Har haft trevligt besök på förmiddagen och det blev norska våfflor och kaffe till det. Sedan har jag bara slappat... det finns ingen riktig styrfart idag.  Jag sov dåligt inatt och tänker sova middag idag för att kompensera.

Resten av tiden går på sparlåga, fast jag borde ligga i som en iller. Sonen har drabbats av värsta förkylningen och jag tvingar i honom "Roiibos Heta Stunder" för att han ska bli fort frisk. Det är ju tråkigt för honom om han är dålig hela lovet!

Nu har jag bestämt mig för att göra ett litet ryck med min uppsats. Det vore skönt att få trycka ur sig några sidor skriven text, så något finns lagrat när lovet är över. (Annars kommer jag gräma mig över att inget blev gjort...)

Ha en underbar dag!

Det är nog en av de bästa dofterna som finns. Såpa. Jag gillar det massor. Skulle önska att det var så effektivt att det funkade som toarengöringsmedel också, men jag tycker inte det är tillräckligt starkt.

Men nu har jag torkat golvet i hallen och köket, d.v.s halva mellanvåningen. Man kan säga att det behövdes! Och doften är precis lagom stark. Och jag behöver duscha!

Imorgon får vi besök på förmiddagen. Måste upp och piffa lite innan dess. Och fixa kaffe!

Men nu är jag ganska nöjd med dagens beting. För jag har lov och ska egentligen inte behöva göra någonting!

*förtränger uppsatsen....*

På lördag så har mannen i mitt liv den stora äran att fylla jämnt. Väldigt smart val av dag, eftersom jag har ledigt hela veckan. Det känns ju lite mindre pressat då. Och så kan man kombinera vår- & feststädning.

Barnen hjälper till och får lite beting. De undrar vilken dag de ska få baka småkakor och det kan nog bli lite i eftermiddag och lite mer i slutet av veckan. Vi har hunnit med att röja i uterummet, där det är meningen att vi ska duka till ganska många.

Och så har då äntligen de sista tavlorna kommit upp i vardagsrummet. Det var en del hinder på vägen, men nu har vi hittat (vunnit) den stora tavlan som fått sin plats över soffan. Då löste det sig med var lampetterna skulle sitta och hur de andra tavlorna skulle grupperas också.

Och helt plötsligt uppstod ett behov av att sortera kurslitteratur och pianonoter, som legat lättåtkomliga på pianot förut... Det blir nog bra till slut. Jag stressar inte.

I pausen efterdrar jag de nya matbordsstolarna från IKEA. Det ska ju också göras. Och allt som är gjort är gjort. Inköpslistan är också klar.

Och jag har lov. Soligt påsklov!

Imorgon (2 april) är det Internationella Autismdagen. Kanske inte så mycket fira, tycker en del. Men jag tycker att det är värt att uppmärksamma den. Om vi alla lär oss lite mer om dolda funktionshinder, så underlättar vi både för dem vi möter och för oss som möter dem.

För mig har det blivit lättare när jag träffar elever som lever med eller utan diagnos inom autismspektrat. En hel del info kan man hitta här:

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/

och här:

http://www.phv.pingst.se/phv/extern/kanner-du-igen-unga.htm

Kanske någon i din närhet är hjälpt av att du har mer kunskap och förståelse för det dolda funktionshindret!

Jag tycker att det är jättehäftigt med härliga bilder som länkas vidare på Facebook. Katter länkar jag själv aldrig vidare, men mycket som är gulligt/tänkvärt/djupt, eller som driver med själva konceptet kvinna vs man. Mest för att jag kan se mycket av det hos mig själv eller nära i min omgivning.

Idag fanns en underbar bild på en kille med Downs syndrom:

Visst är bilden underbar!?

Och i mitt verkliga liv, träffar jag på så många olika "sorters" människor. Jag gillar mångfalden! I mer än 25 år har jag jobbat ideellt med människor med olika funktionshinder. Och idag slog mig tanken: Tycker jag om dem (ursäkta ihopklumpandet) tack vare att de har ett funktionshinder eller trots det? Eller har funktionshindret inte ett dugg med graden av omtyckande att göra?

(Snälla, förstå mig rätt, ni som inte är så insatta!)

