Jag brukar bli lite irriterad på mig själv när jag inte ens under helgen orkar laga riktig mat. Det är ju en sak att köra matlådor och färdiga rätter från frysen när det är stressig vardag, men på helgen borde man ju hinna knö in någon timmes matlagning... Eller?

Två av ungdomarna hade tider att passa inne i stan, så det fick bli något lättlagat efter innebandykiosken. Jag hittade lammburgare i frysen och började längta... Plockade fram resterna av fetaostarna från igår och gick loss i grönsakslådan i kylen. Tomater från den egna odlingen. Sonen gjorde tzatziki. Och de grekiska oliverna kom än en gång till sin rätt.

Man kan säga att det var lyckat. Och jag är proppmätt!

Önskar er en skön lördagskväll.

När tomatplantorna plockades in, var det en lite större gren som gick av. Jag testade att hänga den upp och ner i uterummet och det funkade. Nu är de första tomaterna mogna på den grenen och några fler på busken, så vi klarar oss den här helgen också.

Men de riktigt stora på den andra plantan får vi nog vänta på ett tag till.

Det kanske är läge att testa tomatodling i amplar nästa år? Någon som har testat?  

Jag har alltid tyckt att mobbare tillhör kategorin "lägre stående varelser". Ni får ursäkta uttrycket, men mobbare missar en empati-gen, som de flesta människor besitter. En del har den genen lite mer dold, men kan i alla fall plocka fram den när den behövs.

Den senaste i raden mobbare, som jag har förundrats över flera gånger är Elisabeth Ohlson Wallin, som tycker att hon har rätt att gestalta vilken människa på precis vilket sätt som helst. Det känns som om hon har missat hela den svenska skolans värdegrund, som lite kort kan sammanfattas i:

"Du får tänka och tycka precis vad du vill, men du får inte säga vad som helst till någon".

Det betyder att man FÅR vara rasist, republikan eller vad du vill, men man får inte uttala sig nedsättande om de som man inte tycker om. Eller kränka dem, vilket har blivit ett lite urvattnat modeuttryck. Det gäller även budskap i bilder.

Hennes senaste bild är inte det mest konstnärliga jag har sett. På något sätt!

Om då denna Ohlson Wallin hade kopplat in sin empati-gen, så kanske hon hade funderat ett varv till innan hon hade gjort denna bild. Hade hon gjort samma sak om det var hennes föräldrar på bild? Eller hennes dotter som låg på bordet? Eller hennes bröder som satt runtom?

En bild säger mer än tusen ord och en bild sätter sig fast på näthinnan. Det kanske hon borde ha tänkt på. Är det verkligen värt att kasta så mycket skit för att få uppståndelse för sitt skapande?

Om jag inte tyckte att bilden var så vidrig, skulle jag använda den som avskräckande exempel i vårt värdegrundsarbete i skolan.

Men jag tänker före...

Vad tänkte HON på?

(Ursäkta, men jag är upprörd.)

Länkar till en läsvärd artikel om vuxenmobbning.