöttning. LOVAR!  

Imorgon kommer lite mer om resan... men först om pengarna:

Eva Furingsten Wåhlberg      200:-

Reidar Danielsson                100:-

Chantana Muangjinda           200:-

Anna Enberg                       200:-

Maria Laaneoks Johansson   200:-

Lina Kernell                        200:-

Anonym                             500:-

Madeleine Järvstråt             300:-

Inger & David                     100:-

Mats Johansson                  200:-

Anonym                             100:-

Jörgen Holmberg                300:-

Cecilia Alenius                    300:-

Anonym                             500:-

Christina & Olov Lijegren     300:-

Anette och Anders              300:-

Anonym                             300:-

Malin & Magnus Hedberg     200:-

Anonym Ljungsbro                50:-

Anette Ekstrand                  200:-

Pernilla Olsson                    500:-

Jan Wigren                         300:-

Sofi Sydvart                        105:-

Ann-Britt Haraldsson            100:-

Siv Nilsson Mäki                    50:-

Jenny Sörestad                    200:-

Eva-Lott Alsing                    300:-

Lisa Olander                       150:-

Inger Eriksson                     200:-

Anonym                              150:-

Carin Junblom                     200:-

Barbara Berin                      100:-

Vanja Morgell                      100:-

Hillevi Jenslin Sund              200:-

Daniel Roxvret                     300:-

Anneli Green                        200:-

Josefine Andin                      250:-

Agneta Jervhed                    400:-

Sandra & Björn Liljegren        200:-

Kristina Schultz Danielsson     200:-

Floda69                               200:-

Karin Bromö                         300:-

Anna Tuohimaa                    100:-

Annika Lindhe Petersson        100:-

Solveig & Håkan W               500:-

Anonym                              150:-

Agneta & Jan Åblad              250:-

D & L                                1000:-

Helena Wigren Jakobsson      200:-

Senaste dygnets 12 255:- lägger vi till tidigare insamling och nu är summan uppe i 39 989:-. UNDERBART!!!

Insamlingen är öppen juli månad ut, om någon behöver extra tid. Swisha till 0709 500146.

Om någon behöver hjälp för att betala från konto, eller göra överföring, hör av er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag kom ett tackbrev med posten, och inte vilket tackbrev som helst, utan ett kvitto på att era pengar kommit fram. Snart skickas pengarna in från föredragskvällen. En skön känsla att veta att de härpengarna kommer göra skillnad.   TACK än ...

Hej!   Long time no blogging. Jag har inte varit lat, bara haft fullt upp med mitt liv, jobb och annat som bara finns här. Det var kanonkul att hålla föredrag och INGEN somnade!     Jag har fått förfrågningar från ett par ställen till och om ...

Nu är det äntligen dags!   På torsdag ska jag hålla föredrag i Härnakyrkan i Ljungsbro. Det vore jättekul att få se många som har följt mig på resan under den kvällen. Det blir lite mackfika efter föredraget, så vi hinner snacka lite.   Ni är...

Dagens rubrik är ett skönt citat från en mycket bra sång.   Under cykelturen och efteråt så har jag många gånger undrat vilka alla ni är som jag inte känner, men som tycker att det är bra projekt att sponsra. Alla vänner och bekanta har jag likso...

Nu är det TREDJE gången den här sommaren som jag har glädjetårar: Vi har nått målet!!!   Alla mina härliga vänner, släktingar, bekanta, bloggläsare, facebookgrupp-vänner, viktväktarvänner, artikelläsarvänner, kollegors svärmödrar och alla runtom ...