Alltså: Jag är inte jättesjuk, men fick en lyssnande läkare som påpekade att stress är en viktig faktor till läkningens utdragna process. En kvart innan läkarbesöket hade jag fått ett samtal från personalkontoret centralt, där man meddelade att jag inte alls var in-lasad, det hade jag fått ett felaktigt besked om, jag hade bara företrädesrätt till andra tjänster inom kommunen de närmaste nio månaderna om jag tackade nej till 50%-tjänsten som jag blivit erbjuden och som var utlagd på fem dagar i veckan (=knappt någon möjlighet att ta andra vikariat). Detta hade HR-personen pratat med den rektorn om, så han ringde upp och hade full förståelse för att jag inte vill ha den tjänsten då.

Detta betyder alltså att om det inte dyker upp någon tjänst imorgon, så är jag ledig fram tills eleverna börjar skolan och det då dyker upp vikariebehov. En vecka extra med mina barn, mina studier och min trädgård.

Inget att gråta över. Jag är nu obunden och till förfogande när den där toppentjänsten dyker upp, som jag verkligen vill ha. Oroar mig inte alls särskilt mycket, med andra ord.

Och för er som undrar, så var mina lungor (de inuti alltså) kanonfina, men jag har påbörjat en ny penicillinkur idag. Och på bipacksedeln står inget om pool-, fika- eller grävförbud.

Efter en skapligt lång bloggtorka blev jag lite sugen på att skriva igen. En massa kort har tagits i trädgården och på våra små projekt, men det här handlar om en hjärtefråga.

Förra veckan var vi iväg på "Gemenskapsläger för familjer med funktionshindrade barn och ungdomar". Smidigt namn, va? Ett helt gäng vuxna funktionshindrade utan familjer var också med, så totalt var vi ett nittiotal på lägret. Det var min 26e gång och jag tycker att det är den bästa veckan på året. Det låter kanske lite krystat med "Gemenskapsläger", men det är nog den bästa beskrivningen man kan ha. Det är mer fokuserat på gemenskap än funktionshinder, helt klart.

Det som jag tänker på under den veckan är hur normalt det är att ha någon form av funktionsstörning. Och när man ser sig runtomkring, så upptäcker man ganska snart att någon form av störning finns även bland människor som vi vill kategorisera som "normala".

De vedertagna funktionshindren har olika konstiga namn, som Downs syndrom, ADHD, Asperger, CP-skada, Kings syndrom,  olika grader av utvecklingsstörning, m.m Men bland alla oss "normalstörda" finns ju också en hel del störningar, som kan vara mer eller mindre funktionshämmande:

-"Måste ha märkesprylar"

-"Måste klaga på allt och alla"

-"Lägger alltid skulden på andra"

-"Fredagsfestartvång"

-"Måste stryka tvätten, annars är jag ingen bra fru" (Finns sällan hos män...)

-"Måste ha ett fläckfritt hem, annars kan jag inte buda in en vän på fika"

-"Tävlar alltid med grannar och vänner om bäst/snyggast/dyrast"

-"Ständigt bantande"

Du kan säkert fler!

Jag har säkert någon av ovanstående störning och ett par till, men jag vet att bland mina funktionshindrade vänner som jag träffade förra veckan, finns väldigt lite av detta.

*Undrar vem som är mest handikappad egentligen.....*

Att fira alla sorters dagar som står i almanackan och annonseras om i tidningar är ju ganska valfritt. I vissa kulturer firar man varken jul eller födelsedagar, utan ställer till med större fester vid livets andra händelser: bröllop och begravningar, t.ex

Sedan jag skilde mig för drygt tio år sedan har vi avskaffat de flesta bemärkelsedagar, förutom jul och födelsedagar. De är lätta att komma ihåg... Mors Dag slutade vi uppmärksamma, för att barnen fick liksom ingen support för att komma ihåg det. Fars Dag avskaffades ungefär samtidigt. Och så tycker jag faktiskt att det räcker med de dagar som finns. Vi firar hellre lite annat som händer, som är värt att uppmärksammas.

Idag kommer barnen hem till mig lite senare än vanligt, p.g.a konserter och fotbollsmatcher. De tyckte inte jag behövde gå på Kulturskolans Dag, "för jag hade redan hört alla låtar". Skön inställning, tycker jag. Jag har förlustat mig med att köpa växter till kyrkan och några (!) till vår risiga rabatt på framsidan istället.

Och så har jag handlat mat och gjort smörgåstårta.

