Jag har två kalendrar, en privat och en för jobbet. Det är för att jag ska kunna ha med mig jobbkalendern överallt in i klassrum och inte riskera att eleverna läser om mitt privatliv. Nackdelen är att jag glömmer att läsa i privatkalendern...

Jag hade glömt att skriva in ett möte med schefen som skulle vara idag, men hon påminde mig när vi möttes i korridore. *phuuu* Sedan trodde jag att kvällen skulle bli jättelugn, med stickning i soffan, men plötsligt så dök en föreläsning upp på schemat. Men då är det kanon att ha webb-föreläsning, så man kan sticka samtidigt!

Nu är jag mer än trött och funderar på tidig läggning, så jag orkar åka tidigt till jobbet imorgon och beundra lönnen vid skolans parkering.

Ska bara sticka ett par varv till!

När man jobbar som lärare kan man ju undervisa i en massa olika åldrar, beroende på vad man har för inriktning. Jag har egentligen inriktning 4-9, men vill inte gärna vara på mellanstadiet. När de kommer upp på högstadiet börjar de ju bli lite mer självgående. Förra året var jag klassföreståndare i en sjua och de var ganska valpiga. I år är jag kf i en nia och det är ganska stor skillnad. Nu är det ju allvar: Betygen är på riktigt och man ska snart vidare och då gäller det att man har fattat det där med både studier och betyg.

Och så är det ju det där att man får lämna "arbetsområdet sagor" och hålla på med Shakespeare och Strindberg. Ni fattar va?

Något har hänt och jag kan inte riktigt peka på vad det är, men jag ska försöka förklara.

Jag har sovit riktigt bra tre nätter den här veckan. Det brukar hända knappt en gång i månaden annars, så något har gjort att jag har börjat slappna av mer. Det kan vara att jag ännu mer lämnar jobbet på jobbet och absolut inte bär med mig det jobbiga hem. Jag tar inte på mig det som går dåligt, utan inser att det kan vara andras, kanske elevernas, "fel", eller orsak att det inte blir så bra som man har tänkt det.

Det kan också vara att jag ganska ofta prioriterar det som är roligt före det tyngre jobbet, så jag oftare är fulltankad med det positiva när jag sätter igång med slitet. För mig är trädgårdsarbetet det roligare, särskilt nu att få ta in träden i uterummet och att äntligen ha fått in alla guldfiskarna. Jag har liksom räddat sommaren 2014! Lite fix återstår ute, men det är inte livsavgörande för några växter eller djur.

Eller så kan det vara att jag har blivit lite bättre på att plugga intensivt och få undan det, så man kan beta av nästa punkt. Jag lämnar inte mina gruppkompisar i smeten, utan försöker vara konstruktiv och fokuserad.

Och så har jag börjat med jobblistor igen, så alla vet vad som behöver fixas hemma och jag slipper tjata/påminna. När listan är avbockad, kan alla ta helg och alla ser att massor har blivit gjort. Och jag slipper sitta med allt ogjort på en lista i hjärnan.

Idag blev några småprojekt avklarade, så inte allt är kvar till helgen: Sista guldfiskarna blev alltså fångade idag, mellandottern kom över på hårfärgning, hallgarderoben blev inventerad vad gäller skotillgången. (En riktig guldgruva visade det sig.) Och nu kan jag inte skjuta upp läsandet längre...

Ha en fin fredag och helg!

Idag har det varit full speed. Vanliga lektioner hela förmiddagen och sedan utvecklingssamtal,  åtta stycken från 13 till 17. Ganska mör efteråt, men det rullade på bra, utan uppträdanden eller tårar. Och i nian är det ju inga elever som är förvånade över lärarnas omdömen, de har ju en viss självinsikt..

Bilen var inte klar på verkstaden, så jag fick ta bussen hem. Hade lånat ena dotterns busskort, som hon hittade i rummet när hon städade i helgen. Hon visste inte hur mycket det var på kortet, men jag tänkte ladda det. Jag klev på och skulle kolla saldo: "Spärrat"... Chauffören gjorde en koll på kortet och då var det ett spärrat läsårskort, d.v.s kortet som dottern inte hittade när terminen började. Kortet beslagtogs av chauffören och jag fick betala snordyrt med betalkort!

