Min förkylning börjar ge med sig och jag känner mig mycket bättre. Idag har jag inte varit hälften så trött (medtagen) som dagarna innan. Eftersom vi har en massa ogjorda projekt, som är av det mindre formatet, så var det ju bara att sätta igång. Först var det rabatten på framsidan som behövde ett lyft. Det har varit en riktigt ojämnt stensatt kant mot gräsmattan där, så den har jag velat göra om under en längre tid.

Här hade jag kommit en bit på väg och nått fram till de yviga lavendelplantorna. De ska grävas upp så småningom och ersättas med små kompakta. Men idag var det fullt med humlor i blommorna, så jag ville inte ta bort dem.

Kanten blev inte helt rak, men det är den inte i höjdled heller, så det spelar inte så stor roll. Nu kan i alla fall gräsklipparen köra på den, så vi slipper kantklippa där. Det var målet med själva kantsättningen.

Sedan unnade jag mig en stund i hängmattan. Det var lite kallt att ligga i bikini, när det blåste, så en fleecefilt satt som gjutet. Jag somnade en stund, men bad barnen väcka mig när äppelpajen var klar!

Men projekten tar ju aldrig slut, så efter pajen tog jag tag i den risiga delen på baksidan, vid dammen. Jag grävde upp en buske där i våras och en till ska upp, men nu var det dags att göra en liknande kant där, för gräsklipparen. Risigt värre innan jag började!

Det är inte så vansinnigt svårt att göra stödkanter till gräsklipparen, för det är bara att kolla var yttersta hjulet har gått i gräset, och skära lite innanför det, så att hjulet säkert kommer gå på kanten.  Men här kom straffet för att vi hade varit lite lata när vi grävde bort björkstubben i höstas: En rot låg precis där stenarna skulle ligga, alldeles vid markytan. Det var bara att ta fram yxan...

Ja, den här kanten SKA faktiskt vara krokig! Nu saknas ju en massa växter och allt kan jag ju inte trolla fram från andra hörn i trädgården, så imorgon måste jag nog åka till Blomstertorget och skaffa några funkior och annat smått och gott. (Det ser ganska geggigt ut på bilden, men det är för att jag har vattnat ner jord i springorna mellan stenarna.)

Både jag och ungarna var jättehungriga när jag var klar, så de fick åka och hämta mat på pizzerian.... passar på när mannen är borta.... Halva salladen orkade jag, så jag har lunch imorgon också!

Och så har jag en liten fundering på att flytta torkvindan runt hörnet på huset och plantera några vinbärsbuskar där torkvindan står nu... Det tål att tänkas på!

Jag hade ganska mycket planer för trädgården den här sommaren. Några projekt som jag drömde om i vintras när det var för mycket på jobbet och för mycket pluggande. En hel del har vi gjort, men något släpade efter... Den där björnbärsspaljén! Armeniska björnbär har årsskott som blir uppemot SEX METER långa, stod det på etiketten. Det tror man ju inte på, särskilt inte när busken var så här liten och söt i maj:

Den minst kräsna växten i vår trädgård växte till sig och när vi kom hem från semestern hade den pinkat in sitt revir:

Jag tog det som ett tydligt tecken på att jag inte skulle behöva tvätta något på mycket lång tid... Kanske inte hållbart i längden!? Vi letade fram de bräder som hade blivit över när vi tillverkade staketet till altanen och två långa från ett annat års spaljétillverkning. Kompletterade med två 280 cm långa från Bergs Trä. (280 cm är absoluta maxlängden på grejer som går in i Skodan, märkte vi!) Sonen har kompletteringsmålat det som inte var färdigmålat, sedan har jag monterat ihop och mannen skruvat upp, med fyra beslag, som gör den nedtagbar.

Efter lite friserande (kapade ca 2 m på längsta skottet) och uppknytande, så ser den ju ganska skaplig ut! Och nästa år kommer bären...

Nu drömmer jag om att få göra en JÄTTESPALJÉ till vänster, på gaveln, och plantera en klängros där.... eller vindruvor!

