Man vet att man har gått ner i vikt,

när man inte längre håller in magen när man ställer sig på vågen.

Började arbetsdagen med två genomruttna lektioner. Sedan skulle jag äta med en klass i matsalen, eller i alla fall vakta. Två samtal drog ut på tiden, så tiden att vakta + ha egen lunchrast blev drygt tjugo minuter... och där smög ett extra jobbsamtal in... Jag var inte superinspirerad att ha det som brukar vara veckans jobbigaste lektion!

Mina elever är inte så bevandrade i den svenska litteraturskatten så jag har bestämt att läsa mycket för dem och just nu har jag en fin bok, Astrid Lindgrens Julberättelser, som jag har väntat på att få läsa ur. En elev kläckte den smarta idén att vi skulle vara i soffrummet vid fritidsgården, så vi gick dit och upptäckte att det var ledigt. Alla elever tog av sig skorna och kröp ner under filtarna, för det var rätt kyligt. Sedan läste jag om Emil och Alfred som fick åka till Mariannelund i snöovädret, för att Alfred hade fått blodförgiftning. Jag tog fram alla mina språkliga talanger och icke-r, och lät så småländsk som jag bara kunde.

En hel klass nöjda elever och en übertrött lärare. Vi kör favorit i repris nästa lektion! Nu ska jag sätta betyg.