Intentionerna idag var att cykla långt. Jajjemen! Men om man står på sitt livs mysigaste camping, som enda gästerna och får äta frukost till bruset från forsen; då är det svårt att slita sig. Mannen vile dessutom diska ordentligt när det fanns varmvatten tillgängligt, och så gick allt lite sakta...

Men så åkte vi in till Vilhelmina och hittade en sportbutik. (Om vi inte hade varit så sena, så kanske vi hade stannat i kyrkstan för kaffe och våffla.) Men jag fick i alla fall nya cykelhandskar, med bättre padding, och en varselfärgad t-shirt. Den är nu testad och helt underbar! På väg ut från stan stannade vi en extra gång, för nu börjar det bli varmt här, så man vill ha mindre och midre på sig när man cyklar. Innan jag kom upp på cykeln igen, kom en anan cyklist ifatt och jag ropade "Hej Kompis!" Jag frågade Pär om han cyklade snabbare, för Pär hade kört om honom tidigare. "Jo, han håller nog lite högre tempo." Killen for iväg väldigt snabbt...

När vi kom i i Dorotea, satt han på pizzerian vi just beställt mat på. Vi satte oss vid samma bord och då visade det sig att han var gammal tävlingscyklist. Haha! På väg ut ur stan ville han ha sällskap, så det blev INGET gåfusk i de långa backarna! Och så sa han att jag hade bra kadens och att det vra bra höjd på sadeln, något som vi hade diskuterat innan. Kändes fint med repsons på det!

Vi hade haft som mål att åka till Strömsund, men det är ju ett helt ospännande namn, och eftersom vi samlar på roliga namn, så nöjde vi oss med Campingen i Hoting istället. Njutbar idyll, med badplats! 80 km blev det bara, men en varm dusch, en minigolfsmatsch och RENA cykelkläder är inte att förakta. Laddad för en färd till Östersund imorgon, och då får vi starta tidigare!

 Segraren. Det syns, va?

Nu tar vi senaste donationerna, och nu är det minst ett namn varje dag som är okänt för mig. Det gläder mig!

Mats Johansson          100:-

Ninni Ljungdahl            50:-

Maria Roxvret             200:-

Anonym                     100:-

Daniel Vingsäter          100:-

Ingalisa & Karl-Erik      200:-

Elsie-Marie Andersson  100:-

Anonym                       50:-

Sofi Sydvart                 80:-

Totalt detta dygn      980:-   YES! Vi är nu över 10 000:-       10 301:- sedan start!!!!!    Me like a lot!

#helenacyklar    #mittlivsresa     #sydvart

Morgnarna kommer senare och senare, för vi har ju aldrig vett att gå och lägga oss i det här ljuset. Dessutom så tog vi en långfrukost i Blattniksele, så jag började cykla sent. Passerade Storuman och fyllde på energidrinksförrådet hos Utrustad.se.

(Pär har fotat  allt idag)

Nu har vi i alla fall landat utanför Vilhelmina efter 114 km, då alla campingar var fulla inne i Vilhelmina. Man kan nämligen inte boka dem. Men Pär har ju fiffiga appen, så han letade fram Sågåns Stugby och Camping, Sveriges minsta och anonyma Camping, granne med Sågån och Inlandsbanan. Middagen som jag hade siktat in mig på, på fina campingen blev istället goulashsoppa, samt kex och ost i husbilen. Man är ju flexibel!

Jag är lite besviken på att vi bara har kommit till Vilhelmina. Mitt mål var att idag, tisdag, skulle vi ha hunnit till Östersund, som är ungefär på halva sträckan... men jag tror att jag kommer kunna trampa undan lite mer nu, när inte de sugande 4-kilometersbackarna finns utmed E45an längre. Vi har kommit nästa 40% av sträckan och jag ska göra mitt bästa för att trampa ifatt detta.

Här är ett par grejer som har hänt under färden, som jag vill berätta om:

Jag har vid flertalet tillfällen haft sällskap av ett fågelläte, som jag inte känner igen hemifrån. Den har svarat andra fåglar, men kommit ibland när det har varit alldeles tyst runtomkring. Igår kom jag på vad det var för sorts fågel: "Gummisula mot vevpinnen till pedalerna". Den har ni aldrig hört, va?

