Nu går livet i tvåhundra och för tillfället är det inte så mycket jag kan sålla bort. Jobbet styr jag inte så mycket över, men jag försöker lägga allt på en så lagom kravnivå som möjligt. Jag curlar inte elever, utan låter dem göra jobbet. (Tro mig, de presterar inte sämre resultat för det.) Ett par andra åtaganden jag har är mina studier (på halvfart) och mitt ideella uppdrag som sekreterare i vår församling. De kan man inte bara stänga av för att det kör ihop sig. Kören är bara en kväll i veckan, 1½ timme, så det är inte så krävande. Och så är det mina egna ungar som kräver sitt, även om de är tämligen självgående och fixar mat när jag inte hinner.

Den här veckan ska vi ha skrivit "kartläggning" av de elever som inte har nått betyg i våra ämnen. Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, men jag laddade med en mugg te och körde igång med en klass och plötsligt hade jag gjort för en klass till. Prioriteringen att skriva för min egen klass sist är för att jag ändå har i bakhuvudet hur det ligger till, så det går snabbt.

Innan jag loggade ut, läste jag studentmailen och hade fått godkänt på första inlämningsuppgiften. En lätt sak, men ändå! På vägen hem hann jag hämta mannens lagade skinnjacka och handla mat, i shoppingcentret bredvid jobbet. Det är rätt trevligt när man inte har tidspress!

Helt plötsligt hade jag belönat mig med en Brieost och lite annat gott (läs julknäcke) som vi ska ha till helgen. Och inget kvällsjobb fick följa med hem, utan det får bli lite kurslitteratur innan sänggående. Jag har bestämt mig för att försöka andas lugnt och ta en riktigt tidig kväll i veckan, så jag inte är helt slut på helgerna.

Någon mer än jag som försöker fånga de goda stunderna?

Här är gästbloggare #3, klassens fotbollsnörd!

Okej, jag lever i en väldigt svår situation just nu. Jag har ett val och göra och måste redan planera in framtiden. Det handlar både om skola och i fotbollen. Jag har en termin kvar med 9C och tiden har gått sjukt snabbt. Men snart är det dags. Jag ska börja i IFK Norrköping och flytta dit, ska också börja skolan där borta och jag hoppas verkligen att jag kommer trivas. Kommer nog flytta ensam och lära mig väldigt mycket hur man tar hand om sig själv på bästa sätt. Ingen mer mammas mat för mig och ingen som tvättar kläder åt mig det är sånt här jag måste lära mig själv nu. Det kommer bli mycket träning i skolan och på fritiden, men jag hoppas på att kunna träffa familj, vänner, och flickvännen minst en gång i veckan.

Idag gästbloggar en av killarna i klassen:

Igår kväll var jag vaken nästan hela natten på grund av den engelska presentation som ska utföras framför mina klasskompisar. Jag satt och tränade tills allt satt fast, vartenda ord, innan jag gick och la mig så uppmuntrade jag mig själv för att förbättra presentationen och de var – föreställ alla i underkläder. Men när jag väl ska utföra presentation så vänds allt upp och ner allt som var fastklistrad i hjärnan försvann helt, som en nöt utan kärna. Jag kunde knappt prata sedan började det klia av värmen och hettan inom mig. Den känslan vill jag verkligen undvika.

Nu kan det bli lite spännande här på bloggen!

Vårt nya "arbetsområde" på svenskan är att repetera de olika texttyper som finns: Noveller, krönikor, debattartiklar, faktatexter, blogginlägg, m.m

Så nu börjar vi med det roligaste: Alla elever ska skriva ett blogginlägg. De som vill ska få publicera det här, som gästbloggare. Så håll utkik, det kan bli hur bra som helst!

Idag har det varit lugnt på jobbet. Flera av mina grupper har PRAO så jag försöker jobba ifatt med en massa som ligger efter. Planeringar för enskilda elever, rättning, städning av pärmar och bord, PRAO-besök, studiedag, samt lite tårtätning (Tack Bosse!) står på schemat. Och ikväll ska jag skriva lite på vår kursrapport här hemma. Ikväll blir det rester från lördagens brasilienkväll i kyrkan: Chili con carne med ris och en massa goda grönsaker.

Men nu ska jag fokusera på mitt skrivande och piska sonen att skriva lite också. Det är inte lätt att ha en mamma som är lärare!

Jodå, nu är den upphittad, den stora rosa rullen, som jag hade tappat bort. Den låg så fint på en hylla i kopieringsrummet. VEM kan komma på något så idiotiskt som att lägga den där?

Idag är det tillbaka till vardagen. För tio dagar sedan tyckte man att en veckas ledighet var en evighet. Nu undrar jag vart ledigheten tog vägen...

Jag är inte utvilad och jag har inte hunnit jobba ifatt (på min "lediga" tid") och jag har inte planeringen klar för mig... för lektion 3 och 4 idag. Men på något sätt ska det nog gå.

Jag börjar med utvecklingssamtal med sonen klockan 7:40, så man är på hugget sedan. Efter jobbet ska jag träffa en spännande människa i kommunen för en intervju. Det är för kursen som jag läser.

Sedan förväntar jag mig fint väder när jag kommer hem, så jag kan njuta av en långpromenad innan kvällsjobbet tar vid.

Jag hoppas att du har förväntningar på dagen!

Jag tror att vad gäller vissa grejer så har jag verkligen gjort fel yrkesval: Jag hatar en massa löspapper som bara lägger sig i högar! Nu har mina elever lämnat in massor av uppgifter för rättning, men jag har fostrat dem väl: Allt ska mailas in! Mailboxen är full, de har skrivit enligt formatmallen de har fått ut och det är busenkelt att rätta direkt på datorn. Det enda jag behöver göra för hand är att föra in resultatet i deras personliga dokument.

Så lovet är ändå räddat, kan man säga.

Men mina elever önskar jag ett kanonskönt lov, så ses vi igen på måndag!