Jag njuter av det som blommar i trädgården, men tyvärr får vi inte ha saker ifred. För tredje året i rad har vi blivit av med frökapslar från våra fina vallmoblommor. Det stör mig, jag vill ju föröka dem! I natt vid 23-tiden var grannen ute och rastade hunden i ösregnet och såg tre killar som var inne och klippte av kapslarna och han ropade på dem. Då drog de. Men han har gett ett signalement på grabbarna: "Tre snaggade grabbar i 15-årsåldern på en vit Sjösala damcykel, med cykelkorg." Om du känner igen dem på det signalementet, får du gärna ge en hint om var jag kan hitta dem, så jag kan snacka med deras föräldrar. Killarna är med största sannolikhet härifrån Ljungsbro!

Men eftersom jag inte fick några bilder på de maffiga kapslarna, så tog jag en tur i trädgården och fotade det som blommar nu: Rosenvialen och stockrosorna. Inte världes bästa bilder, men håll tillgodo. (Rosenvialen är alltså den som växer på bågen över dammen.)

Jag börjar alltså inte jobba idag, eftersom jag inte har något jobb. Jag är inte bitter, men riktigt förargad/förundrad över vilka nötter som jobbar i kommunen. Den som sköter om fördelningen av tjänster har nolll koll och har inte svarat på ett enda av de mail som jag har skickat sedan i mars. Om hon hade gjort det, hade jag haft företrädesrätt till en av de tjänsterna som jag sökte och som gick mig förbi. Jag konstaterar bara att det inte går att göra något åt den missade tjänsten, och väntar på att något ännu bättre ska dyka upp.

Tills dess sitter jag här, lyssnar på regnet, dricker kaffe, tar sista kakan och stickar lite till.

Hur spenderar du denna regniga dag?  

Idag har jag känt mig starkare och starkare, men ändå tagit det väldigt lugnt. Barnen fixar maten, så jag slipper alla husliga sysslor, har bara jobbat med lite tråkigt pappersarbete. Däremot så har jag inte sluppit grävandet. Inte så tungt, men en buske skulle bort, så det blev liten spade, stor spade, sekatör, spett + son. Yes, borta är den!

Men vad hittade vi där? Jo ELKABLAR som sticker upp ur jorden. Tredje stället i trädgården och den här gången tog jag det säkra före det osäkra och hade handskar och plasthandtag på tången som kapade kablarna. Förhoppningsvis kommer vi hitta var de går in i huset någon dag. Nu är bara ändarna nedgrävda. *syns inte, finns inte*

Här kommer bilder på baksidan, före och efter: (Från att jag började i förrgår.)

Det är busken som spaden pekar mot som togs bort. Lite mer ska jag rensa bort i den lilla djungeln, men det får bli en annan dag. Längtar efter att se funkiorna breda ut sig. Den längst till vänster är bara ett par år gammal.

På framsidan har jag grävt upp de hysteriska lavendelplantorna som tror att de har gener från paddor och bara breder ut sig. De ersattes av en mer kompakt sort som man kan formklippa och som ska få bilda en liten häck mellan rabatten och gräsmattan. Några nya nävor och purpurklätt kompletterade de vi redan hade. Det bli mindre plottrigt i rabatten då.

Här kommer också före- och efterbilder:

Och allt jag hade från början var några lådor med växter:

+ 12 krukor lavendel.

Kvar att plantera nu, är bara den här lilla älsklingen... Skulle egentligen inte köpa någon vinranka än, men den stod på fyndavdelningen för TJUGOFEM KRONOR! Man är ju inte mer än människa, så den fick följa med hem.

Enda problemet är att den inte hade någon id-bricka, så nästa år får vi väl se vad det blir för några druvor... Som julafton!

Håll med om att det inte är mycket som slår det i äckelfaktor!

Har du några smarta tips?

Dela gärna i kommentarerna!

Alltså: Jag är inte jättesjuk, men fick en lyssnande läkare som påpekade att stress är en viktig faktor till läkningens utdragna process. En kvart innan läkarbesöket hade jag fått ett samtal från personalkontoret centralt, där man meddelade att jag inte alls var in-lasad, det hade jag fått ett felaktigt besked om, jag hade bara företrädesrätt till andra tjänster inom kommunen de närmaste nio månaderna om jag tackade nej till 50%-tjänsten som jag blivit erbjuden och som var utlagd på fem dagar i veckan (=knappt någon möjlighet att ta andra vikariat). Detta hade HR-personen pratat med den rektorn om, så han ringde upp och hade full förståelse för att jag inte vill ha den tjänsten då.

Detta betyder alltså att om det inte dyker upp någon tjänst imorgon, så är jag ledig fram tills eleverna börjar skolan och det då dyker upp vikariebehov. En vecka extra med mina barn, mina studier och min trädgård.

Inget att gråta över. Jag är nu obunden och till förfogande när den där toppentjänsten dyker upp, som jag verkligen vill ha. Oroar mig inte alls särskilt mycket, med andra ord.