Jag har en ny sång på huvudet, istället för "Dans på Brännö Brygga". Det är en låt som har funnits med mig under många år, "Är det du?" med gruppen Salt. Lyssna gärna från Spotify. Jag låter nästan lka bra, när jag gal ute på vägarna. Texten är grymt bra!

https://open.spotify.com/album/29fejLY6iyErWaqTbRS2er

Och så dagens donationer, som plingar så härligt när jag cyklar:

Alma Källström            100:-

Reidar Danielsson        100:-

Anna Bjuremark           100:-

Cecilia Söderlund          200:-

Anonym Peppare            50:-

Malin Johansson           150:-

Nicole Valtersson          100:-

Irene Eskilsson             100:-

Sofi Sydvart                 121:-

Vi lägger till 1021 och får totalt insamlat: 9321:-   

#helenacyklar         #mittlivsresa            #sydvart

Vaknade till klarblå himmel i morse i Arvidsjaur. Jag hade faktiskt förlikat mig vid tanken att cykla med plastpåsar i träningsskorna resten av resan, men idag blev stora "klä av mig-dagen"! Jag har fortfarande extra träningsbyxor utanpå cykelbyxorna, men det är för att vara rädd om knäna. Upptill har jag träningslinne, träningströja och en tunn funktionsjacka. OCH varselväst! Buffen har jag också slopat. Och mössan. Sommarträningshandskarna  har också kommit på, men det måste jag nog skaffa nya, för de har för dålig stoppning mot handtagen.

Många vätskestopp idag och lunch mitt ute i ingenstans. Vi hade tänkt oss en mysig stund i Sorsele, men Turistinformationen, tillika Inlandsbanemuséet, stängde kl 17 och samhällets bageri stängde kl 16. Vi drog vidare och har nu landat i Blattniksele, där mannen hade tänt grillen när jag kom. Festmiddag för att fira att så gott som 1/3 av resan är gjord. Nästa 2/3 hoppas vi går snabbare! 115 km blev det idag. Skapligt nöjd!

Dagens roliga händelser är i alla fall all gånger jag har mött renar på vägen. De har kommit ensamma eller i flock och bryr sig inte ett smack om trafiken. På ett ställe var det en flock på runt 20-talet djur, vuxna och småttingar, och några av dem låg på vägen. Fyra husbilar stod i mötande körfält och en personbil samt en husbil i mitt körfält. Stillestånd. Jag cyklade fram och skrek "Komsi, komsi" och de satte av som travhästarna på Mantorpstravet. Alla gånger när jag passerade renar ropade jag på dem och de stack iväg. Kanske en ny karriär?

Nu tar vi dygnets donationer, innan jag somnar:

Sara Pettersson              200:-

Bodil Berglund                100:-

Sarah Tykesson              100:-

Cecilia Alenius                200:-

Anonym                          50:-

Mats Johansson              100:-

Anne Westerlund            200:-

Siv Nilsson Mäki               50:-     (Jag hörde plinget!)

Karin Runér                   200:-

Sofi Sydvart                   108:-

Tack alla för pepp, kommentarer  och varenda slant!!!!    Vi är nu uppe i exakt 8300:-!

#helenacyklar     #mittlivsresa     #sydvart

Söndagsfrid kan vi väl kalla det, när vi kom iväg lite sent i morse?

(Tack kära medlemmar i Härnakyrkan Ljungsbro för era böner för mig och Pär. Det gav lite extra styrka under dagen!)

Jag har mentalt ställt in mig på att köra lite färre mil/dag här i norr, för backarna är rejält slitiga, och den lilla förhoppningen om solsken slogs i spillror och resulterade i duggregn mer än halva tiden under dagen. (Jag får kompensera genom att köra längre/dag när det blir lite plattare.) Men nu börjar temperaturen krypa uppåt och har nog legat runt 13 grader under större delen av dagen. Det har medfört att jag har slutat med mössa under hjälmen och kör med vanlig träningströja under regnjackan. Gårdagens lilla uppfinning med längdskidbyxorna över cykelbyxorna, har varit jätteskönt för knäna och de är tillräckligt vattentäta. Ikväll har dessutom alla kläder tvättats (för hand), så jag kan vara en riktig fräsching imorgon.

