Det var ju tur att jag hade påsklov innan helgen som var. Det har varit full fart, men väldigt kul! Mannen blev lite överraskad över kusinerna som kom och grattade och tyckte det var "rätt trevligt" med allt folk som ville uppvakta. I presentväg blev det mest pengar och presentkort, men en upplevelsekväll från hans barn och en grill, som ni vet, från mig och mina barn. Mycket blommor i alla dess former: Citronträd, plantering i gubbhatt och vackra buketter.

Jag tyckte att det var lika kul jag! Ska bli spännande att se vad det blir om två år, när jag fyller. Om jag ens orkar fira då...

Igår kväll såg vi rådjuren i byn på två olika tomter och varje kväll när jag åker hem brukar jag se dem nere på fältet. Men nu när det har tinat mer, så är de ju inte så beroende av den bara fläcken  där. De hittar nog mat överallt.

Nu har den platsen istället invaderats av kanadagäss. De är ju allt annat än mysiga; Hoppas att de flyttar långt bort till sommaren!

Och grönfinkarna och domherrarna hoppas jag stannar, liksom blåmesarna i holken. Det är ju så mysigt med små fågelungar!

Mannen fick alltså en grill. En omonterad. Men som den supportande hustru man är, så fick han hjälp. Eller jag gjorde det mesta, kan man säga.

Stor och tung kartong!

Pysslig bild. Men det blev bättre, med steg-för-steg-bilder.

Det känns ganska manligt med navkapslar på en grillvagn!

Och inte en endaste skruv blev över.

Nu blir det grillning, vilken dag som helst!

Vaknade tidigt, trots att kroppen behöver mer sömn. Idag ska jag köra livet i "Snigelfart My Way". Diskade till sent igår, men lämnade en hög på diskbänken som skulle in i diskmaskinen. Nu är maskinen tömd och fylld. Inventeringen av kylskåpet gav att vi har massor av färdigmat till den närmaste tiden. Det är bara att frysa in och köra som fredagsmys i någon månad eller så.

Frukosten blev: Kaffe, vitlöksbröd och vårrullar. Lite crossover, men kanongott.

Och det är VÄLDIGT tyst i huset! Mannen var vaken en sväng mellan fyra och sex, det är väl då äldre herrar brukar gå upp en sväng? Trevligt om man kan få sällskap när man är vaken så dags!

Snart är min mobil laddad, så jag kan ta lite kort på blommor och presenter, det hanns liksom inte med igår...

Mellandottern kom i alla fall hem, nöjd efter Högskoleprovet och var ganska säker på att hon hade spikat mattedelen. Äldsta dottern kom hem mitt i natten. Och sonen somnade nöjd efter sina insatser igår. Han skötte påfyllnad av mat, dricka och arraksbollar.

Jag är en välsignad mamma!

Sitter här med min andra frukost. Nybakt bröd från COOP och en kopp kaffe. Jag var på COOP Forum två minuter efter öppningsdags. Enkelt att parkera kan man säga. Enkelt att välja present också, den hade jag kollat ut redan i höstas. Nu fanns den i en ännu piffigare variant. Lite dyrare, men det är han värd, min Älskling. En supertrevlig kille demonstrerade och hjälpte mig med det tunga paketet, så det kom i kundvagnen. Sedan var enda problemet att få in det i bilen. Jag lyckades, med lite list och finess. Nu får min son hjälpa mannen att få ut paketet ur bilen och in i huset, för DET fixar inte jag.

Oinslaget är det, men givet med hjärtat.

Och vi flaggar för mannen idag!

Vad sysslar man med egentligen så här dan före dan? Jo, man gör klart. Hela dagen gör man klart. Sonen chokladdoppade arraksbollarna och det tog flera timmar, men han klagade inte, för han slapp bädda rent igår. Jag har hållit på med annat finlir... Förberett mat som kan göras dagen innan, slagit sönder en lånad pajform, så ostsmeten låg över hela bänken, strukit dukar och tårtpapper(!), samt provdukat. Och så har jag varit till Stadsmissionen och köpt en sista del till mitt kakfat. Nu är det ihopmonterat och på detta mästerverk ska arraksbollarna trona.