Och för er som undrar, så var mina lungor (de inuti alltså) kanonfina, men jag har påbörjat en ny penicillinkur idag. Och på bipacksedeln står inget om pool-, fika- eller grävförbud.

Min förkylning börjar ge med sig och jag känner mig mycket bättre. Idag har jag inte varit hälften så trött (medtagen) som dagarna innan. Eftersom vi har en massa ogjorda projekt, som är av det mindre formatet, så var det ju bara att sätta igång. Först var det rabatten på framsidan som behövde ett lyft. Det har varit en riktigt ojämnt stensatt kant mot gräsmattan där, så den har jag velat göra om under en längre tid.

Här hade jag kommit en bit på väg och nått fram till de yviga lavendelplantorna. De ska grävas upp så småningom och ersättas med små kompakta. Men idag var det fullt med humlor i blommorna, så jag ville inte ta bort dem.

Kanten blev inte helt rak, men det är den inte i höjdled heller, så det spelar inte så stor roll. Nu kan i alla fall gräsklipparen köra på den, så vi slipper kantklippa där. Det var målet med själva kantsättningen.

Sedan unnade jag mig en stund i hängmattan. Det var lite kallt att ligga i bikini, när det blåste, så en fleecefilt satt som gjutet. Jag somnade en stund, men bad barnen väcka mig när äppelpajen var klar!

Men projekten tar ju aldrig slut, så efter pajen tog jag tag i den risiga delen på baksidan, vid dammen. Jag grävde upp en buske där i våras och en till ska upp, men nu var det dags att göra en liknande kant där, för gräsklipparen. Risigt värre innan jag började!

Det är inte så vansinnigt svårt att göra stödkanter till gräsklipparen, för det är bara att kolla var yttersta hjulet har gått i gräset, och skära lite innanför det, så att hjulet säkert kommer gå på kanten.  Men här kom straffet för att vi hade varit lite lata när vi grävde bort björkstubben i höstas: En rot låg precis där stenarna skulle ligga, alldeles vid markytan. Det var bara att ta fram yxan...

Ja, den här kanten SKA faktiskt vara krokig! Nu saknas ju en massa växter och allt kan jag ju inte trolla fram från andra hörn i trädgården, så imorgon måste jag nog åka till Blomstertorget och skaffa några funkior och annat smått och gott. (Det ser ganska geggigt ut på bilden, men det är för att jag har vattnat ner jord i springorna mellan stenarna.)

Både jag och ungarna var jättehungriga när jag var klar, så de fick åka och hämta mat på pizzerian.... passar på när mannen är borta.... Halva salladen orkade jag, så jag har lunch imorgon också!

Och så har jag en liten fundering på att flytta torkvindan runt hörnet på huset och plantera några vinbärsbuskar där torkvindan står nu... Det tål att tänkas på!

Jag hade ganska mycket planer för trädgården den här sommaren. Några projekt som jag drömde om i vintras när det var för mycket på jobbet och för mycket pluggande. En hel del har vi gjort, men något släpade efter... Den där björnbärsspaljén! Armeniska björnbär har årsskott som blir uppemot SEX METER långa, stod det på etiketten. Det tror man ju inte på, särskilt inte när busken var så här liten och söt i maj:

Den minst kräsna växten i vår trädgård växte till sig och när vi kom hem från semestern hade den pinkat in sitt revir:

Jag tog det som ett tydligt tecken på att jag inte skulle behöva tvätta något på mycket lång tid... Kanske inte hållbart i längden!? Vi letade fram de bräder som hade blivit över när vi tillverkade staketet till altanen och två långa från ett annat års spaljétillverkning. Kompletterade med två 280 cm långa från Bergs Trä. (280 cm är absoluta maxlängden på grejer som går in i Skodan, märkte vi!) Sonen har kompletteringsmålat det som inte var färdigmålat, sedan har jag monterat ihop och mannen skruvat upp, med fyra beslag, som gör den nedtagbar.

Efter lite friserande (kapade ca 2 m på längsta skottet) och uppknytande, så ser den ju ganska skaplig ut! Och nästa år kommer bären...

Nu drömmer jag om att få göra en JÄTTESPALJÉ till vänster, på gaveln, och plantera en klängros där.... eller vindruvor!

Nu börjar det släppa lite och allt slemlösande gör att det lossnar lättare när jag hostar. Jag känner mig inte sjuk, förutom hostandet och snorandet. Har ju ingen feber, utan är bara trött. Men efter gårdagens inneväder ska vi väl ta tag i utelivet. Lite målning står på schemat, vilket jag överlåter åt sonen, samt tvätt, vilket jag kan sköta själv. Hittar nog något mer trevligt att syssla med ute också, så solbrännan underhålls lite.

(Bild från veckorna i Bulgarien.)

Lite trevligt fikande med barnen ska jag nog orka med också...

Och lite bad.