När jag kom hem letade jag reda på lite matrester och slängde mig i soffan för att köra online-kurs, med min Karlstadkurs. Kollade kursmailen och konstaterade att det var imorgon... Jepp! Så nu sitter jag här och blir väl så illa tvungen att ta fram min kursbok för att avverka några sidor i den istället.

Man har inte roligare än man gör det!

Igår var jag inte bara trött, jag var helt utpumpad efter veckans Formel 1-race på jobbet. Jag började ju på mitt nygamla jobb i måndags och har alltså haft fem nya engelskgrupper, en i svenska, en i språkval och "min egen klass" diverse lektioner, såsom Språket i Fokus, Mentorstid och TFM (tid för måluppfyllelse). Flera av eleverna har jag träffat förut på skolan, men jag har inte haft någon av dem i undervisningen förut.

Efter den ytterst enkla kvällsmaten igår (korv med bröd) satte jag mig med min kursbok, som skulle få en läslogg. Blev klar runt elva och var GRYMT nöjd med det. Det ger mig två extra dagar att läsa nästa bok, som är en tjockis med små bokstäver: "Organisation - att beskriva och förstå organisationer".

Idag blev det sovmorgon, vilket inträffar någon gång varannan månad för mig. Somnade om ett par gånger och känner mig tämligen utvilad idag. Det är Bo-mässa i stan, så vi tänker oss in till den, för att kolla lite grejer till poolen, som måste renoveras. Man kan ju stöta på något annat fiffigt också. På vägen ska vi slänga en del på tippen, det verkar bara fyllas på...

Dagens Att Göra-lista är inte så lång efter förra lördagens ryck, men det vanliga finns kvar och fönstren på övervåningen ska väl få sig en omgång. Dags för resten av huset att vakna, kanske?

Ha en fin helg!

Ibland funderar jag och tänker högt. Idag tänkte jag högt med ett par kollegor, vid två skilda tillfällen. Vi kom att diskutera förväntningar på elever. Jag är van vid att lägga ribban högt, så även om elever inte gör något på lektioner av en eller annan anledning, så ska betinget vara klart till nästa lektion, det blir rättat, bedömt och de får reda på resultatet. Det är själva tanken med att föra undervisningen framåt; att ELEVERNA utför arbetet som ska bedömas. Det kan vara skriftligt, muntligt, enskilt, i par eller i grupp. Men det är inte JAG som ska jaga eleverna för att arbetet ska bli gjort, jag presenterar tillvägagångssätt och stöttar när det går trögt.

I några klasser/grupper som jag har stött på, finns det väldigt låg arbetsmoral. Man tror liksom att betygen ska trilla över en framåt jul, fastän man har noll intentioner att bidra till ett vettigt arbetsklimat, göra läxor eller ens ta med böckerna till lektionen. Att fippla med mobiler, sitta med lurar på, vässa pennan fem gånger/lektion, springa och hämta saker i skåpet några gånger eller bara sitta bak & fram för att störa andra verkar vara största nöjet, förutom att ropa rätt över klassrummet till en kompis eller fiende, som man vill egga igång.

Här går jag igång! Eftersom jag har haft (minst sagt) jobbiga klasser förut, så vet jag var jag ska lägga ribban.

-          NOLL mobiler i klassrummet, man behöver inte Google translate, det är inte alls omodernt att slå i lexikon och kunna alfabetet.

-          Böcker, pennor, sudd ska finnas med redan när man går in FÖRSTA gången. Man behöver inte alls gå tillbaka för att hämta i skåpet.

-          Benen ska vara under bänken, under den egna bänken, på den platsen som är bestämd redan innan.

-          Pennan behöver inte alls vässas medan någon har upprop/genomgång/textläsning. Det är i alla fall ingen som antecknar då...

-          Det är en BELÖNING att få sitta i grupprummet, och man får belöningar när man har skött sig, och då räknar vi inte i mikrosekunder.  De som jobbar tyst och bra, får sitta där, utan barnvakt. Jag tar hand om de andra i klassrummet.

-          Det är JAG som lärare som bestämmer när lektionen slutar och om jag måste vänta på några elever som slösar med vår tid, så måste jag tyvärr ta igen det i slutet av lektionen, för att alla ska få sin garanterade undervisningstid.