    Bilder från Kåbdalis där vi sov natten till söndagen. (Foto: Pär)

Men idag har jag varit med om en del spännande, förutom ännu en mil på dåligt hyvlad väg, där inkontinensen testades och gäddhänget fick sig en omgång. Man måste se positivt på det, när man helst hade velat passera bilen som kom på fel sida och vägrade flytta på sig för en cykel, och ge honom en rejäl repa på sidan. Jag höll kvar i mitt spår och han var tvungen att flytta på sig!

Sedan fick jag bromsa för en ren, som kom uppspringande mot vägen, men stannade precis utanför asfalten. Det skedde precis när jag hörde motorcyklar komma bakifrån. Jag viftade med armen och pekade, och renen stack av till höger samtidigt som de körde om. Nägot senare fick jag rött ljus vid inlandsbanan. Hur ofta går det tåget, liksom?

Eftersom vi samlar på platser med fina namn att stanna vid, så var vi ju tvungna att stanna vid Moskosel idag. Kaffet var redan färdigbryggt, kakorna i en burk, och en kåta/tipi stod på plats att sitta i. Tröjbyte blev det också. Skönare att åka vidare när man är torr.

      Vid Piteälven. (Foto. Pär)

Vi har ju dessutom kommit på fiffigaste sättet att värma gårdagens pizza: I en stekpanna med lock över gassollågan. Tusen ggr bättre än micrad!

Nu är vi i Arvidsjaur och det jobbiga med kommunerna här i norr, är att de är så grymt stora, så man passerar kommungränsen flera mil innan man kommer in i huvudorten. Men vi har överlevt  det också, även om jag cyklade fel två gånger innan jag kom fram till campingen, men sedan duschade jag varmt läääänge innan vi drog iväg och åt thaimat.

Om ni ser att jag tappar en del bokstäver när jag skriver, så är det för att lill-, ring- & långfingret på vänster hand inte riktigt är med i matchen. Någon nerv i kläm eller något. Det går över när jag slutar cykla.

Jamen, så har vi dagens insamlade också!

Birgitta Severin          400:-

Gunvor Ljungberg      100:-

Robert Bäckström      100:-

Helén & Lasse           100:-

Elsy Davidsson          100.-

Sofi Sydvart               98:-

Anonym                    50:-

Ann-Britt Haraldsson  150:-

Jenny & Fredrik         200:-

Nu är vi uppe i 6992:-:-                  Ni är fantastiska!

Och swishnumret är 0709 500146.

Och länken till beskrivning av projekten: http://livetssinuskurva.bloggplatsen.se/2019/07/01/11615882-den-andra-anledningen-att-tanka-pa-andra/

Kyla (10 grader ÄR kallt på sommaren), duggregn och 90% av Sveriges uppförsbackar i samma landskap, gör i alla fall mig lite mindre pepp att ge mig ut. Men shoppingen på Team Sportia gav i alla fall påfylllning i energiförrådet, med just sådant som jag behöver för att inte säcka ihop. 

Sedan åt vi pizza för att det hade tydligen hunnit bli lunchdags. Vad hände med mina morgonpass som jag hade bestämt att köra? Vi hittade i alla fall en hantverksbutik, med en massa fint från lokala hantverkare. Äntligen har jag fått ett tenn- & renskinnsarmband! Hjortronsylt slank med, eftersom vi har kaffeost i frysfacket och så köpte vi "mjukkakor" en variant av tunnbröd snartlikt det jag brukar baka, men mindre kryddigt. Också en liten pryl till vår prylhylla, där vi samlar souvenirer.

Det fanns sedan ingen återvändo, nu eller aldrig! Jag svirade om och trampade iväg. Vi hade bestämt att mötas vid Polcirkeln och som traditionen bjöd, så blev det fotografering i duggregn. Pär hann även filma lite.

Det är ju helt fantastiskt vilken fingertoppskänsla den mannen har! Vi bestämmer att vi ska träffas om 12 - 15 kilometer, men han står redan efter fyra, då det har varit en hemsk uppförsbacke. Årets bragdmedalj borde gå till honom! (Det är dessutom han som har gjort den lilla insamlingsbarometern där vi kan se hur vi närmar oss målet.)

Eftermiddagens fika blev kaffe med de underbara mjukkakorna. Då visste vi inte vad som skulle vänta...

