Det är nu drygt två år sedan jag slutade med godis. Inte så svårt för mig, fast en del tycker jag är jäääätteduktig. I september slutade jag med fikabröd. Någon gång kan det slinka ner något, men då är det bara för att jag ska vara artig. Min migrän har blivit mycket bättre, så det är bara vinst i situationen. 

Men mat är jag fortfarande rysligt svag för. Det har nog att göra med en ätstörning jag hade för tio år sedan. Jag vill alltid vet näroch vad jag ska äta nästa måltid. Inför den här helgen har jag planerat ett antal måltider. Det är ganska skönt, för då slipper man stressa över det.

Ikväll åt vi paj. den ena med skinka, ädelost och cheddar, samt äggstanning och den andra med spenat och ost + äggstanning. Det blev en del rester så vi har till en kvällsmat i veckan.

Imorgon blir det fisk med vitvinssås.

Skönt att ha det planerat,

eftersom vi har årsmöte i kyrkan och kommer hem sent till middagen.

Ibland är inte drömmar så väldigt avancerade. Jag har i flera år drömt om att köpa ett par nya längdåkningsskidor. Jag har kollat upp vad jag vill ha och det finns några krav som inte går att kompromissa bort: Varma pjäxor och lite bredare skidor än de supersmala som tävlingsåkarna har. Jag vill ha turskidor, som man kan köra på fjället med.

Idag var vi inne på XXL strax efter att de öppnade och de hade jättefina paketpriser. Pjäxorna var gudomligt sköna och jag provade med tjocka sockor i. Skidorna är lite bredare och med tunna stålkanter.

Och medan vi ändå var i farten, så kollade vi vårt lilla lager med valla...

En klistertub hade läckt ut i påsen, så alla burkar är diskade nu.

Laddad!

Sitter nu bara och väntar på SMS:et från affären att bindningarna är monterade och skidorna vallade.

Jag är rätt nöjd med veckan. Igår åkte jag ett par timmar senare till jobbet, p.g.a migränen. Klarade av jobbet och fortsatte sedan till universitetet. Lite inspirerande, faktiskt. Skjutsade sedan sonen till stationen och var bara liiiiite avis när han skulle få åka till KIRUNA, min dröm sedan länge!

Hade en kvart över, innan jag skulle till kören. Tog en sväng in till Hjärta till Hjärta och hittade ännu en tårtspade. Den ingår i min vapenarsenal i utpressningen mot min man, som inte tänker fira sina femtio år...

Idag har jag haft ännu ett elev-föräldrasamtal. Nu vågar jag tro på en förändring...

Färden hem från jobbet gick via Willys. Handlade bl.a spareribs, den långa, tunna varianten av revbensspjäll. Kvällens fredagsmys! Dottern tyckte det var lite kladdigt, dock, så hon åt med blå operationshandskar...

Underhållande!

Borde inte ha klivit ur sängen, överhuvudtaget. Vaknade med jordens huvudvärk och som följd därav en kraschad mage och forsande snor. Det är konstigt hur hela kroppen hänger ihop. HAr kurerat mig med starkaste medicinerna och frukost. Kanske hjälper snart.

Om jag orkar borde jag åka och jobba ett par timmar i eftermiddag. Och jag MÅSTE nästan ta mig till universitetet ett par timmar. Man har bara inte tid att vara sjuk!

Och mest av allt borde jag se till att inte hamna i stressen så jag får huvudvärk. Lättare sagt än gjort.

Ska fixa mig nu...

Ha en skön dag!

Om jag hade levt på 1700-talet så är jag ganska säker på att jag hade varit Cajsa Warg. Varje dag när jag kommer hem från jobbet, så måste jag överraska mig själv och göra mat av det vi har i kyl & frys. Någon gång i början av den här bloggens liv skrev jag att jag skulle göra veckomatsedel. Den är fortfarande bara en kladd bakpå ett kuvert... Men snart så!

