Om jag hade levt på 1700-talet så är jag ganska säker på att jag hade varit Cajsa Warg. Varje dag när jag kommer hem från jobbet, så måste jag överraska mig själv och göra mat av det vi har i kyl & frys. Någon gång i början av den här bloggens liv skrev jag att jag skulle göra veckomatsedel. Den är fortfarande bara en kladd bakpå ett kuvert... Men snart så!

Idag kom sonen och jag hem samtidigt och han hade fokus på kylskåpet... Pasta med ostsås stod på önskelistan. Vi tog fram lite överblivna ostar och en påse pastahjul.

Ostsåsen blev allra enklast möjliga:

En portionsbit "Skrattande kon"

En överbliven ädelost, okänt namn

En halv ask Philadelphia

En mozzarella från Ica.

En grönsaksbuljongtärning

Drygt ½ dl grön mjölk

1 msk Ajvar Relish (ger smak och fin färg)

1 tsk Sambal Oelek (ger ännu mer smak)

Smält osten i kastrull på svag värme, blanda i resten.

Häll över pastan.

(Vi lade undan lite pasta till sonens pastasallad imorgon.)

Grymt gott blev det!

Serverat med rivna morötter, för ännu mer färg

och en massa bra fibrer och vitaminer.

Idag har jag haft några elev-föräldrasamtal. Det är för att läget i klassen är allt annat än pedagogiskt tillfredsställande. Jag hade en viss taktik vad gäller samtalen: Quickfix. Jag valde ut de elever, som jag tror kan förändra sitt beteende snabbt, om de får en varning och får veta vad som gäller.

Så mitt tillvägagångssätt var att 

1) Visa frånvaro och försenade ankomster hittills under terminen.

2) Berätta om uttalanden från andra lärare om uppförande (skriftliga).

3) Berätta om min egen uppfattning om situationen runt eleven och i hela klassen.

4) Tala om för eleven att eftersom jag tror på att eleven har förmåga att förändra sitt beteende, så är det värt att hålla samtalet.

5) Berätta för eleven att jag förväntar mig högre betyg än "stolpe in-E" i slutbetyg.

Jag såg inte fram mot samtalen... Och eleverna var helt klart nervösa, föräldrarna också.

Men efteråt!!!

Jag gick mot personalrummet och blev stoppad av rektorn som ville prata med mig. (Det är då man vet hur eleverna känner inför samtalen!) Hon sa: "Elev A var här hos mig med ett stort leende på läpparna och sa att 'Min lärare är den bästa läraren i världen!', har hon sagt det till dig?"

Jag bara log... En sådan värdefull gest av min chef att vidareförmedla det som eleven sagt, just när jag har mina tuffaste dagar, med massor som ska redas ut.

Har du sagt något uppmuntrande till någon idag?

Jag gör ett ryck på jobbet just nu. Det syns inte utåt, men jag har tagit tag i en ohållbar situation och gräver djupt och hårt, för att det ska ge en bättre arbetssituation efteråt. Ibland är det ju så, att genom att göra något riktigt tungt/otrevligt så öppnar man för nya möjligheter efteråt.

Jag hoppas innerligt att det ger resultat, för nu känns det som om jag tar till det allra sista greppet, och satsar min sista ork...

Varför? För att jag, elever och kollegor ska få en dräglig situation resten av terminen.

Wish me luck!