Sedan gjorde jag små pyssliga mat-GPS-skyltar, så man slipper förklara vad allt är.

Och sist av allt har jag provdukat buffén,

så jag vet att allt får plats och att logistiken stämmer.

Imorgon ska vi göra det sista, men det är inte så mycket kvar.

Förutom att köpa presenten då...

/Den Klantiga Frun

.

Sonen har lyckats få flera dagar av påsklovet förstörda av en tråkig förkylning. Jag har tvingat i honom dunderkurerna, så nu är han på bättringsvägen. Han är inte så frisk så han orkar städa, men han orkade göra arraksbollar igår. Sådär 120 stycken. Mot att jag bäddade rent i hans säng.

Nu ligger de färdigrullade i kylskåpet och idag ska han doppa dem i smält choklad. Jag kan hyra ut honom till festliga tillfällen, för han är en riktig pärla i köket!

Receptet tog vi från sju sorters kakor, men som vanligt gör vi lite som vi vill och istället för kaksmulor eller sockerkaka tog vi ströbröd. Jag har testat det förut och tycker att det blir mindre sött och minst lika gott. Passa på att göra dubbel (eller femdubbel) sats när du ändå håller på!

Arraksbollar (ca 20 stycken)

100 g smör

1 dl florsocker

1 tsk vaniljsocker

1-2 msk kakao (vi tog den större mängden)

knappt 3 dl ströbröd

arrakessens efter smak

Blanda allt utom ströbrödet och essensen, och rör det poröst.

Blanda ner ströbrödet och essens efter smak.

Låt degen stå kallt en stund, men inte för länge, för då blir det en jättekaka!

Rulla bollar och låt stå kallt.

Doppa i smält choklad, låt rinna av väl och lägg på smörpappet.

Göm dem LÄNGST in i kylen!

Finns det relationer som man mår bäst av att avsluta, eller hålla på sparlåga? Det tror jag, annars hade jag nog inte gått igenom en skilsmässa själv. Det är tio år sedan nu och jag hade kommit till den punkten att "Ska det vara så här resten av livet, då vill jag inte leva". Jag funderade aldrig på att ta livet av mig, men insåg att livet var väldigt innehållslöst. Det hade varit på gång under en femårsperiod, så frågan var nog bara NÄR och VEM som skulle ta beslutet. Det blev jag. Och då blev jag från ALLA håll (utom från min lillasyster och min storebror) sedd som "the evil one".

Och det är lite av det konstiga, för ingen av de två hade gått igenom samma sak och vi har aldrig varit tajta eller ställt upp i vått och torrt, men då bara trodde de på mig och mitt handlande.

Tio år sedan och mycket har hänt sedan dess. Jag har blivit starkare, ödmjukare (även om det inte alltid märks), tacksammare för livet och hittat min själsfrände. Jag har också lärt mig att jag inte måste umgås med folk bara av artighet, om de ändå inte tycker om mig. Varför ska jag slösa bort mitt liv på sånt? Eller spendera tid med människor som inte tycker om eller respekterar mina barn?

Min unga vän H-M sa för kanske fem år sedan: "Man kanske inte ska säga det, men jag tycker att du har blivit sååå mycket trevligare efter skilsmässan." Jag levde länge på det. Jag kände att jag var befriad från ett sätt att leva där jag inte fick vara mig själv.

Nu vill jag vara mig själv. Jag vill leva så att andra trivs i min närhet. Jag vill finnas till för den som kanske går igenom det jag har gått igenom. Utan frågor, om jag inte har med det att göra.

Men jag vill inte slösa bort mitt liv med att vara i situationer där allt jag säger och gör betraktas som "fel". Det är nog någon annans plats.