Jag har ju gnällt lite över tråkiga raksträckor och mördande uppförsbackar, men man ska nog inte önska omväxling, för då KAN det dyka upp en 11 kilomeeter lång vägarbetssträcka med hyvlad, snarare dåligt hyvlad grusväg. Jag hade frusit om händern fram tills dess, men då fick jag jobba, parera och fokusera, så hela jag var genomsvettig. Pär hade stannat precis där det började, men jag tänkte at "vi kör". Om jag hade fått punka, hade jag fått t den andra cykeln med grövre däck, men nu gick det bra. De allra flesta tar mycket hänsyn, när det är varning för stenskott, men det körde förbi en galen bilist, som inte saktade ner alls och körde förbi ganska nära, och när han var bredvid mig smällde det till i bilen och en sten större än en golfboll kom studsande ut på vägen och landade när mig. Tur att inget värre hände.

Jag hade ett samtal med Gud där: "Ge mig nedförsbacke med asfalt." Ungefär så artig var jag. Lite längre fram stod Pär med vätskeflaskan och pekade på 90-skylten lite längre bort. "Där börjar asfalten." Och DÄR kom nedförsbacken. Och 9 km kvar till Kåbdalis, en tydligen ganska känd vintersportort. 

Det blev en ganska bra dag, med 59,8 km, när jag inte kände för att cykla alls imorse.  Nu står vi utanför gamla skolan, där många brukar parkera husvagnar, har rengjort cykeln, duschat varmt och ätit gott. Mysljuset brinner och vi ska snart sova. 

Men först: Idag har vi passerat 5 000:- i insamlingen, med 5694:- och jag är snubblande nära att ha gjort 1/4 av sträckan!!!

Dagens donationer:

Anonym                   200:-

Anonym                   300:-

Anna Enberg            200:-

Sofi Sydvart               60:-

(Och du som undrar hur det går, kan antingen scrolla till tidigare inlägg, eller helt enkelt swisha  till 0709 500146, för barns och ungdomars skolgång i Thailand och Paraguay.)

#helenacyklar  #mittlivsresa    #sydvart

Ibland får man bara bestämma sig. Idag är en sådan dag.

(Bilder till detta inläg kommer senare, vi har problem med överföringen.)

Vi bestämde redan igår att vi skulle turista lite i Jokkmokk idag, efter att ha kört en runda genom stan efter att allt var stängt. Huvudet fattar inte att det är helt ljust klockan 22, och ett gäng killar byggde ny veranda vid pizzerian, som om det var mitt på dagen. Så idag åker vi in, ska kolla på Team Sportia som har utförsäljning, och sedan någon hantverksbutik, bara för att, liksom. Jag har sedan min studietid på Slöjdis velat åka på Marknaden i Jokkmokk som är i början av februari, så jag får väl se det här som ett gott substitut tills vidare.

Igår lämnade vi Gällivare, passerade Dundret och några km efteråt väntade Pär. Vi har en överenskommelse att han ska vänta efter långa uppförsbackar. Och då menar vi låååånga, som i några kilometer eller så. Vi pratade lite om Dundret som vinterskidort, och han förklarade att det var enormt kuperat runt där, det hade han googlat upp. Min akter och mina ben visste det redan!

Vi skulle passera Porjus på vägen, men det var ca 53 km dit, och med ett hemskt illamående på morgonen, lite extra vila, m.m så bestämde vi att ta lunch på vägen dit. En renavskiljningsplats fick bli rastplatsen, och där blåste det så mycket att det var bra att torka tvätten där. Vägen in till Porjus var ju spännande och det är fantastiskt att se dessa samhällen som är uppbyggda kring vattenkraften. Om Porjus skrivs bl.a att den byggdes upp provisoriskt för att kraftverksbyggets personal skulle ha det bra. Det blev så bra att byn finns kvar. Några hus på vägen ut från byn söderut, ser ut som arbetarhus på rad. Lägenhetshus i rött, som är jättepampiga. Där blev jag f.ö omkörd av en kvinna på elcykel. Jobbigt läge.