Nu börjar det släppa lite och allt slemlösande gör att det lossnar lättare när jag hostar. Jag känner mig inte sjuk, förutom hostandet och snorandet. Har ju ingen feber, utan är bara trött. Men efter gårdagens inneväder ska vi väl ta tag i utelivet. Lite målning står på schemat, vilket jag överlåter åt sonen, samt tvätt, vilket jag kan sköta själv. Hittar nog något mer trevligt att syssla med ute också, så solbrännan underhålls lite.

(Bild från veckorna i Bulgarien.)

Lite trevligt fikande med barnen ska jag nog orka med också...

Och lite bad.

Jag jobbar på att bli frisk nu. Efter två månaders ont i halsen - hosta - snorande - febertoppar - ännu mer hostande - ont i öronen, gav jag igår upp och tog mig till vårdcentralen. Läkaren lyssnade på min andning och mitt hostande, tittade mig i ögonen och frågade:

-Tycker du att vi ska röntga lungorna också?

-Är det nödvändigt? frågade jag.

-Nej, du får penicillin i vilket fall som helst. Och slemlösande och luftrörsvidgande och nässpray.

Så det blev en promenad till apoteket och hitintills har jag inte missat att ta något. Har bara ont när jag hostar mycket, andas djupt eller anstränger mig så jag blir andfådd. Så jag vilar mycket och ser till att ha det trevligt. D.v.s virkar, kollar på svtplay och ska få ett härligt tantgäng på besök i eftermiddag. Känner mig inte sjuk, har ingen feber och är bara lite trött. Ska nog be dem göra salladen ändå...

*ynk ynk host host*

Efter en skapligt lång bloggtorka blev jag lite sugen på att skriva igen. En massa kort har tagits i trädgården och på våra små projekt, men det här handlar om en hjärtefråga.

Förra veckan var vi iväg på "Gemenskapsläger för familjer med funktionshindrade barn och ungdomar". Smidigt namn, va? Ett helt gäng vuxna funktionshindrade utan familjer var också med, så totalt var vi ett nittiotal på lägret. Det var min 26e gång och jag tycker att det är den bästa veckan på året. Det låter kanske lite krystat med "Gemenskapsläger", men det är nog den bästa beskrivningen man kan ha. Det är mer fokuserat på gemenskap än funktionshinder, helt klart.

Det som jag tänker på under den veckan är hur normalt det är att ha någon form av funktionsstörning. Och när man ser sig runtomkring, så upptäcker man ganska snart att någon form av störning finns även bland människor som vi vill kategorisera som "normala".

De vedertagna funktionshindren har olika konstiga namn, som Downs syndrom, ADHD, Asperger, CP-skada, Kings syndrom,  olika grader av utvecklingsstörning, m.m Men bland alla oss "normalstörda" finns ju också en hel del störningar, som kan vara mer eller mindre funktionshämmande:

-"Måste ha märkesprylar"

-"Måste klaga på allt och alla"

-"Lägger alltid skulden på andra"

-"Fredagsfestartvång"

-"Måste stryka tvätten, annars är jag ingen bra fru" (Finns sällan hos män...)

-"Måste ha ett fläckfritt hem, annars kan jag inte buda in en vän på fika"

-"Tävlar alltid med grannar och vänner om bäst/snyggast/dyrast"

-"Ständigt bantande"

Du kan säkert fler!

Jag har säkert någon av ovanstående störning och ett par till, men jag vet att bland mina funktionshindrade vänner som jag träffade förra veckan, finns väldigt lite av detta.

*Undrar vem som är mest handikappad egentligen.....*

Det är inte förrän nu jag har orkat tänka på att blogga. Mina tankar har jag rensat genom att bygga altan med mannen. Nu är det endast lite småsaker som återstår, sedan är den färdig på riktigt. Spaljéstaketet återstår, men det är i princip färdigmålat och "ska bara skruvas upp".

De senaste dagarna har jag gått omkring i trädgården och njutit av doften av fläder. En vecka efter syrénbombningen. Det är bara helt underbart!

Har inte haft ork att blogga eller fixa in bilder. Det går i ett fram till tisdag, sedan finns det hopp. Massor av bilder i kameran som väntar på att få bli visade!

Ha en fin sommardag.

Då blir det trädgårdsfoto.

Lovar.

Idag ska jag bara överleva!

Deadline för betygen kl 24:00 idag.

Ni fattar?