Direktlänk till inlägg 23 januari 2013
Idag har jag haft några elev-föräldrasamtal. Det är för att läget i klassen är allt annat än pedagogiskt tillfredsställande. Jag hade en viss taktik vad gäller samtalen: Quickfix. Jag valde ut de elever, som jag tror kan förändra sitt beteende snabbt, om de får en varning och får veta vad som gäller.
Så mitt tillvägagångssätt var att
1) Visa frånvaro och försenade ankomster hittills under terminen.
2) Berätta om uttalanden från andra lärare om uppförande (skriftliga).
3) Berätta om min egen uppfattning om situationen runt eleven och i hela klassen.
4) Tala om för eleven att eftersom jag tror på att eleven har förmåga att förändra sitt beteende, så är det värt att hålla samtalet.
5) Berätta för eleven att jag förväntar mig högre betyg än "stolpe in-E" i slutbetyg.
Jag såg inte fram mot samtalen... Och eleverna var helt klart nervösa, föräldrarna också.
Men efteråt!!!
Jag gick mot personalrummet och blev stoppad av rektorn som ville prata med mig. (Det är då man vet hur eleverna känner inför samtalen!) Hon sa: "Elev A var här hos mig med ett stort leende på läpparna och sa att 'Min lärare är den bästa läraren i världen!', har hon sagt det till dig?"
Jag bara log... En sådan värdefull gest av min chef att vidareförmedla det som eleven sagt, just när jag har mina tuffaste dagar, med massor som ska redas ut.
Har du sagt något uppmuntrande till någon idag?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|