-          Och sist, men inte minst, det kommer märkas på betygen vilka som faktiskt visar upp sina kunskaper och vilka som inte gör det. Tough luck!

Det finns nog ingen instans i vårt samhälle som är så regelstyrd och påpassad som skolan. Allt ska det finnas handlingsplaner och åtgärdsprogram för och det är regelstyrt in i minsta detalj. Det är ju kanonbra på det sättet att alla garanteras likvärdig utbildning. På pappret.

Nu har en av landets anrika internatskolor seglat upp på förstasidorna igen: Lundsberg, med sin pennalism och sina inträdesriter. Hur kan det egentligen få förekomma, år efter år? Det är ju inte vattenmuggar, snodda suddigum eller snärtar med mapparnas gummisnoddar vi pratar om, utan MISSHANDEL! Att bränna någon med strykjärn eller tvinga elever till sexuella handlingar inför andra eller låsa in någon i en mörk källare i flera timmar, skulle i ALLA de friskolor och kommunala skolor jag känner till (i min kommun) medföra någon form av straff. Inte helt otroligt att man skulle bli förflyttad, det har elever blivit för mindra allvarliga trakasserier.

Varför händer detta? Jo, på den här skolan är i princip alla i ledningen internrekryterade. Man har själv gått på skolan och överlevt. Skaffat sig ett socialt nätverk som ses som fint (ca 25% av eleverna har adlig bakgrund) och vill inte stöta sig med föräldrar, sponsorer och dem som anser att detta är "top notch".

Kanske de ska ta och kliva ner från sina höga hästar och reformera skolan? ELLER ta tillvara det som är bra, men skapa nolltolerans för mobbning och misshandel.

I Svalöv har man en av Sveriges äldre gymnasieskolor. Den är inte jättestor, men har anor från 1800-talet. I deras Kvalitetsredovisning står under vision för 2012:

TRYGGHET OCH TRIVSEL
Alla elever skall uppleva arbetsro i skolan.
Alla skall känna sig trygga och bemötas respektfullt i skolan.

Lundsberg får nog gärna kopiera den texten! Sedan återstår det hårda arbetet, att skapa en skola som fostrar eleverna till demokratiska, ansvarskännande medborgare. DET är viktigare än att ståta med ett fint avgångsbetyg från Lundsberg!

#Lundsberg  #Svalöv    #tryggaelever

Det har hänt mycket i veckan och det toppades ju förstås av att jag igår fick det bekräftat, att jobbet var mitt. Då tycker ju en del att som lärare kan man väl jobba var som helst, det är väl ungefär likadant överallt.

O NEJ!

Det enda som är lika är att vi lyder under Skolverket, men sedan är det väldigt olika. Jag kan berätta vad det är som skiljer och varför jag känner mig lyckligt lottad att få jobb just på denna skola.

(Jag har numrerat, men det är inte rangordning!)

1) Ledningen: Kan vara välutbildad, med förankring och kunskap om hur det är i klassrummen. Eller så kan det vara avdankade militärer som har "ledarutbildning", förkollärare som har tröttnat på barn, desillusionerade lärare som aldrig har trivts med lärarjobbet. (De tre sista är exempel från min verklighet.)

2) Kollegor: Kunniga, drivande, samarbetsvilliga. Som dessutom är insatta i senaste läroplanen.

Eller låt-gå-mentalitet, som litar på att kollegor sköter det man inte tycker är kul... och gör det man alltid har gjort, för det funkade ju med läroplanen som kom 1994.

3) Föräldrar: Som litar på att man som pedagog och ämneskunnig ger deras barn vad de behöver och stöttar dem i deras studier. Tar sitt ansvar som fostrare och förstår att i ett bråk är det inte alltid bara den andras fel.

Eller som tycker att det är en rättighet att få service på alla sätt, vad gäller ledighet, lappar om läxor och som dessutom inte drar sig för att skälla ut läraren för att eleverna inte får sluta en halvtimme tidigare varje onsdag, för då är det hockeyträning. Och "min son brukoar ALDRIG göra så".

4) Skolans upptagningsområde. Tro mig, det är inte trevligare barn som kommer från "fina" delen av stan och skitungar som kommer från miljonprogramsområdena!

Summa summarum: Jag kommer till en skola med tydlig ledning, professionella kollegor, bra föräldrar och utmanande ungar. Kan man få det bättre?