Det är inte speciellt trevligt med getingar. Ännu mindre trevligt när de bygger bo i trädgårdsförrådet. Jag fattade inte var boet fanns, för jag såg bara ett par getingar åt gången, som yrade omkring i förrådet. Till slut såg jag att det kröp in några getingar i papplådan för häcksaxen, som låg på översta hyllan. Jag ställde mig på en trappstege långt ifrån och välte ner lådan med en lång kratta. Sedan sprang jag.

De hade byggt bo runt själva bladet, så det var ju en annorlunda syn. Häcksaxen ligger här på gräsklipparen, med bladet riktat mot kameran. Det gråa är boet.

Jag fick en massa intressanta tips, men gjorde först en getingfälla av en petflaska: Sågade av toppen och stoppade den upp och ner i hålet. Tejpade med silvertejp. Hällde i juice och sirap (=getinggodis!). Ställde in den nära resterna av boet.

Jag dammsög ut x antal getingar, med bara det långa röret monterat på slangen. (Satte sedan för en plastpåse med en gummisnodd, så de inte kunde rymma när jag stängde av.)

Idag, sex dagar efter bo-sabotaget, kollade jag fällan och man kan säga att det var en effektiv metod! Jag skulle vilja ha en likadan nära utebordet, där det ofta kommer getingar. Ett tips är annars att ta en större flaska, så kan den stå hela sommaren, bara man fyller på getinggodiset. PST: Ställ den utom synhåll, för det ser inte så aptitligt ut...

Nu hoppas jag att vi slipper fler fällor i år!

Man skulle ha en sådan. En korkek. Det skulle liksom förplikta att sitta still och bara lukta på blommorna... Men nu åt vi lunch under äppelträdet och kunde samtidigt konstatera att det blev väldigt bra, där vi tog ner vildapeln igår. En större del av gräsmattan får sol, vilket gör att vi slipper mossa där.

Och små upptäckter i trädgården varje dag. Näckrosens första knopp håller på att slå ut och sedan väntar minst två till, som inte har nått upp till vattenytan än.

En av guldfiskarna hade rymt och följt med vattnet ner till lägsta delen i dammen. Mannen fiskade upp och släppte ner honom i översta dammen hos sina kompisar. I nedersta blir de bara skatmat och vi vill gärna ha alla kvar!

Solrosen är en vild sak, som förmodligen är sådd av blåmesarna. Jag kände igen skottet när jag rensade vid nya syrénhäcken i våras, så det fick vara kvar. En 2-metersblomma är inte varje dag man har i trädgården! Nu börjar den bli lite trött, men den står fortfarande lysande ut mot gatan. Jag blev lite sugen på att ha en solrosodling nästa sommar!

Har du testat det?

Och predikan i kyrkan? Jo, den handlade om att allt redan var förlåtet och att vi har ett evigt arv, som erbjuds alla. Bra och tänkvärt!

Idag säger min kropp att det är vilodag. Ryggen markerar att det får vara nog med huggande, dragande och grävande för den här veckan. Jag tänker inte göra så många knop i trädgården idag, utan ta en sväng till kyrkan och fylla på lite inombords, inför veckan som kommer. Eftermiddagen ska tillägnas en 50-åring som har öppet hus. Det är fint när folk inte undanber sig uppvaktning och blåser sina vänner på en fest!

Detta är vad vi njuter av i blomningsväg just nu. Älskade perenner som inte kräver någon skötsel, utan kommer år från år. Passar mig perfekt!

De höga vita liljorna köpte jag som nästan överblommade i en kruka för 10:- för tre år sedan. Jag planterade dem när jag kom hem och de stod i en månad till. Nu står de vid soptunnan, för att förvilla blicken lite och blommar mer och mer för varje år!

Rosenvialen är planterad vid dammen och fick en fin portal för ett par år sedan, gjord av armeringsjärn. Det fanns en vid det högra benet också, en mörkrosa, men den försvann vid en ivrig rensning. Jag ska försöka få tag i en ny, för det är så vackert när de blandar sig.

Men nu måste jag hasta in i duschen och på med något som inte har en touch av trädgård.

Ha en skön vilodag!