Efter Porjus kom ALLA nedförsbackar som jag har förtjänat. Vad jag njöt. Jag ÄLSKAR nedförsbackar. Där nynnade jag inte på Bränna Brygga, utan sjöng HÖGT! Sedan åkte jag förbi vägen mot Harsprånget och tog bron över vid Ligga Kraftverk. Eftersom jag hade kollat kartan innan avfärd visste jag att det fanns något som såg ut som en serpentinväg precis efter bron. En serpentinväg som går FRÅN vattnet går INTE nedåt. Det var nog värre än första backen vid Kilpisjärvi! Här hade de t.o.m delat trafiken, så den uppåtgående trafiken körde en längre omväg för att slippa det brantaste. Jag erkänner: Jag gick en bit. Ett par km efter backen väntade Pär och där fotade han Inlandsbanan som gick parallellt med vägen ett tag.

Hjärnan kopplades bort och jag trampade på. Precis som tidigare under dagen, var det inte så mycket trafik, och de allra flesta visade mycket hänsyn. Heder åt tradarförare! Man hör först ett motorljud långt bakom, sedan ett drrruummm, när de kör över mittlinjen. Då vet man att det är lugnt!

Det började duggregna 7 km före Jokkmokk och precis där kom Pär ifatt igen, så jag fick sätta på mig regnjackan. Lite kraftigare duggregn sista kilometrarna in i byn och sedan västerut nästan 3 km mot Skabram Camping & Stugby. Mysigaste camping jag någonsin varit på. Inga parkeringsrutor, men ordning och reda och gott om plats. Flera tyskar och holländare med mastodonttält och det finns även plats i skogsdungen på andra sidan vägen mot sjön. rekreationsplats för stressade och utbrända, där man får klappa kaniner, getter och alpackadjur, samt vaknar av tuppen.

Kvällsmaten blev på Hotell Jokkmokk. Underbar mat men tråkig service. Men man hade ju inte duschat och piffat till sig förgäves!

Med senaste dygnets givare har ni nu donerat 4934:- tillsammans! Alla bidrag är välkomna, de gör skillnad. Och det imponerar djupt på mig alla som skickar sina bidrag, trots att vi inte känner varandra: Tack ALLA!

Anna Ekryd             100:-

Lena Saleemsjö       100:-

Maribell Svärd         100.-

Josefine Andin         250:-

Pernilla Vejsholt       100:-

Josefine Hedlund     100:-     (Tack att du delar bloggen!)

Jenny Berggren       100:-

Frida Gunnar           100:-

Magdalena Hjers      150:-

Anonym                  200:-

Anonym                  100:-

Sofi Sydvart             97:-

Anonym                   50:-

Jennifer Jansson       200:-

#helenacyklar    #mittlivsresa     #sydvart

Gårdagens resa hade ett mål: Scandic i Gällivare, en sträcka på 151 km dit. Vägen mellan Övre Soppero och Vittangi var kuperad, men inga dödarbackar. Sedan kom sträckan mellan Vittangi och Svappavaara. Rena döden! 24,5 km uppförsbacke, smyglutande. Efter 10 km kom rastplatsen Supartallen, och jag fattar varför man behöver stanna där! Sedan fortsatte det uppåt så gott som hela tiden fram till Svappavaara-skylten. Där började det luta neråt, ca 500 meter till stoppskylten vid avtagsgäen mot Gällivare. Strax därefter stod Pär med färdig lunch: Pasta med lax och spenat. Gottgott! Och 76 km avverkade av dagens beting.

Vi gjorde många stopp under vägen, särskilt de sista 7 milen. Det är lite läskigt att cykla på 100-väg utan vägren, med malmtransporter med släp som svishar förbi. Men yrkesförarna är sällan något problem, jag har bara haft två läskiga omkörning av sådana, en buss i linjetrafik och en LÅNG-tradare som körde faarligt nära. Annars håler de ut, eller lägger sig på bra avstånd bakom och väntar på fritt för omkörning. Då är det värre med personbilar och husbilar. Flera tutar och kör om väldigt snävt. Husvagnsförarna håller ut. Min egen ovetenskapliga undersökning.

Strax efter Svappavaara igår kom jag till ett vägbygge med trafikljus och lots. Jag fick vänta och kunde då glida förbi några bilar på högersidan, så jag hamnade bakom en husbil. Sedan fick jag trampa på, vill jag lova! Nästan hela kön hann köra om mig på sträckan, som var kansk 1,5 km. Sedan hade jag ingen trafike bakom mig i 7 km. Härligt, trots det räfflade underlaget. 

