Hur är det så här efteråt?

Ja, det var ju blandade känslor när jag gick i mål: Dels "YES, äntligen!", dels "Jag klarade det!" och dels "Var det inte värre än så här?"... Ja, en mix av känslor. Väldigt starkt fanns en känsla djupt inom mig, att jag har bevisat för mig själv, att det mesta går, om man bestämmer sig för det och tar det steg för steg. Eller tramptag för tramptag, om man så vill. Och att mycket som man gör går bäst om man gör det på sitt eget sätt.

Jag fick många bra råd från människor som kan mycket om cykling. Jag gillar de där handfasta som jag fick från "Jannes Cykel & Motor" i Ljungsbro:

- Testa sadelhöjden själv, där det känns bra, höj eller sänk någon centimeter.

- Gör rent och smörj kedjan varje kväll.

- 4 kg tryck i däcken.

Sedan har jag fått många fiffiga tips från "Cyklande tjejer" på Facebook:

- Rumpsmörja!

- Handskar

- m.m.   m.m.

Från syrran:

- Använd varselväst!!!!!

- Halva klädförrådet, samt vätskerygga och extra hjälm.... ifall att. (De två sistnämnda behövdes inte.)

- Campingdusch, då den var sönder i husbilen.

- Kilometerpeppning.

Och pappsen som lånade ut husbilen, samt skötte om vårt hus och vår trädgård när vi var borta! En fröjd att få komma hem till ett städat hus, rensade hängrännor och en nybyggd kompost. WOW, säger jag! Tyvärr hyr vi inte ut honom.

Pär, mannen som är min själsfrände, bästa vän, peppare och bromsare: Vad hade jag gjort utan honom? Bott i tält? ALDRIG! Han har lagt tre veckor av sin semester på MITT livs resa. Det blev hans också. Vi har sett mycket tillsammans, och varit på platser som vi bara hört talas om, och kanske aldrig mer kommer till. Det är lika mycket hans förtjänst att detta har blivit genomfört.

Målgångsskägget är borta nu!

Och här kommer alla mina tankar på dessa människor som har donerat både en och flera ggr (några varje dag), skickat härliga hälsningar, roliga/sjuka/knasiga/beundrande peppningar via Swish.

Och varje gång jag har läst peppningar på Facebook i form av "jag är imponerad" eller liknande, så har det varit lika svårt att ta in. Det är ju JAG som är imponerad över all vänlighet, givmildhet, klapp på ryggen, mat på vägen, ja alla människor som faktiskt bryr sig om att jag gör just detta. Jag tror att jag börjar förstå hur min idol Daniel Roxvret kände sig när han sprang samma sträcka förra året. Jag tror det. Så tänk på det, nästa gång du skickar en pepp, att det betyder otroligt mycket och ger kraft och inspiration att ta ett par tramptag till. Som när det plingade till den där duggregnsmorgonen i Gagnef och det kom in 1000:- från en givare. Jag hade kunnat starta i ösregn för det!

Och efterarbetet... 

Nu kommer senaste dagarnas donationer. Det har börjat stanna av lite, men jag har fått meddelanden från flera vänner i utlandet att pengar är på gång genom andra kanaler än Swish, så de kommer om några dagar. Swishnumret (0709 500146) är fortfarande öppet och det kommer nog inte stängas förrän vi har nått 50 000:-!

Evelyn Dickner                               200:-

Jenny Berggren                              100:-

Anonym                                        200:-

Jenny Karlsson                              100:-

Elin Wallman                                 100:-

Anonym                                        200:-

Anonym                                        500:-

Kristina Seitz                                  200:-

Mikael Nimmersjö                           150:-

Peter Alenius                                 300:-

Yippiiiiii! 2050:- under gårdagen och idag....    42 039:- totalt. Det är nära nu!

Imorgon tänker jag blogga lite om utrustning, om ingen har något annat förslag.

#helenacyklar #mittlivsresa #sydvart