Jag måste nog erkänna att en del är så lätta att tycka om, kanske för att de har en extra kromosom, eller något annat som gör deras personlighet helt underbar. Men andra har liksom sitt annorlunda sätt att vara, emot sig.

PRECIS SOM ALLA VI ANDRA NORMALSTÖRDA!

Och det här har jag gått och funderat på... Jag tror helt enkelt att jag tycker om väldigt många för att jag har lärt känna dem. Det är personligheten som räknas och funktionshindret spelar liksom ingen roll.

Nu tänker jag inte nämna namn, eftersom jag sälla gör det här på bloggen. Men ni vet vilka ni är och ni berikar mitt liv och ibland saknar jag er så mycket att jag alltid skulle vilja ha första veckan i juli i min kalender!

Snart är vi där!

Jag blir lätt irriterad. Särskilt på långsamma människor eller när folk slösar med min tid. Mitt tålamod är inte så välutvecklat i de situationerna.

Och så är det det här med frukostar... Det är jag som fixar dem, alltid, på helgerna. Vissa dagar går jag loss på kokta ägg, äggröra, alla pålägg, grönsaker, kaffe och extra allt. Om jag har tur kommer ungarna, en efter en, under någon timmes tid... Och mannen allra sist. Han är inte så morgonpigg, kan man säga, så frukostar äter vi aldrig tillsammans om vi inte bor på hotell.

Nu har jag bestämt mig för att sluta irritera mig. Jag gör kaffe till mig och äter det jag vill ha, även om det innebär att en del grejer tar slut för de andra. Sedan får väl de äta när de vill. Villkoret är att de ska vara hungriga när lunchen serveras, för den är det inte drop-in på.

Så nu har jag druckit upp mit kaffe och tänker plocka undan frukosten. Och det är fortfarande dödstyst i huset.

En annan frukost, när det var lite varmare ute... Snart så

Det är något med mig och nycklar, glasögon, mobil och tofflor. Vi befinner oss sällan på samma plats, när det är dags för det. Jag har en spegelhylla i hallen där jag lägger av mig glasögonen, när jag kommer ihåg... Vilket är alltför sällan. Nycklarna ligger nästan alltid i nyckellådan i garderoben. Mobilen ligger... där jag senast lade den. Och tofflorna, de finns också någonstans. Man kan ju tro att man har löst problemet genom att ha tre par tofflor, men det har absolut inget samband.

I morse blev jag närmast chockerad, när jag påträffade TVÅ par tofflor precis framför toastolen i badrummet. Anar jag en ljusning på mitt slarv?

(Notera påskmattan i badrummet!)

Vi var på en ekumenisk gudstjänst i svenska kyrkan idag. Trevlig och lagom lång. Jag var väldigt trött och satt tungt i kyrkbänken. Tankarna vandrade, precis som på vägen hem från jobbet igår. Han som predikade talade om rätt vardagliga händelser, som inte krävde så mycket tankeverksamhet, men som värmde. Jag satt bredvid lilla Rut. Hon är nog 35 år äldre än jag och en otroligt varm kvinna. Ett exempel på detta är att hon alltid hälsar med båda händerna och håller kvar min hand mellan sina förvärkta små knotiga händer. Hon har en tunn spröd röst när hon sjunger, men hon slöt ögonen och sjöng med i "Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek, offrande mig.", den sista strofen i Jesus för världen givit sitt liv. När jag blir gammal vill jag vara som hon.

Jag kände mig rätt risig, bara sådär övertrött i kroppen och håret var som... usch. Veckans inpackning blev aldrig av, eftersom jag hade extra samtal min hårvårdsmorgon. Träskpaddevarning, med andra ord.

Efter kyrkan tog vi en snabbsväng in på Hemköp, för att komplettera med C-vitaminer i naturlig form, och isterband till lunchgrillningen. Då träffade jag på en av mina väninnor från kyrkan, som hade varit på samma gudstjänst. Hon log och sa "Jag måste säga att du är så fin i håret idag. Det var du förra söndagen också, men jag glömde säga det då."

Andra dagen i rad som man har fått änglar på besök. Mitt hjärta är varmt!