Två specialare blev det:

En med tumgrepp till mannen, som äter sin i bieln på väg till Falun ikväll.

En stor till oss normala och en liten till vegetarianen.

Jodå, det räcker till frukost imorgon också, det gör det alltid!

Det är lite långt mellan bloggtillfällena nu. Grymt mycket att göra på jobbet och det känns inte som om det finns tid för allt. Jag har helt ärligt en seriös fundering över hur Skolverket egentligen tänker, när de menar att man ska hinna med alla delar av de Nationella Proven i alla ämnen, medan man också ska få den normala undervisning att flyta på. Hur gör man för att få en något överaktiv klass att jobba med egna arbeten medan man sitter (ostört) i ett annat rum och har muntliga prov med två elever åt gången? Jag gav upp häromdagen och konstaterade att jag får ta av min planeringstid och elevernas andra lektioner för att utföra proven.

Och mitt i allt detta är eleverna som förbytta med sina vårkänslor i överhettade klassrum och tycker att man ska få jobba ute, för det får ju "alla andra". D.v.s ingen, på vanliga lektioner, endast på idrotten och livskunskapen...

Och så har man ju de egna obstinata ungdomarna som håller en vaken om nätterna.

Det är då man avreagerar sig och rensar maskrosor i rent terapeutiskt syfte. Jag har fyllt en släpkärra i helgen...

Men annars är livet rätt okej, när man får avreagera sig på bloggar och maskrosor då och då!

Jag kanske inte är rätt person att uttala mig... men jag har en åsikt, som har blivit en livsstil.

"Dyra prylar med 'rätt' märke

är inte per automatik snyggare eller mer hållbara."

(Och be mig inte vara tyst för att jag har Unikko-mönstrade gardiner i köket...)    

Jag är svag för snygga prylar, snygga gardiner och snygga kläder, men det har INGET med märket att göra. Jag är inte speciellt imponerad av Iittalas ljuslyktor Kivi, som kostar 262:- till kampanjpris:

De är okej, jag kan medge det, men inte för 262:-!

Det var bara ett exempel...

Ett annat är taget ur en kort diskussion med mina elever, där de tyckte att det var under min värdighet att åka omkring i en repig Skoda. Jag borde ha en Audi eller BMW, tyckte de. Jaha? Skulle det göra mig till en bättre människa eller lärare? Skulle jag vara lyckligare när jag åkte till & från jobbet, eller handlade på Hemköp?

Ett tredje exempel är när man tror att vissa affärer, med vissa märken, bara säljer kvalitetskläder. Läser inte folk på lapparna i kläderna de köper? Där står en massa fakta som man kan tolka och sedan handla efter det. Käcka, snordyra underkläder som ska tvättas i trettio grader: Vem vill ha det? Och framförallt: Vem tror att de är fräscha efter första tvätten?

Ett märke på kläder är ingen garanti för kvalitet. Det är bara en garanti för att något listigt företag har lagt ut massor av pengar på reklam och fått tillräckligt många att tro att just det märket är status. Likadant gäller massor av inredningsprylar...

Så handlar du saker för att de är snygga, "inne", eller ger dig status?

Jag tror faktiskt att jag är rätt bra på att vara professionell på jobbet. Jag är inte särskilt mammig åt min klass och jag är inte "kompis med alla".  Det funkar i det stora hela ganska bra. Om det inte hade gjort det, eller om jag inte hade haft den känslan, så hade jag nog gått vidare till något annat jobb.

Men så är det de egna ungarna. Ibland är de bara fööööör mycket! Då kan jag inte gå in i arbetsrummet, prata av mig med en kollega, skratta åt eländet, ta en fika och anfalla igen. De är ju liksom överallt när man kommer hem och de uppfyller mina tankar 24/7 när det är som värst.

Inatt vaknade jag strax före fyra och hade kommit på vad problemet var och hur det skulle lösas. Trodde jag. Migränanfallet kom lika fort som den smarta tanken. Och raseriutbrottet från tonåringen var som ett oannonserat vulkanutbrott.

Mailade in min sjukskrivning tillsammans med ett par lektionsplaneringar. Väntade sedan på bättring... Tyckte synd om mig själv, för energin rann ur mig så totalt. Kollade då på "Mot alla odds", där Rickard, min klasskompis från gymnasiet är med. Då känns det liksom fel att sitta och tycka synd om sig själv, eller hur?

