Har varit ute och övningskört med dottern idag.

Det var min pulshöjare.

.

Hoppar bara in och säger HEJ!

Vi har övat inför Valborg och Kr.Him ikväll.

Imorgon kväll är det avstämning inför vårbrasan, vem som gör vad.

Och resten av helgen får bli skrivaskrivaskriva samt lite trädgårdsfix.

Men nu är det dags för kuddgos.

God natt!

Nej, jag skulle nog inte definiera kvällens känsla som "lycka", utan mer som "nöjd & lättad". Lättad över att kvällens rättning är avklarad och de flesta har gjort bättre än jag trodde. Nöjd över att jag tog tag i det på en gång, innan det blev en jättehög.

Och så är jag JÄTTENÖJD över att ha hittat en begagnad kursbok på nätet. En bok som hade jättelång kö på biblioteket (och jag är sååååå trött på att låna nerklottrade böcker). I förrgår hittade jag den och säljaren lade den på lådan på en gång när hon fått pengarna, så nu kan jag fördjupa mig litegrann innan läggdags:

Det blåste halv orkan igår. Jag hittade den tömda soptunnan liggande ute på trottoaren när jag kom hem. Idag fortsätter det att blåsa... Inte så trevligt, tycker en del, men jag tycker att en o-svampig gräsmatta är bättre än en svampig, så jag står ut med blåsten ett tag till.

Idag har jag ett beting: Rättningen av två delar av Nationella Provet ska bli klar. Det finns liksom inte tid sedan. Eller, det finns inte tid nu heller, men det måste göras. Så nu är det dags att dra till jobbet och fixa några telefonsamtal och en hel del planering, som inte blev klar igår.

...och se vad det blev för resultat av mitt mail igår!

Vad gäller en arbetsuppgift på jobbet har jag varit ganska mesig. Det känns som om jag har blivit överkörd gång på gång. I början på veckan hade vi hittat en lösning på problemet, men idag fick jag beskedet att vi var tillbaka på "ruta ett". Lite mesigt tog jag det till vår konferens med arbetslaget och fick massiv stöttning. Med råg i ryggen drog jag iväg ett meddelande:

"Tyvärr kan vi inte gå med på den lösningen, för klassens bästa." *Skickade*

Undrar om det har kommit något svar när jag kommer tillbaka imorgon....? Då tar jag skydd bakom mina kollegor!

/Mesproppen

Nu börjar en period med en tre veckor lång transportsträcka. Det innebär mycket på jobbet, med Nationella Prov och rättningen av dem, några resterande uppföljningssamtal av utvecklingssamtalen, klassens försäljning av Newbody, samt mitt uppsatsskrivande privat.

Jag biter ihop och hämtar min matkasse från COOP idag. Det är vältajmat. Och barnen (och jag) vet redan innan vad det blir för mat under veckan.

Håhåjaja, nu drar vi igång!

.

Jag undrar om det är någon form av evighetsstraff det här att alltid sova dåligt och vakna tidigt. Jag funderar över hur det ska kunna bli bättre. En sak som är bra, är att jag sällan stressar upp mig över saknade sömntimmar. Om jag vaknar en morgon och konstaterar att det har blivit ännu en natt med knappt fem timmars sömn, så tänker jag bara "jag överlever" och så knallar jag på. Jag stressar inte heller upp mig när jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Då kör jag en omgång Wordfeud eller surfar lite på mobilen. Det brukar ge resultat.

Det som är tråkigt är att jag nästan aldrig (d.v.s. kanske någon gång per halvår) sover sådär riktigt länge och vaknar helt utsövd. När jag lyckas med det, så brukar jag antingen vara helt stel i ryggen eller ha huvudvärk...

(Och det är skillnad på att vara trött och sömnig. När man är sömnig så gäspar man och ögonen vill trilla ihop. Tröttheten sitter mer i kroppen, eller i huvudet, om man har pluggat hårt, t.ex.)

Det är det som är det sköna med lediga dagar; då får jag ta en liten tupplur mitt på dagen. En kvart - tjugo minuter räcker för att jag ska ladda om. Och nu är ju säsongen inne för att sova i uterummet, vilket ger lite extra syre.

Men nu piggar jag upp mig med en kopp kaffe till och sedan får det bli lite studier. Det kan man i alla fall bli trött av!

Finns det någon som seriöst tycker att det är roligt att skriva uppsatser på universitetsivå? Jag har svårt att tro det...

Därför blev det extremt många undanflykter och långa pauser i dagens skrivande. Och sedan är det sååååå trögt. Mumsmums-fluff i skallen.

Gick och duschade för att se om det rensade hjärnkanalerna...

Nu sitter jag här i svarta mjukiskläder och rosa strumpor med hästar på. Det är väl ungefär så roligt det blir....

Ha en fin lördagskväll!