Promenad med god vän i duggregnet. Eller det var mer som en tunn film som hängde i luften. Gick ganska fort och fixade några ärenden också. Jag har ju bestämt mig för att inte använda bilen i byn, om jag inte måste. Har bara kört i onödan en enda gång på drygt tre veckor. Det kan nog bli en bra vana!

Och så är det ju så trevligt att ha sällskap och få prata om allt man inte hinner med annars.

Nu är det jag och flanellisen under täcket. Hur skönt som helst!

Sov gott!

Man kan tro att man har glömt att koppla in hårddisken. För en vecka sedan gjorde jag en viktig intervju och nu kan jag inte hitta anteckningarna. Lätt hänt, kanske du tänker. Men grejen är den att det är ett rosa papper i A2-format som är ihoprullat i en ganska otymplig rulle. Kan bara inte hitta den och den MÅSTE komma fram senast imorgon!

Någon som kan hjälpa mig?

Idag är det tillbaka till vardagen. För tio dagar sedan tyckte man att en veckas ledighet var en evighet. Nu undrar jag vart ledigheten tog vägen...

Jag är inte utvilad och jag har inte hunnit jobba ifatt (på min "lediga" tid") och jag har inte planeringen klar för mig... för lektion 3 och 4 idag. Men på något sätt ska det nog gå.

Jag börjar med utvecklingssamtal med sonen klockan 7:40, så man är på hugget sedan. Efter jobbet ska jag träffa en spännande människa i kommunen för en intervju. Det är för kursen som jag läser.

Sedan förväntar jag mig fint väder när jag kommer hem, så jag kan njuta av en långpromenad innan kvällsjobbet tar vid.

Jag hoppas att du har förväntningar på dagen!

Det finns en del människor som har en konstig kopplingsförmåga. De är helt säkra på att graden av våld en människa utövar är direkt kopplad till vilken hudfärg eller nationalitet en människa har. Ju mörkare desto våldsammare och till det har man också kopplat människovärdet. Med den hemsnickrade teorin borde ju Breivik varit ungefär mörksvart och kommit från ett land på södra halvklotet.

Eller är det kanske så att den teorin är helt ohållbar och tagen helt ur luften, eller MÖJLIGTVIS från ett socialt sammanhang där man väljer att dela in människor efter utsidan, och helt bortser från insidan.

Hur ser röntgenbilden ut på oss? Kan vi se vem som är vad?

Och vem har det svartast hjärtat?

Idag vaknade vi till hemska nyheter. Något otroligt hade drabbat vår by, och framåt lunch fick vi det bekräftat: Ett dubbelmord, inte så långt från där vi bor.

Hela dagen har tankar snurrat runt i huvudet och det har inte direkt gått att koncentrera sig på jobb eller studier... Jag var tvungen att gå ut och gå för att rensa skallen. Och det var så mycket som snurrade i hjärnan, helt osorterat.

Jag ska försöka beskriva:

- Jag gick omkring med en tanke av tacksamhet över att mina barn inte hänger ute på byn på nätterna. Det gav mig också dåligt samvete över att jag tänkte så.

- Jag hade en sorgsen känsla som kom från allt fult som människor säger och har sagt om vårt samhälle: "Gudsförgäten byhåla", "WT-håla", "Blatteby", "Knarknäste", "Stället med för hög inavel", etc... Det här är stället jag har valt att bo i och bo kvar i, trots att möjligheten har funnits att flytta. Jag är stolt över att bo här, med en skön blandning av människor.

- Jag började att be till Gud om att ge frid till människor runtomkring i byn, vartefter jag passerade de olika områdena: 3,5-miljonersvillorna, hyreshusen på båda sidor om kanalen, småhusen från 50- & 60-talet och sedan också skolan. Jag kände att det var så många människor som inte hade fått höra om vilken god Gud vi har, som finns som tröst och styrka i tuffa tider.

- Jag tänkte på de två meddelanden som jag har fått idag, från en f.d elev, som undrade om jag levde och från min chef som undrade hur jag mådde. Det värmde så mycket, så det går inte att beskriva!

Nu har jag rensat huvudet, så nu får det bli lite kvällsfika, med färska limpor och kokt ägg. Magen behöver också sitt.

Ha en skön kväll.

Nu har vi bytt bil! Förra gången beställde vi en blå. Jag tror att varenda människa vet vad blå är för färg, men den vi fick var svart! I extrem solbelysning kunde man ana blå stänk, annars var den bara tråksvart. Den här gången frågade jag mannen ungefär fyrtio gånger: "Är den helt säkert röd?" Jag tror han tröttnade på mitt tjat.

Idag kom den hem:

Och om jag inte är totalt färgblind, så är den här RÖD!

Snart ska vi ut och testa den.