Tröttare än tröttast, lade jag mig på soffan... Och var tvungen att skicka iväg ett sms om att jag inte hade tid at träffa en god vän imorgon, för dagens beting på biblioteket fick bli imorgon istället. Då ska hon OCKSÅ dit! Yippiiii, biblioteksdejt, känns såååå college-aktigt!

Och precis när vi hade avslutat konversationen kom sonen hem med nybakta vaniljbullar från Hemkunskapen.

Helt klart dags för en Trisslott!

.

En del verkar tycka att det är okej att behandla andra och säga till andra vad som helst. De får liksom aldrig nog i elaka, kränkande, sårande kommentarer. Och så tror de att för att de själva tycker att det är kul, ska andra tycka det också. Jag får liksom inte ihop det. Någon som inte är min vän, eller inte känner mig, har väl inte en aning om vad jag tycker eller känner? Det spelar ingen roll om det är en ny bekantskap eller någon som tror att de kände mig för länge sedan. Eller någon som aldrig har brytt sig om att lära känna mig, utan bara överför sina egna tankar, värderingar, etc, på min personlighet.

Jag ger upp! Jag tappar respekten för folk som kliver på mig, inte respekterar min integritet och mitt privatliv, eller som bara inte kan uppföra sig trevligt i sällskap med andra. Precis som när jag ser att det drabbar andra: Min man, mina barn, mina vänner, mina elever eller mina kollegor.

Jag sållar. Jag behöver inte sådana människor runtomkring. Gå och bli någon annans fiende!

Skrivet av en 90-åring, alla borde läsa detta!

42 saker jag lärt mig av livet:

1. Livet är inte rättvist men det är ändå bra.

2. När du tvivlar, ta bara nästa lilla steg.

3. Livet är för kort, njut av det.

4. Ditt jobb kommer inte att ta hand om dig när du blir sjuk. Dina vänner och din familj kommer att göra det.

5. Betala av dina kreditkortsskulder varje månad.

6. Du behöver inte vinna varje argumentation. Förbli ärlig mot dig själv.

7. Gråt med någon, det är mer helande än att gråta ensam.

8. Börja spara inför din pension när du får din första lön.

9. Vad gäller choklad, så är det meningslöst att försöka motstå.

10. Slut fred med ditt förflutna så att det inte förstör din framtid.

11. Det är okej att dina barn ser dig gråta.

12. Jämför inte ditt liv med andras. Du har ingen aning om vad deras livsresa handlar om.

13. Om ett förhållande måste vara hemligt så borde du inte vara en del av det.

14. Ta ett djupt andetag, det får ditt sinne att slappna av.

15. Gör dig av med allt som du inte använder. Onödiga materiella ägodelar tynger dig på många vis.

16. Allt som inte dödar dig gör dig starkare.

17. Det är aldrig för sent att bli lycklig men det är upp till dig, ingen annan.

18. När det kommer till jagandet av det du älskar i livet, acceptera aldrig ett nej.

19. Bränn de fina ljusen, använd dina finaste lakan, bär dina finaste underkläder. Spara dem inte till ett speciellt tillfälle. Varje dag är speciell.

20. Förbered dig för mycket. Följ sedan strömmen.

21. Var excentrisk nu. Vänta inte tills du blir gammal med att bära lila.

22. Det viktigaste sexuella organet är hjärnan.

23. Ingen annan än du själv styr din lycka.

24. Tonsätt varje s.k drama i ditt liv med dessa ord "Spelar detta verkligen någon roll om 5 år?".

25. Välj alltid livet.

26. Förlåt allt men glöm inget.

27. Vad andra tänker om dig har du inget med att göra.

28. Tiden läker nästan alla sår. Ge tiden tid att göra sitt jobb.

29. Hur bra eller dålig en situation än är så kommer den att förändras.

30. Ta inte dig själv för seriöst. Ingen annan gör det..

31. Tro på mirakel.

32. Granska inte livet. Gör bara det bästa av det just nu.

33. Att bli gammal slår alternativet - att dö ung.

34. Dina barn får bara en barndom.

35. Det enda som verkligen betyder något i slutet är att du har älskat.

36. Se till att vara utomhus varje dag. Mirakel väntar överallt.

37. Om vi kastade alla våra problem i en hög och såg alla andras problem, så skulle vi snabbt ta våra egna tillbaka.

38. Avundsjuka är slöseri av tid. Acceptera vad du redan har, inte vad du behöver.

39. Det bästa i livet har inte hänt dig än.

40. Oavsett hur du mår. Klä upp dig och dyk up.

41. Skörda.

42. Livet har ingen rosett kring sig men det är ändå en gåva.