Idag kom sonen och jag hem samtidigt och han hade fokus på kylskåpet... Pasta med ostsås stod på önskelistan. Vi tog fram lite överblivna ostar och en påse pastahjul.

Ostsåsen blev allra enklast möjliga:

En portionsbit "Skrattande kon"

En överbliven ädelost, okänt namn

En halv ask Philadelphia

En mozzarella från Ica.

En grönsaksbuljongtärning

Drygt ½ dl grön mjölk

1 msk Ajvar Relish (ger smak och fin färg)

1 tsk Sambal Oelek (ger ännu mer smak)

Smält osten i kastrull på svag värme, blanda i resten.

Häll över pastan.

(Vi lade undan lite pasta till sonens pastasallad imorgon.)

Grymt gott blev det!

Serverat med rivna morötter, för ännu mer färg

och en massa bra fibrer och vitaminer.

Idag har jag haft några elev-föräldrasamtal. Det är för att läget i klassen är allt annat än pedagogiskt tillfredsställande. Jag hade en viss taktik vad gäller samtalen: Quickfix. Jag valde ut de elever, som jag tror kan förändra sitt beteende snabbt, om de får en varning och får veta vad som gäller.

Så mitt tillvägagångssätt var att 

1) Visa frånvaro och försenade ankomster hittills under terminen.

2) Berätta om uttalanden från andra lärare om uppförande (skriftliga).

3) Berätta om min egen uppfattning om situationen runt eleven och i hela klassen.

4) Tala om för eleven att eftersom jag tror på att eleven har förmåga att förändra sitt beteende, så är det värt att hålla samtalet.

5) Berätta för eleven att jag förväntar mig högre betyg än "stolpe in-E" i slutbetyg.

Jag såg inte fram mot samtalen... Och eleverna var helt klart nervösa, föräldrarna också.

Men efteråt!!!

Jag gick mot personalrummet och blev stoppad av rektorn som ville prata med mig. (Det är då man vet hur eleverna känner inför samtalen!) Hon sa: "Elev A var här hos mig med ett stort leende på läpparna och sa att 'Min lärare är den bästa läraren i världen!', har hon sagt det till dig?"

Jag bara log... En sådan värdefull gest av min chef att vidareförmedla det som eleven sagt, just när jag har mina tuffaste dagar, med massor som ska redas ut.

Har du sagt något uppmuntrande till någon idag?

Jag gör ett ryck på jobbet just nu. Det syns inte utåt, men jag har tagit tag i en ohållbar situation och gräver djupt och hårt, för att det ska ge en bättre arbetssituation efteråt. Ibland är det ju så, att genom att göra något riktigt tungt/otrevligt så öppnar man för nya möjligheter efteråt.

Jag hoppas innerligt att det ger resultat, för nu känns det som om jag tar till det allra sista greppet, och satsar min sista ork...

Varför? För att jag, elever och kollegor ska få en dräglig situation resten av terminen.

Wish me luck!

Det är alldeles för lång tid att vara hemifrån. Särskilt som det blev ett tvångsshoppingstopp på vägen hem för att schampot var slut. Annars har det varit en givande dag. Jobbet var okej, med ett samtal som jag tror ska generera något positivt. Sedan åkte jag på dotterns föreläsning om sexualbrott, ett arbete på samhällskunskapen.

Stannade på Ica MAxi på vägen hem. Köpte det nödvändigaste + sportsockor till sonen och en softshelljacka till mig för ETT HUNDRA SPÄNN! Vet inte om den är snygg eller ful, men mönstret gick i rosa, smårutigt... 

Sonen åker till Kiruna till helgen, så jag tänkte att han behövde lite tjockare strumpor till sina kängor. Raggsocksförrådet ska också inventeras.

Snart ska jag gå och lägga mig. Vetekuddarna ska värmas först och sedan ska jag sträcka ut mig på spikmattan. Kurerar den värkande ryggen och somnar...

Ha en skön natt!