Pär kom ifatt mig i den andra konvojen och vi hade bestämt rast vid Kalixälven. Där kunde han fylla på vatten i husbilen. Från en KRAN, inte från älven, medan jag testade mina språkkunskaper på ett übersocialt tyskt par i 80-årsåldern. Vi förstod varandra i alla fall. En av servicetjejerna på platsen berättade om andra bra stopp på vägen ett par mil fram.

Flera korta stopp då jag bara bytte tröja och drack lite extra, vilket är livgivande. Det är runt 10 grader här, så det är svårt med kläder. Jag har klarat mig från något värre regn, så jag har bara träningströja, tunnfodrad skaljacka och tunn luva under hjälmen. Buff i halsen för att skydda axel och hals mot drag, samt vindbyxor utanpå cykelbyxorna. Reflexresår nedtill på byxorna. Windfree öronmuffar för att slippa vindbruset och det värsta trafikljudet, men jag hör när bilarna kommer. Och så glasögon. Inte mot solen, för den var bara framme sista 20 minuterna in mot Gällivare, utan mot vind, myggor och annat fnas som kan komma flygande.

Sedan kom ju målet: Scandic Gällivare. Efter service på cykel, kom vi in på hotellet kl 21:12. Då fick vi välja mellan att äta, köket stängde kl 21:30, eller jacuzzi, som stängde kl 22:00. Jorden snabbaste dusch innan middag blev det. Sedan renskavsgryta. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ gott och jag åt massor! Var sedan rätt lättsövd, kan jag lova!

Pengar har kommit in på swishnumret 0709 500146 (mitt nummer)

Skriv Cykla i meddelandefältet, eller Cykla Anonym, om du inte vill att ditt namn ska visas.

Jag försöker lägga upp varje dag hur mycket som har kommit in, så ni kan kolla det. Ni får scrolla i bloggen för en beskrivning av projekten!

Senaste dygnets donationer:

Anonym                         50:-

Eva Furingsten Wåhlberg 100:-

Mats Johansson              200:-

Anonym                         100:-

Inger & David                 200:-

Therese Wallström          200:-

Sofi Sydvart                   150:-

Siv Nilsson Mäki             100:-

Gunilla Engström            200:-

Anonym                          50:-      (Tack för pepp!)

Bo Rynningsjö                200:-

Tack alla fina, underbara, ni gör skillnad!

Och ni som tror på att bön gör skillnad, bed gärna för min vänstra axel och mina knän. 54-årskroppen gör sig påmind.

Onsdagens tur började med en vanlig fjällcykling och vi kom efter 2 mil fram till ett café mitt på fjället i Ropinsalmi. Vi hade sett cafét på vägen upp, så Pär stod där och väntade. Jag hejade på några som satt innanför dörren  (alla hejar här). Och kvinnan frågade om jag är med i "Cyklande tjejer" på Facebook. Hon hade läst om mig där, så hon ville fota lite.

Sedan följde sträckan som var antingen superkuperad eller kilometerlånga raksträckor med motvind. På ett ställe blev jag så trött på att trampa att jag gick några hundra meter. Då sa jag till mig själv på skarpen "Är du dum i huvet, det går ju inte fortare att gå!" Det hjälpte.

När jag såg vägskylten mot Ruotsi blev jag så glad att jag bara trampade på. Precis innan svängen mot bron över älven och in i Sverige, visslade Pär och hade stannat på FINSKA sidan. Inte en chans att jag tänkte stanna där när jag var så nära etappmålet! Jag cyklade över och han kom efter med husbil, GRILL och färdiglagad mat. Han är en pärla! Jag åt och däckade ett par timmar. 

Sedan på med regnkläder och mot målet Övre Soppero. Duggregn hela biten och sugande backar, men jag är nöjd med tiden 2:45 på 53 km. Kunde knappt gå när jag kom fram. Men en varm dusch, en guidad tur och varm goulash -soppa senare, var det dags för bingen igen.

Tack till Annsofi Matti som tipsade oss om Sopperogården. Värt att se!    

Gårdagens och morgonens swishade:

Anonym     150:-

Anonym     521:-   (Tack för hälsningen!)

Ninni           100:-

Emelie        150:-

Sofi               43:-

Sofi              123:-

Eva-Lott      100:-

Tack, alla, ni är fantastiska!

#helenacyklar #mittlivsresa #sydvart